”Det bästa i mitt jobb är kundkontakten”

– Det bästa i mitt jobb är kundkontakten. Jag jobbar på en liten ort där man ofta blir bekant med kunderna, i vissa fall är man kanske den enda kontakt de har den dagen och det är en fin del av arbetet att kunna finnas där.

På apoteket i Sjöbo arbetar tre farmaceuter, varav två apotekare och en receptarie, samt två apotekstekniker. När Linda får frågor om sitt jobb brukar hon säga att hon är farmaceut.

– Säger man ”receptarie” får man nästan alltid frågan ”vilket hotell jobbar du på?” för folk förväxlar det med receptionist. Så jag säger farmaceut, fast man egentligen skulle vilja förklara att man har ett legitimerat yrke, som receptarie.

Lindha Lydahl fick jobb direkt efter examen på det apotek där hon gjort praktik under utbildningen. Det var lätt att få jobb och fortfarande plingar det ofta i hennes mobil om lediga farmaceutjobb att söka, särskilt på större orter, berättar hon.

Flera olika roller på ett apotek

Förutom att möta kunderna och expediera läkemedel är hon varuansvarig på sin arbetsplats och är den som har koll på lager, inventering, restnoteringar och beställningar. Det finns olika roller på ett apotek, till exempel att som farmaciansvarig vidareutbilda sina kollegor om olika läkemedel och andra nyheter i arbetet, att vara läkemedelsansvarig med koll på nya regler eller vara säljansvarig.

– Man kan också jobba med mycket annat än på apotek, till exempel som avdelningsfarmaceut på sjukhus. Man kan också läsa vidare och arbeta med forskning eller framställning av läkemedel.

Lindhas väg till farmaceutyrket har inte varit spikrak. Hon började med att studera till lärare, eftersom hon hela sin uppväxt fått höra att hon skulle passa som det.

– Det var alltid jag som tog hand om klasskamraterna och hjälpte dem om de hade problem med någon uppgift i skolan.

Blev först apotekstekniker

Men, halvvägs in i lärarutbildningen kände hon att yrket nog inte riktigt skulle vara som hon tänkte sig och hoppade av. Hon hade ströjobb i butiker och funderade över framtiden, men var ganska villrådig. Hon funderade på att bli allt från florist till civilingenjör.

– Men, jag har en uppväxt som kretsat mycket kring läkemedel och sjukdomar i familjen, så någonstans tilltalade det mig att jobba på apotek. Eftersom jag hoppat av en utbildning efter halva tiden tvekade jag lite att satsa på en utbildning till. Därför valde jag att läsa till apotekstekniker på yrkeshögskolan i Malmö. Den utbildningen var bara ett och ett halvt år och jag skulle sen få jobba på apotek och känna mig för, så det kändes överkomligt.

2015 var hon klar och fick omgående jobb på ett apotek i Ystad. Som apotekstekniker arbetar man med egenvårdsrådgivning till kunderna ute i butiken. Lindha fick också förbereda receptbelagda läkemedel till kunderna, som en farmaceut sedan kontrollerade och skrev under.

Sista chansen att söka med högskoleprovet

Efter några år ändrades dock reglerna, apotekstekniker fick inte längre hantera läkemedel på samma sätt och det innebar ingen tidsvinst att de förberedde mindre delar i recepthanteringen.

– Så jag tappade den biten och det saknade jag.

Det gjorde att Lindha bestämde sig för att vidareutbilda sig. Under coronapandemin förlängdes giltighetstiden för högskoleprov, vilket innebar en fördel och sista chans för henne att söka.

– Jag var 45 när jag började på receptarieprogrammet och trodde att jag skulle vara i särklass äldst i klassen, men vi var faktiskt ett ganska stort gäng i min ålder.

Varför valde du receptarieutbildningen vid Umeå universitet?

– Mycket därför att jag hade kollegor som läst där, både längre tillbaka och nyligen, och som rekommenderade det. Jag hörde bara gott om utbildningen. Sedan hade jag aldrig varit så långt norrut, så det lockade att få uppleva något nytt och riktig vinter!

Vad hade det för betydelse att utbildningen ges på distans?

– Det var A och O, hade den inte getts på distans hade jag inte kunnat gå den. Vi har hus och familj här och det hade inte funkat för mig att bo borta och veckopendla.

Intensiva veckor i Umeå

När det gällde kunskap om olika läkemedel hade Lindha ett försprång genom jobbet som apotekstekniker.

– I andra delar var jag mer novis än de som kanske kom direkt från gymnasiet. Det var 20 år sedan jag läste kemi till exempel. Det kändes, men kemin var också en bra kurs för den började med det mest basala.

Utbildningen innebär många timmar på Zoom och studier på egen hand. Det kräver disciplin, konstaterar Lindha. I början satt hon oftast hemma och pluggade, men fann att det var lättare att få saker gjorda utan att bli distraherad om hon åkte till ett bibliotek.

Veckorna i Umeå, två-fyra per termin, var intensiva. På dagarna hade hon labbar, seminarier och redovisningar. Efter en snabb middag satt hon sedan oftast på hotellet och skrev labbrapporter eller gjorde andra förberedelser inför nästa dag.

”Hade inte råd att misslyckas”

Fortsatt du jobba under studietiden?

– Nej, bara under somrarna. Jag kände att jag måste satsa. Jag hade inte studiemedel kvar att ta ut för en full utbildning, så jag hade helt enkelt inte råd att misslyckas. Det var bära eller brista. Jag är imponerad av de som klarar studierna trots att de jobbar också, det hade jag inte fixat.

Lindha tycker att studierna förberett henne väl för jobbet. Det enda hon saknat är hon inte fick lära sig mer om djurläkemedel. Runt Sjöbo finns många djur, allt från får och kor till hästar och apoteket hanterar därför ofta läkemedel till djur.

Vad är det bästa i ditt jobb?

– Kundkontakten och att lösa problem. Problemlösningen kan till exempel handla om läkemedel som är restnoterade och då försöker man kanske hitta en annan förpackningsstorlek eller ringer förskrivaren för att diskutera andra alternativ. Det är också mycket rådgivning kring hur kunden ska ta sina läkemedel.

– Jag kan ofta känna att jag får utlopp för det pedagogiska jag sökte i lärarutbildningen i mitt jobb, eftersom det handlar mycket om att instruera och förklara och att kunna förklara saker på olika sätt beroende på vilken kund jag har framför mig.

Läs mer om receptarieprogrammet

Intervju: Anna-Lena Lindskog