Fredrik värmde upp med tekniskt-naturvetenskapligt basår

– Jag tror att jag hade mycket fördel av det, för sedan hade jag allt fräscht i huvudet när jag kom till civilingenjörsprogrammet i teknisk datavetenskap, säger han.

Många civilingenjörsstudenter kommer raka spåret från ett naturvetenskapligt eller tekniskt program på gymnasiet, men Fredrik Peteri tog en krokigare väg. Han läste ett musikestetiskt program och hade planer på att bli musiklärare, men kände sig skoltrött efter gymnasiet och jobbade i stället, bland annat med golvvård.

– Ganska fort förstod jag att jag ändå ville plugga vidare, men då hade jag flyttat fokus från musik och ville läsa något ingenjörsaktigt, men jag var inte säger på vad. Gemensamt för alla ingenjörsutbildningar var att man behövde matte, fysik och de andra naturvetenskapliga ämnena, så jag började läsa på Komvux i Boden.

Fredrik läste på Komvux i tre terminer och hade allt klart utom den sista fysikkursen.

– Då fick jag ett jättebra jobberbjudande på Folkets hus i Boden. Där blev jag i fyra år och var biografmaskinist, jobbade med uthyrning och konferenslokaler och råddade med allt från utrustning inför operaföreställningar till att sätta fast myggor på föreläsare under konferenser. Det var jätteroligt och det var därför jag blev kvar så länge, men fanns inte så mycket framtidsutveckling i jobbet och därför lockade det att plugga vidare.

Basåret gav universitetsvana

Eftersom det hunnit gå några år ville Fredrik repetera gymnasiekurserna i naturvetenskap, inte bara läsa in fysiken. Men, det gick inte att göra så på basåret vid Luleå tekniska universitet, så han flyttade i stället till Umeå.

Att läsa om matten, biologin och kemin innebar inga betygsmässiga fördelar, men det var ändå värdefullt att repetera kunskaperna, tycker Fredrik. Han passade också på att gå en distanskurs i programmering parallellt med basårsstudierna.

Om du ska jämföra med hur det var att läsa basårskurserna på universitetet med att göra det på Komvux, var det någon skillnad?
– Ja, det måste jag ändå säga. Komvux var närmare gymnasiet i hur kurserna var upplagda, medan det på universitetet var strukturerat mer likt hur man läser där med föreläsningar och sedan separata räkneövningar i matte till exempel. Man blev mer van och visste sedan vad en dugga och tenta är och hur det går till att skriva tentor i östra paviljongerna och så vidare. När jag sedan började på civilingenjörsprogrammet kändes det bara som att börja på nästa kurs.

Läs mer om tekniskt-naturvetenskapligt basår

Fredrik kände inte så många i Umeå när han flyttade hit, men hade sin storebror i Vännäs.

– På ett sätt blev det som att flytta från en del av familjen, men närmare en annan. Jag och min bror umgicks mycket när vi båda bodde i Norrbotten, så nu blev det som en ”reunion”.

Datorer på ett tekniskt sätt

När du kom hit, hade du tänkt klart kring vilken utbildning du skulle gå efter basåret?
– Både ja och nej, när jag började basåret sökte man mot en inriktning och jag valde högskoleingenjör i maskinteknik. Så jag hade garantiplats där och var inställd på det, men kände sedan att jag ville gå en civilingenjörsutbildning på fem år ändå. Det kändes lika bra att passa på när jag är i den här delen av livet. Först var jag inne på att läsa teknisk fysik, men ändrade mig till teknisk datavetenskap.

Vad gjorde att det vägde över till teknisk datavetenskap?
– Jag har alltid tyckt om att hålla på med datorer på ett tekniskt sätt, meka med dem, programmera och se hur saker funkar.

Och fem års studier i stället för tre avskräckte inte?
– Nej, det var nästan moroten. Jag hade jobbat och knegat på några år. Nu ville jag plugga så länge jag orkar.

Hur var det att börja på ett civilingenjörsprogram?
– Dels var det mycket yngre personer, många på programmet kom direkt från natur- eller teknikprogrammet på gymnasiet. På basåret upplevde jag att det var lite mer blandade åldrar och bakgrunder. Det var kul att börja läsa datavetenskapliga kurser, man kickstartar med det och med programmering.

Läs mer om civilingenjörsprogrammet i teknisk datavetenskap

Utvecklar mobilapp

Får man göra något praktiskt under studierna eller är det mycket teoretiskt?
– Det finns ett inslag i det andra året då man läser mer om hårdvara och har en projektkurs på en halv termin. Då byggde vi en bilbanebil som kunde köra av sig själv. Men, det är inte en utbildning där man gör mycket med händerna. Samtidigt tycker jag att man får vara kreativ ändå, man skriver kod, program och rapporter.

När intervjun görs går Fredrik en annan projektkurs, där han och några kurskompisar gör ett uppdrag för Science centret Curiosum. De utvecklar en mobilapp som använder ”augmented reality” (= förstärkt verklighet) så att besökarna ska få en djupare upplevelse när de utforskar science centrets utställningar.

– Det vi gör är en utvecklingsprocess som om vi varit ett företag som gjort uppdraget, säger han.

Hur ser ditt studentliv ut, är du aktiv i kåren eller gör du andra saker?
– Jag har varit med i kåren, men aldrig varit aktiv. När jag gick basåret passade jag på att gå med i föreningen Umeå radioamatörer och tog amatörradiocertifikat. Annars har det inte blivit så mycket föreningsliv, jag var väldigt mycket föreningsmänniska när jag bodde i Boden och blev lite utbränd på det. Nu är jag gärna med och betalar medlemskap för föreningar som gör bra saker, men vill inte vara med och arrangera eller sitta i styrelser. Jag var heller inte med på mottagningen för nya studenter, det var sånt som kanske hade varit roligt för tio år sedan.

Fredrik trivs bra med universitetsstudierna och uppskattar att ha lärare som är kunniga på området, som forskar eller skrivit den kurslitteratur som studenterna använder. Lärarna är på högre nivå än i gymnasiet och det känns som att man som student blir behandlad som vuxen, tycker han.

”Älskar att lära ut”

Fredrik har numera också själv uppdrag som hjälplärare på basåret. Han handleder studenter under fysiklaborationer och rättar deras labbrapporter.

Hur hinner du göra både det och plugga på heltid själv?
– Haha, ja och jag jobbar dessutom åt min egen institution, datavetenskap. Där är jag amanuens på 25 procent, så det börjar vara upp i 150 procent bitvis. Men, det finns många timmar på dygnet! Jag älskar att lära mig saker, men nästan ännu mer att lära ut. Så när jag hörde ryktas om möjligheten att jobba som amanuens och såg äldrekursare som gjorde det, luskade jag reda på hur och sökte själv. Att man fick betalt också var bra, men pengarna var inte det som drog. Man lär sig väldigt bra själv när man får gå igenom de gamla kurserna igen och hjälpa folk. Då får man fundera hur det egentligen funkade, så det blir en djupinlärning samtidigt som det är väldigt trevligt att lära ut saker.

Du har två år kvar på civilingenjörsprogrammet, vad ser du framför dig att du ska göra efter utbildningen?
– Jag är mycket inne på att jag vill doktorera och gå vidare inom akademin, så vi får se vilka doktorandtjänster som finns när jag tar examen. Samtidigt hade det varit kul att komma ut i näringslivet och jobba också.

Inom datavetenskap storsatsar Umeå universitet just nu på forskning inom artificiell intelligens och nya möjligheter öppnar sig hela tiden för studenter som vill fortsätta sin utbildning på forskarnivå.

– Jag är lite mer lagd åt det som inte syns utan finns i bakgrunden, som servrar och molntjänster, men AI och maskininlärning är också väldigt intressant. Sista åren på programmet väljer man mycket kurser själv och jag kommer läsa mycket om distribuerade system och molntjänster. Det finns mycket forskning inom det området också, så det finns helt klart potential i att stanna kvar på universitetet, säger Fredrik Peteri.

Har du något råd till den som behöver skaffa behörighet genom att läsa tekniskt-naturvetenskapligt basår?
– Mitt första och största tips är att göra det nu och inte någon gång i framtiden. Jag låg och släpade på det ganska länge. Jag var nästan äldst i kullen av de som gick basåret, men det var ingen nackdel eller något stigma i att vara äldre än andra, så var inte rädd för att börja läsa, vilken ålder du än är i.

Vad skulle du säga till någon som funderar på att läsa teknisk datavetenskap?
– Bli inte avskräckt av att det heter teknisk datavetenskap, vilket låter väldigt tekniskt. Det handlar om problemlösning med hjälp av datorer och är lite mer fokus på att förstå hur datorerna funkar för att kunna lösa problem på ett mer effektivt sätt. Det är inte en utbildning för den som bara vill programmera, då finns det andra program. Man ska framförallt vilja vara civilingenjör och lösa problem med datorn som verktyg.

– Och man måste inte kunna programmera innan, det är nästan en fördel att inte kunna det. Då har man inte hunnit skaffa sig dåliga vanor och har en bättre inställning, att man inte tror att man redan kan allt.  Många som har programmerat innan och är duktiga tar inte till sig allt på kurserna. De klarar sig igenom, men missar en massa viktiga detaljer.

 

Intervju: Anna-Lena Lindskog