Från soldat till konstruktör av komponenter till stridsfordon

– Under åren i försvaret blev jag skolad som mekaniker för Stridsfordon 90 och jobbade sedan som mekaniker/systemspecialist på markverkstaden i Boden. Så jag har gått hela det långa spåret från brukare och reparatör till konstruktör, konstaterar han.

BAE Systems Hägglunds är en militärindustri med fokus på bandgående fordon. Företaget är en av de största arbetsgivarna i Örnsköldsvik – och expanderar kraftigt efter miljardordrar på sina stridsfordon och bandvagnar.

Co-op-plats under hela utbildningen

Simon Jonsson har arbetat på företaget sedan sin examen våren 2022, men egentligen har han varit där betydligt längre. En orsak till att han valde att utbilda sig på högskoleingenjörsprogrammet i maskinteknik vid Umeå universitet var möjligheten att få en så kallad Co-op-plats i industrin. Han insåg att det skulle ge ett bra försprång i arbetslivet. Simon sökte till alla företag som ingick i programmet och fick den plats han eftertraktade mest, på BAE Systems Hägglunds.

–  Co-op är som en jättelång introduktionsutbildning, säger han. Det är en inkörsport där man får lära sig mer om företaget och de är väldigt måna om en och ser helst att man fortsätter efter studierna.

Under sin första sommar på BAE Systems Hägglunds fick han bekanta sig med datasystem och digitala verktyg på företaget, men också jobba ute i produktionen som montör.

”Det gav perspektiv”

– Det gav lite perspektiv, att det inte är att bara sitta och rita i CAD (digitalt ritverktyg i 3D) utan att det ska fungera i verkligheten också.

Andra sommaren fick Simon ingå i en projektgrupp och rita riktiga produktdetaljer.

– Jag var med och tog fram en prototyp som vi sedan testade hur den fungerade i fordonet.

Hade du någon erfarenhet av industrin innan utbildningen och Co-op?

– Nej, i grund och botten är jag utbildad undersköterska och arbetade med det några månader innan jag gjorde lumpen.

Avancerade till gruppledare

Efter sitt examensprojekt fick Simon erbjudande om jobb som konstruktör. Eftersom han arbetar i en försvarsindustri är arbetet omgärdat av sekretess och affärshemligheter, så han kan inte berätta mer om vad han gör i detalj, annat än att det handlar om att konstruera komponenter som sedan ska integreras i fordonen.

– Arbetet innebär frekventa kontakter inom projektgruppen där man tillsammans diskuterar kring hur man på bästa sätt skapar sina lösningar på problemen som successivt uppkommer i fordonen. Det är många saker som ska in på begränsad yta. 

Ganska snabbt har Simon avancerat till en roll som teamledare. Det innebär att han både är konstruktör och spindel i nätet för sin arbetsgrupp.

Hur stor grupp är du teamledare för?

– Det fluktuerar lite, BAE tillsätter personal efter behov i varje projekt, men oftast är det fem-åtta personer.

Goda utvecklingsmöjligheter

Vad är det bästa med ditt jobb?

– Framförallt möjligheterna att utvecklas! På min arbetsplats kan man antingen specialisera sig inom ett visst område, alternativ två är projektledning eller att bli avdelningschef med personalansvar. Maskinteknik är också väldigt brett, så skulle jag komma på att det jag gör nu inte är något för mig längre finns jättemånga olika möjligheter att fortsätta sin karriär som maskintekniker på. Men, BAE är ett företag med många olika inriktningar under sitt tak, så i dagsläget har jag svårt att se att jag skulle vilja flytta på mig.

Simon Jonsson tycker att ingenjörsutbildningen gett honom en bred bas att stå på. De specifika arbetsuppgifterna lär man sig sedan dit man kommer i arbetslivet.

Vilken betydelse hade Co-op för din utbildning, förutom att det ledde till ett jobb?

– Framförallt får man ett verklighetsperspektiv och kontaktpersoner i industrin som man kan höra av sig till samtidigt som man läser för att få inblick i hur de tänker eller använder vissa verktyg eller metoder. Detta gör att man kan omsätta teorin man lär sig på universitetet på ett helt annat sätt när man kan koppla det till en praktisk kontext.

Var du tekniskt intresserad innan du började utbildningen?

– Nej, intresset växte under åren som soldat och framförallt när jag började jobba som mekaniker. Det är kanske inte att grotta ner sig i detaljer som intresserar mig mest, utan mer helheten och hur man får systemen att lira ihop som jag gillar.

Hur var det att börja plugga maskinteknik?

– Det kom som en liten käftsmäll, jag hade inte pluggat på nästan åtta år, så när jag kom till preppmattekursen insåg jag att det här blir en utmaning. Men, det gick vägen och jag tyckte att det var ganska roligt att skotta sig igenom de olika kurserna och bygga sig en uppfattning om vad maskinteknik innebär.

Flera klasskompisar på företaget

Du var en äldre student när du började, hur var det?

– Det var första gången jag kände mig gammal, de flesta var nästan tio år yngre än mig. Men, det är alltid roligt att lära känna nya människor och vi hade en bra gemenskap i grupparbeten och när vi pluggade tillsammans. Mitt studentliv såg förstås lite annorlunda ut, jag hade barn och kunde inte vara med i studentlivet på samma sätt som de yngre.

Har du kontakt med några av dem du pluggat med fortfarande?

– Ja, det är faktiskt lite roligt, för flera från min klass jobbar som konsulter och BAE Systems Hägglunds har tagit in dem till sig, så nu är vi fyra-fem personer från klassen på min avdelning.

Blev det som du trodde när du valde utbildning?

– Jag vet inte, saker och ting blir väl aldrig riktigt som man tänkt sig. Jag tillhörde coronagenerationen av maskinteknikstudenter, så vi fick sitta hemma mycket och plugga, men i grund och botten känner jag mig nöjd med utbildningen. Den är trots allt den anledning till att jag är där jag är i dag.

Läs mer om högskoleingenjörsprogrammet i maskinteknik