Min pågående studie fokuserar på relationerna mellan museer och genetisk forskning i frågor som rör insamling, analys och tolkning av DNA-material från mänskliga kvarlevor samt hur resultaten används i utställningar, pedagogernas berättelser och kommunikation.
Trots den ökande populariteten för DNA-analyser inom släktforskning och det växande förtroendet för metoden i samhället, finns det begränsad forskning om hur dessa teknologiska framsteg används av museer och påverkar vår förståelse av det förflutna och historiska identiteter. Min forskning fyller detta gap genom att belysa museologiska aspekter av att använda genetisk information för att (re)konstruera och presentera historiska narrativ. Fokus ligger på att analysera de motiv som driver användningen av DNA-prov i museer och de resultat dessa analyser genererar, samt att kritiskt granska den roll genetik spelar i konstruktionen och presentationen av historiska identiteter. Vidare undersöks hur dagens DNA-forskning relaterar till tidigare rasforskning och de potentiella politiska, sociala och ekonomiska konsekvenser som etableringen av denna typ av kunskap på museer kan medföra för samhället.
Forskningen förväntas ge insikter om hur museer och andra institutioner kan hantera de utmaningar som uppstår när genetisk information används som en självständig historieberättare och identitetsskapare. Målet är också att främja en nyanserad och kritisk förståelse av hur dessa processer påverkar vår syn på historiens komplexitet och mångfald.
Medlärare på kursen DNA och historisk identitet