Practice-based research policy in the light of indigenous methodologies: the EU and Swedish education
Publicerad i In education, E-ISSN 1927-6117, Vol. 28, no 1a, p. 23-38
Artikelförfattare: Eva Lindgren och Kristina Sehlin MacNeil
Vad handlar artikeln om?
Jag har samarbetat med Eva Lindgren, professor vid institutionen för språkstudier, de senaste åren kring frågor som rör forskningsetik och hur vi inom akademin förstår expertis. Eva forskar om språkdidaktik och språk, skrivande och demokrati och har stor erfarenhet av praktiknära skolforskning. Då jag har ett stort intresse för urfolksmetodologier och etik i urfolksforskning, där det också finns behov av att problematisera expertis och vem som får vara expert, fann vi snabbt paralleller och ville utforska dessa i en gemensam artikel.
I den här artikeln har vi valt att titta på begreppen deltagande och expertis i praktiknära forskningspolicys i Sverige och EU – och vi gör det med hjälp av några grundläggande principer inom urfolksmetodologier, respekt, ömsesidighet och relationer.
Vad innebär resultaten?
I vår analys blev det tydligt att begreppet ”deltagande” i dessa policys förstås som icke-ömsesidigt – och där är expertis ett nyckelbegrepp, men det framgår att det är forskare, inte forskningsdeltagare, som innehar denna expertis. I EU-dokumenten finns dock ett starkare flöde mellan forskning, samhälle och policy än i de svenska dokumenten. Både Eva och jag sysslar med olika former av praktiknära forskning och upplever ju att de som innehar erfarenheterna är de verkliga experterna i forskningssammanhang.
I artikeln resonerar vi även kring hur man i praktiknära skolforskning kan ta hjälp av principer som återfinns inom urfolksforskning och urfolksmetodologier.
Varför är detta viktigt?
Det har varit väldigt givande att arbeta tillsammans med Eva och att se att de etiska principer och metoder som vi använder inom fältet urfolksforskning även är applicerbara inom exempelvis praktiknära skolforskning. Exempelvis är delaktighet centralt i urfolksforskning och en viktig princip är att de som kommer att påverkas av forskningsresultaten (urfolksgrupper eller samhällen) är delaktiga i att formulera forskningsfrågor för att säkerställa att frågorna är relevanta. Att sedan få fundera över och analysera vad expertis egentligen innebär har också varit mycket nyttigt.
