När Julia Andersson skulle söka till universitetet visste hon inte ens att logopedyrket fanns. Idag jobbar hon inom skolan och känner att som logoped behöver hon inte välja - hon kan få allt hon vill.
Det var blandningen av kognition, språk och medicin som jag tyckte lät så spännande. Jag hade egentligen ingen tanke om vad en logoped var när jag började plugga, men för varje termin tyckte jag att det blev häftigare och häftigare.
Logoped som studerat på logopedprogrammet vid Umeå universitet
BildJohanna NordströmJag hade siktet inställt på att jobba med barn och unga sedan ganska länge, men efter varje praktik upptäckte jag att det finns många andra roliga inriktningar.
Jag jobbar inom elevhälsan med barn från förskoleklass och upp till årskurs nio, både direkt med eleverna och som stöd för lärare. Jag träffar till exempel elever som riskerar att inte klara skolans mål eller som har en konstaterad språkstörning/DLD och dyslexi.
Tidigare har jag jobbat på en mottagning i vården och då träffade jag bara barn som har en diagnos - men det finns många fler barn som skulle behöva hjälp av en logoped. När man har förståelse för språk och kommunikation och samspel kan man vara till stor hjälp när det gäller elever som till exempel har autism.
Den här biten med språk och kommunikation är så enormt viktigt, och det är så komplexa och spännande förmågor. Utmaningar och svårigheter kan ta sig så många olika uttryck beroende på situation.
Detektivarbetet och att hitta nycklarna, hitta styrkorna som vi kan bygga vidare på, och jobba med det tillsammans med andra, det är så himla spännande. Det kan såklart vara tufft ibland men jag ser ofta en förbättring eller utveckling hos de barn och unga som jag jobbar med, att vi jobbar tillsammans mot olika mål och hittar olika pusselbitar. Jag har kunnat följa en del av eleverna jag jobbat med ända tills de tar studenten och det känns väldigt bra.
Jag brinner verkligen för mitt jobb - det finns så mycket potential i yrket och så många vägar man kan gå. Det är samtidigt lite av en utmaning eftersom många inte vet exakt vad vi gör och vad vi kan. Logoped är verkligen ett framtidsyrke om man tänker på hur samhället ser ut och de krav vi ställer på språk och kognition, och dessutom har vi en åldrande befolkning som kan behöva hjälp med både kommunikation och förmågan att äta och svälja.
Man ska nog vara nyfiken och intresserad av människor och hur vi fungerar tillsammans på olika sätt. Jag tror också att man behöver vara intresserad av att förstå hur saker hänger ihop och hjälpa andra. Och så är det viktigt att inte vara dömande, att vara öppen för alla typer av människor och se bortom etiketter som vi lätt sätter på folk utifrån hur de låter eller hur de pratar.