WCMM-associerad forskare
BildMattias Pettersson
Det är inte ovanligt att barn och ungdomar skadar sina tänder i olyckor till exempel under sportaktiviteter. Följden blir att tandens pulpa tappar sin vitalitet och rotkanalen infekteras. I dessa fall måste tanden rotbehandlas för att den skall kunna behållas i bettet över tid. Normalt är rotbehandling inget problem, men just i dessa fall, där tanden är ung och inte färdigutvecklad, blir den kliniska situationen en utmaning.
I en ung tand, som inte är färdigutvecklad, är väggarna mycket tunna och roten har ingen naturlig avslutning, vilket försvårar rotfyllningsproceduren. Det är stor risk att rotfyllningsmaterial pressas ut i käkbenet i samband med rotfyllning, något som påverkar tandens långtidsprognos negativt.
Problemet med rotfyllningssvårigheten kan hanteras genom s.k. apexifikation vilket innebär att man skapar en barriär vid rotspetsen som man sedan kan rotfylla mot utan att material pressas ut i käkbenet. Apexifikation kan åstadkommas på två olika sätt. Antingen genom att applicera ett inlägg i tanden som inducerar en nybildning av hårdvävnad i rotspetsområdet. Man får på så sätt en barriär av kroppens egna material längst ner i roten. Nackdelen är att barriären tar månader att åstadkomma och behandlingen kräver många återbesök.
Ett annat sätt är att placera en plugg av cement i rotspetsområdet, som fungerar som en barriär att rotfylla mot. Denna behandling är komplicerad och måste ofta skötas av specialistutbildade tandläkare. Även om man kan komma runt svårigheten med rotfyllningsmomentet genom apexifikation så kommer man inte undan problemet med att tandens väggar är tunna och kraftigt försvagade. Risken att tanden frakturerar är stor, och i de fall det händer måste den ofta tas bort.
Senaste åren har behandlingsformen "revaskularisering", eller "regenerering" vuxit fram som en lovande behandling vid infekterade tänder med avvikande rotutveckling. Denna behandling syftar till att återbilda pulpaliknande vävnad inuti roten med hjälp av stamceller från tandens rotspetsområde. Kliniska studier har visat att revaskularisering inte bara gör tanden fri från infektion och symptom, men även möjliggör fortsatt rotutveckling, dvs. roten blir längre och starkare. Unga individer kan på så sätt behålla sina naturliga tänder trots att de skadats, något som positivt påverkar livskvaliteten. Dessutom är denna nya biologiska behandlingsform att föredra ur kostnadseffektiv synpunkt.
Detta projekt innefattar både experimentella och kliniska försök. Den experimentella delen syftar till att studera bakteriesammansättningen i infekterade, ej färdigutvecklade tänder och hur dessa bakterier påverkar de humana stamceller som krävs för revaskularisering. Målet med den kliniska studien är att jämföra behandlingsresultatet mellan den regenerativa biologiska terapin och den traditionella metoden med cementbarriär.