"Lärarna var jättebra och det märks att de brinner för utbildningen"

Sanna Bergman utanför Humanisthuset på Umeå universitet.

PhotoHanna Kalla

Vad gör du nu?

– Jag jobbar som projektassistent i ett projekt som heter Kirunabo och är anställd genom Umeå universitet och min roll är att följa projektet som en följeforskare. Projektet utforskar mötesplatser i Kiruna och är även för att motverka segregation och hitta nya metoder för medborgardialog. Det är för att skapa en inkluderande stad och för att stadsomvandlingsprocessen i Kiruna ska vara tillgänglig så alla kirunabor ska känna sig delaktiga.

Vad vill du göra sen?

– Jag vill kanske doktorera, det skulle vara kul att forska nu när jag provat på det. Jag skulle också kunna tänka mig att jobba på någon myndighet. Jag är intresserad av demokrati, ungdomar och delaktighet och hur man kan skapa förutsättningar för delaktighet. Vissa kommuner har en tjänst som demokratisamordnare som också skulle vara intressant.

Arbetslivet, är det som du tänkte dig?

– Jo, men jag har nog inte jobbat med det jag tänkte mig när jag läste Kulturanalysprogrammet. Men det har ändrats då jag jobbat på myndighet och på universitetet, utefter det som jag inriktat mig på.

Vilka kompetenser har du haft störst nytta av från KA?

– Jag har haft nytta av flera kompetenser. När jag läste min masterutbildning kände jag att jag hade fått med mig mycket teoretiskt men att det hade gömt sig lite i det praktiska som vi hade i utbildningen. Det blev tydligt att det akademiska fanns med och att jag hade ett försprång för att jag också fått arbetslivsinriktning från min utbildning. Det kändes kul att jag kunde massa saker som jag inte visste att jag kunde. I arbetslivet märks de generella kunskaper som att kunna läsa text, förstå den, sammanfatta text och referera samt projektledning. Men kanske ännu mer de ämnesspecifika kunskaperna som normer, normkritik och makt som jag fått med mig.

Hur var lärarna?

– Lärarna var jättebra och det märks att de brinner för utbildningen då det var de som drog igång den. De har väldigt mycket engagemang i programmet och det märks.

Varför valde du att läsa kulturanalysprogrammet?

– Det var mycket av en slump. Jag läste kurser först på Umeå universitet och sen såg jag en poster om Kulturanalysprogrammet och det lät som det jag ville läsa. Jag hade tänkt lämna Umeå men utbildningen fick mig att stanna kvar.

Vad säger du om Umeå som stad att bo och plugga i?

– Jättebra. Det är inte ett för isolerat studentliv utan som student har jag ändå känt mig som en del utav staden. Jag bor ju här och jag trivs här och jag vill vara kvar för att det finns mer än bara studentlivet.

Tycker du att det är svårt att plugga på universitet?

– Nej det tycker jag inte. Jag tyckte nog i början att det var svårt för att jag inte förstod vad som förväntades av mig då universitetsstudier skiljer sig från andra studier så mycket. Det krävs mycket egen disciplin. Det var nervöst men sen var det inte så svårt när man väl hade gjort sin första tenta. Vi hade bra hjälp av lärarna och av varandra och det var en styrka att andra studiekamrater hade olika tidigare erfarenheter. 

Har du råd till blivande student som tänker att de vill läsa Kulturanalysprogrammet?

– Gör det! Läs det och man får vara beredd på mkt egen inläsning. Man kan utforska egna intresseområden. Det är lättare att läsa ett program än fristående kurser för på program finns programansvariga som kan förklara helheten.

Hade du fritidsaktiviteter som knöt an till dina studier?

– Jag var engagerad ideellt i lite olika föreningar som Rädda barnen, Amnesty international och Popkollo som jag fortfarande är engagerad i. Jag hade tid och utrymme till det utöver studierna.