Virus-värdinteraktioner: betydelse för tropism, terapi och targeting
Världshälsoorganisationen (WHO) har utlyst folkhälsonödläge av internationell betydelse inte mindre än sju gånger sedan 2009. Samtliga nödlägen har orsakats av olika typer av virus: influensavirus (2009 – 2010), Ebola virus (2013 – 2015 och 2018 – 2020) poliovirus (2014 – pågår), Zika virus (2016 – 2017), coronavirus (2020-pågår) och poxvirus (2022-2023). Virusorsakade sjukdomar, utbrott och pandemier är ett globalt hot mot folkhälsa och orsakar stora problem för sjukvård och samhälle. WHO har identifierat drygt tio olika infektionssjukdomar som man anser bör prioriteras med avseende på forskning och utveckling, eftersom dessa sjukdomar är farliga, kan smitta mellan människor, och för att vi saknar eller har otillräckligt med ”countermeasures”, såsom vacciner och antivirala läkemedel. Samtliga sjukdomar som pekas ut – utom en – orsakas av virusinfektioner. Den återstående sjukdomar beskrivs som ”Disease X” och som representeras av kunskapen att en allvarlig internationell epidemi kan orsakas av ett smittämne som för närvarande är okänt som sjukdomsframkallande hos människor.
Utöver de virus som pekas ut av WHO – de flesta ”tropiska” – finns många andra virus som är vanligare i Sverige och som kan orsaka mer eller mindre allvarliga sjukdomar hos människor, och som inte sällan tvingar in sjukhus och regioner i stabslägen. Dels på grund av höga patientflöden, dels på grund av att sjukvårdspersonal insjuknar, men också för att man måste vara hemma med sjuka barn. Vissa ”vanliga” virusinfektioner kan också resultera i – eller öka risken för – olika typer av följdsjukdomar, såsom cancer, hjärt- och kärlsjukdomar, autoimmuna sjukdomar såsom multipel skleros och diabetes typ 1, och astma, samt förvärra situationen för dem som lider av kronisk obstruktiv lungsjukdom. Sammantaget kostar virussjukdomar och deras följdsjukdomar stora belopp, men hur mycket är okänt.
Virusinfektioner kan inte behandlas med antibiotika. Vacciner och antivirala medel finns tillgängliga för skydd och för behandling mot ett fåtal virustyper, men mot de flesta sjukdomsorsakande virus saknas både vacciner och antivirala medel.
I vår grupp studerar vi de molekyler och mekanismer som virus behöver för att ta sig in i och infektera våra celler. Detta är ett kritiskt steg som ofta (men inte alltid) avgör vilken typ av cell, vävnad eller organ som infekteras. Detta steg är nödvändigt för att virus ska kunna föröka sig i en infekterad cell och sprida sig vidare till intilliggande celler och vidare till andra människor. Kunskap om de molekyler och mekanismer som virus använder för att infektera våra celler kan användas för design och utveckling av antivirala läkemedel. Sådana läkemedel kan användas för behandling men också för prevention av virusorsakade sjukdomar. Om vi haft anti-coronavirusläkemedel på plats när pandemin startade så hade vi sannolikt haft långt lägre dödsfall i covid-19
Virus kan också ”designas” och användas som hjälpmedel, eller ”vektorer” för att behandla t ex cancer eller ärftliga sjukdomar, men virus kan också designas och användas som vaccin mot andra virus och/eller bakterier. Genom vår forskning kan virusvektorer designas så att de specifikt angriper t ex cancerceller, men inte friska celler.
Det finns medicin eller vaccin mot endast 5 procent av alla de virus som skapar sjukdom. En utmaning för vårde...
Det nya coronaviruset Sars-coronavirus 2 som inte anpassat sig till människor, är fortfarande ganska farligt.