Jag disputerade 2004 med en avhandling om diabetesvård. Jag blev docent 2012 och professor 2015. Jag har som distriktssköterska arbetat inom såväl hemsjukvård på hälsocentraler samt familjecentral.
Jag är i grunden distriktssköterska men arbetar nu som professor i ämnet omvårdnad vid institutionen för omvårdnad, där sjuksköterskor, specialistsjuksköterskor, barnmorskor och röntgensjuksköterskor utbildas. Jag är ämnesansvarig för ämnet omvårdnad och försöker verka för att ämnet och den tillhörande teoribildningen synliggörs och utvecklas inom utbildning och forskning vid institutionen. Personcentrerad omvårdnad och egenvård vid kronisk sjukdom och diabetes i synnerhet, är mina expertområden
Mina nuvarande huvudsakliga pågående forskningsprojekt, DIGEST, Chi2 och eDIT, som jag är delaktig i, handlar om hur det är att leva med och hantera egenvården vid diabetes samt om hur stödet till dessa personer kan förbättras och bli mer personcentrerat och familjecentrerat. Jag är också involverad i projektet, PRIMVIZA, som syftar till att i primärvården stödja egenvård bland personer som via ultraljudsbilder påvisats ha ohälsosamma aterosklerotiska plack i halspulsådrorna.
Jag önskar särskilt att distriktssköterskornas kompetens tillvaratas och att primärvården utvecklas med hjälp av dem, samt att forskningsresultat implementeras i primärvården. Jag är också av Socialstyrelsen utsedd som vetenskapligt råd för området primärvård. Jag har också haft flera uppdrag av UKÄ för granskning av i synnerhet distriktssköterskeutbildningar i landet.
Min kliniska karriär började som sjuksköterska på olika avdelningar på sjukhus, sen som specialistsjuksköterska inom anestesi och därefter som distriktssköterska i primärvården. Jag har som distriktssköterska arbetat inom såväl hemsjukvård som på mottagning vid flera hälsocentraler samt på familjecentral. Jag disputerade 2004 vid Umeå universitet med en avhandling om diabetesvård, där patienters och sjuksköterskors erfarenheter kontrasterades. Jag blev docent 2012 och professor 2015.
Jag har utvecklat och leder tillsammans med Senada Hajdarevic en fördjupande forskningsutbildningskurs i ämnet omvårdnad med målet att integrera teori, forskning och praxis. Kursen är obligatorisk för forskarstuderande vid institutionen och har givits sedan 2019. Jag undervisar i övrigt främst på avancerad nivå, inom ramen för distriktssköterskeprogrammet och i kurser kring omvårdnad vid diabetes. Min undervisning har främst varit fokuserad på egenvård och egenvårdsstöd vid kronisk livsstilsrelaterad sjukdom. Målet för min verksamhet är att öka kunskaper och möjligheter för distriktssköterskor och diabetessköterskor i primärvården att underlätta för personer med diabetes och andra kroniska sjukdomar att hantera sjukdomens krav. En förutsättning för detta är att i vården arbeta personcentrerat och öka kontaktytorna mellan vårdpersonal och patienter samt närstående. Digitalisering och ökat inslag av AI som hjälp för egenvårdsstöd kan vara en underlättande faktor, men måste introduceras på ett sätt så att såväl patienter och vårdare upplever det som ett stöd, inte en börda, vilket är ett viktigt budskap att förmedla och något att försöka överbrygga.
Hör Åsa presentera sin forskning
