Daniel är doktorand i Biofysk- och biofotonikgruppen under ledning av professor Magnus Andersson. Magnus utvecklar nya tekniker för att mäta på biologiska system, till exempel bakterier.
Hur hamnade jag här? Redan från dagis gillade jag att ta reda på hur saker fungerar, ta isär gamla kassettdäck och titta på How it’s Made eller MythBusters på Discovery Channel. Med tiden lyckades jag sätta ihop saker igen och till och med bygga nya saker, som en självrörande kakaomugg eller ett laserstyrt inbrottslarm. Jag ville bli elektriker när jag blev stor, precis som min pappa. Men att studera det jag redan har lärt mig hemma tillfredsställde inte mitt sug efter ny kunskap och innovation.
Efter gymnasiet bytte jag strategi helt och sökte till den mest kunskapsspäckade utbildningen som finns, civilingenjör i teknisk fysik. För att balansera studierna var jag involverad i många av de skaparorienterade fritidsaktiviteterna, som robottävlingar, samt startade ett eget företag för utveckling av forskningsutrustning. Efter examen på universitetet försöker jag fortfarande ta reda på hur saker fungerar, men nu ligger det i framkant av vetenskapen och kallas forskning.
I gruppen Biofysik och Biofotonik (PI Magnus Andersson) utvecklar och använder vi nya tekniker för att mäta på biologiska system och jag fokuserar främst på utvecklingssidan. Förutom de optiska pincettsystem som vi använder för att studera bakterier, samarbetar jag med forskargrupper vid Institutionen för strålningsvetenskaper, Institutionen för fysiologisk botanik, etc. Jag hjälper till att mäta och skapa modeller för komplexa biologiska system med hjälp av sensorer och nya tillverkningstekniker.