Familjesituationen och goda möjligheter att själv planera studietiden gjorde distansstudier till ett självklart val för Anton Burlin i Skellefteå. Nu går han andra året av tre på sjuksköterskeprogrammet på distans vid Umeå universitet.
På gymnasiet gick jag undersköterskeutbildningen här i Skellefteå. Efter det började jag jobba på bemanningsbyrån på Skellefteå lasarett. Det innebär att jag sedan 2013 tjänstgjort som undersköterska på flera avdelningar och att jag fortfarande har en tjänst på akuten. För ett par år sedan kände jag att jag ville utvecklas, lära mig mer och bli mer delaktig i vårdansvaret. Därför tog jag tjänstledigt för att studera på sjuksköterskeutbildningen.
Det jag gillar mest med att jobba med människor är alla möten med både unga och gamla. Att få göra något bra för andra – för att en människa ska bli frisk eller i alla fall känna sig frisk – känns bra. Det kan handla om allt från en blånagel till olyckor på katastrofnivå. Det är skönt att kunna bidra i sådana situationer. Något som vi verkligen känt av under coronapandemin.
Anton Burlin läser till sjuksköterska på distans i Skellefteå.
PhotoPeter LundströmDels för att det passar min familjesituation bra, dels för att jag är friare att disponera tiden som jag själv vill. Det gillar jag.
Vi har en del fasta seminarier och examinationer som man måste följa på inbokade tider. Vi har basgrupper på omkring sex personer där vi träffas digitalt. Det fungerar bra. Basgrupperna kan förändras men jag tycker att vi har fått bra relationer till varandra i grupperna. Att man inte tappar så mycket av kamratskap i gruppen för att man är på distans. Man hittar ändå de personer som man gillar lite extra. Några av oss kommer nog att ha kvar varandra som vänner även efter utbildningen.
Vi har haft några fysiska träffar på campus i Skellefteå. Vi har bland annat träffats i mindre grupper på Kliniskt träningscentra för att under coronasäkra former träna hjärt- och lungräddning och annat. Det har fungerat bra.
För min del har det inte varit några problem men jag kan tänka mig att om man inte själv har drivet att studera så kan det vara svårare. Lärarna och basgrupperna är ju bra stöd men en viss disciplin krävs ju för att man ska hänga med. I början av studierna skrev vi en slags kontrakt som handlar om att var och en ska ta ansvar för att samverka i basgrupperna, att själv bidra, att bete sig hövligt och komma i tid till våra digitala gruppmöten. Det har faktiskt fungerat exemplariskt.
Jag har ju kvar min tjänst på akuten på Skellefteå lasarett och jag jobbar fortfarande lite extra när det fungerar för studierna, men det blir bara korta pass. Vi får väl se var jag hamnar efter utbildningen. Det finns gott om jobb så jag kommer att kunna välja och vraka. Jag får väl se vad som verkar roligast.
Ja! Distansstudier ger ju fler människor möjlighet att studera. Det spelar ingen roll var man bor. Vi har studenter från Umeå, Skåne, Lycksele, Piteå och flera andra platser i landet. Till den som har drivet att bli sjuksyster säger jag bara: Kör!