PhD i medicin och Universitets-ST-läkare i kardiologi.
Gruppledare på inst. för klinisk mikrobiologi.
Ämnesansvarig för kursen Evidensbaserad medicin på läkarprogrammet.
Vi forskar på virus förekomst och roll vid sjukdom hos människa och använder oss främst av metagenomiska sekvenseringsmetoder för att identifiera och genetiskt karaktärisera virus i olika patientprov. I vissa fall forskar vi också på prov från värddjur i de fall virussmittan sprids från djur till människor, så kallade zoonoser. Vår forskning är translationell med utgångspunkt i patientprov och syftar till att förstå hur virus genetiska mångfald korrelerar till sjukdom och smittspridning. I förlängningen kan sådan kunskap bidra till förbättrade diagnostiska möjligheter baserade på djupsekvensering, som utgör en allt större roll i modern diagnostik och precisionsmedicin. Vårt forskarteam består av läkare, biomedicinska analytiker, biomedicinerare och bioinformatiker och vi samarbetar med forskare både nationellt och internationellt.
Våra aktuella forskningsprojekt är följande:
Genetisk karaktärisering av Puumalaviruset i Sverige: Puumalaviruset orsakar sorkfeber hos människor, som smittas genom att andas in dammpartiklar innehållandes viruset som skogssorken sprider genom sina utsöndringar. I de flesta fall är infektionen lindrig, men i svårare fall krävs intensivvård och dialys på grund av njurpåverkan. Dödligheten är 0,5 %, men upp till 6 % hos äldre. Viruset är högendemiskt i norra Sverige, men sprider sig söderut. Eftersom det inte finns någon effektiv behandling eller vaccin mot sorkfeber är det ett prioriterat ämnesområde att beforska.
Vi har varit först med att kartlägga svenska Puumalavirusets kompletta genetiska kod direkt från patientprov. Vi är intresserade av att förstå vad som händer genetiskt med viruset när det sprids från dess naturliga värd, skogssorken, till människor, och hur mycket viruset förändras under infektionsförloppet i människa. Vi undersöker också vilka genetiska varianter av Puumalaviruset som cirkulerar i Sverige historiskt och fram till idag. Sådan kunskap kan användas för att förstå om det finns virusvarianter som är särskilt benägna att smitta människor, och varför vissa blir svårt sjuka i sorkfeber, medan andra får knappt några symtom alls. Projektet är i samarbete med forskare på Sveriges lantbruksuniversitet och internationella samarbetspartners.
Metagenomisk sekvensering av patientprover för stärkt pandemiberedskap: I nära samarbete med avdelningen för klinisk mikrobiologi på NUS utvärderar vi en sekvenseringsmetod som kan identifiera vilket virus som helst i ett patientprov. En sådan metod är viktigt för att snabbt kunna ta reda på förekomst av känd, såväl som okänd virussmitta, hos en patient. Vi har också möjlighet att undersöka om en patient är infekterad av flera virus samtidigt, vilket är värdefull information vid val av behandling.
Virus roll vid hjärtmuskelinflammation (myokardit) och genetisk predisposition för hjärtkomplikationer efter viral hjärtmuskelinflammation: Det här projektet är i uppstartsfas och baseras på prover från patienter med den potentiellt livshotande sjukdomen hjärtmuskelinflammation. Projektet involverar både forskare på sjukhusets olika kliniker, såväl som på laboratoriet.
Min bakgrund: Jag är läkare och biomedicinare och har studerat virologi vid Princeton university, och disputerade i virologi vid Karolinska Institutet. Min avhandling handlade om karaktärisering av denguevirusisolat från barn med denguefeber i Kambodja. Därefter arbetade jag som forskningsrådgivare inom global hälsa och infektionsmedicin på Sida, med särskilt fokus på forskningsinstitutioner i länder söder om Sahara och Bangladesh. Idag jobbar jag som läkare på Kardiologen, Hjärtcentum, och har min forskargrupp på institutionen för klinisk mikrobiologi, och är lärare på termin 6 på läkarprogrammet med ämnesansvar för kursen Evidensbaserad Medicin.
Jag är lärare på termin 6 på läkarprogrammet och ämnesansvarig för kursen Evidensbaserad Medicin. Jag undervisar även läkare i avancerad hjärt-lungräddning (A-HLR).
