"False"
Hoppa direkt till innehållet
printicon
Huvudmenyn dold.

Andreas leder regionens laboratoriemedicinteknik in i framtiden

I en flodbåt på Amazonas bestämde sig Andreas Resar för att han skulle studera till civilingenjör i bioteknik. Drygt 15 år senare är han en bidragande faktor för den kliniska labbutvecklingen på Region Västerbotten. – Jag är nyfiken och vill lära mig, jag gillar att upptäcka nya saker och vidga mina vyer, säger Andreas Resar.

Innan Andreas Resar satt i en flodbåt på Amazonas och klurade på framtiden, fanns en hel del grubbel för att bestämma sig för en utbildning.

Efter studenten ryckte Andreas in i militären för att göra värnplikten. Där fick han mersmak i det som han i framtiden skulle bli hans vardag.

– Att det blev just bioteknik var för att jag gjorde lumpen, här i Umeå faktiskt. Det var en tjänst som i dag skulle kunna kallas för CBRN-specialist, vilket handlar om att bli expert på kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära hot, alltså massförstörelsevapen. Jag tyckte att det var så intressant att jag ville fortsätta med det, säger han.

När lumpen var avklarad stod Andreas i valet om han skulle satsa på att bli yrkesdansare eller ingenjör – ett val som bestämdes efter en tre månader lång backpacker resa i Sydamerika med några vänner.


– Vi hade en vecka i en flodbåt på Amazonas och vi hade inget annat att göra, det fanns ju ingen internetuppkoppling, så vi hade med oss utskrivet material om olika utbildningar. Vi satt på den där båten i en vecka och när vi klev i land hade vi bestämt oss för vad vi skulle plugga till, berättar han.

En bred utbildning – perfekt för Andreas

Varför det landade i just civilingenjörsprogrammet i bioteknik förklarar Andreas var på grund av hur han drogs mot hur bred utbildningen var. Det passade honom, men det hade ändå sina för– och nackdelar.

– Det är först i efterhand som man visste vad man ville jobba med och just biotekniklinjen är formad så att det är ett av de bredaste civilingenjörsprogrammen man kan läsa. Man läser många olika ämnen, vilket ju passar mig, men efteråt måste man själv försöka hitta vad man vill syssla med, säger Andreas.

Innan Andreas hamnade i Umeå gjorde han en första anhalt i Linköping. Han läste de första åren i utbildningen där och han berättar att han är glad över att ha fått erfarenhet från de två olika universiteten.

– Just när det gäller naturvetenskaperna är de lite olika duktiga på olika saker. Linköping är starka inom matematik och fysik. Här i Umeå är man mer inne åt våtlabbs-hållet med biologi och kemi. En stor fördel med Umeå är att man är närmre lärarna och professorerna. Det var lättare att smyga iväg efter en lektion och knacka på deras dörr och ställa frågor, berättar Andreas.

På grund av kärleken och intresset av inriktningen i växtbioteknik på Umeå universitet drog flyttlasset norrut efter tre år i Linköping. 15 år senare är Andreas kvar i Norrland.

”Jag är specialist på att vara generalist”

Efter examen 2011, ett par projektarbeten och några år på SCA i Obbola hamnade Andreas till slut på Norrlands universitetssjukhus. Först i en tjänst som driftsledare för en enhet som tillverkar kemiska produkter och under de senaste tre åren som verksamhetsutvecklare i medicinsk teknik. Ett arbete som går ut på att utveckla kliniska laboratorier.

Bakom Andreas står NUS nya sekvenseringsinstrument. Det är en stor investering som kan kartlägga alla gener i ett prov. Instrumentet är en av de första i landet.

– Mitt jobb är att se till att vi blir snabbare, bättre och effektivare hela tiden. Jag har egentligen ett blankt kort i vad jag ska utveckla, men mitt fokus är på teknikområdet – hur vi skaffar oss snabbare och bättre maskiner och utrustning, säger Andreas.

Att kunna lite om mycket är en egenskap som Andreas har kunnat ta med sig in i arbetslivet.

– Det är skitbrett och man räcker aldrig till, men det är också det som gör det så roligt. Jag är inte specialist på något område, men jag är specialist på att vara generalist. I och med att jag kan lite om det mesta kan jag också prata med de flesta specialisterna, säger Andreas.

Nya utmaningar

Just nu går en stor del av Andreas arbete ut på att projektleda i en av sjukhusets nya utbyggnationer. Det ska bli ett nytt laboratoriehus för att de gamla inte stödjer den nya tekniken. Det är Andreas jobb att se till att det byggs så smart om möjligt genom att samordna alla kunniga personer inom verksamheten som är specialister på just sitt område.

– Det är just nu en av de roligaste sakerna jag håller på med. Det är en stor och viktig sak, det är kanske var 50:e år man bygger något liknande så det är kul att få vara en del av det, säger han.

Det bästa med arbetet tycker Andreas är att det känns meningsfullt.

–  Det jag åstadkommer på mitt jobb gör ganska direkt skillnad i folks liv. När vi får genom något är det många personer som blir hjälpta av det. Det är en stor anledning till att jag är kvar här, berättar Andreas.

Vad skulle du säga till någon som funderar på att börja studera samma som du?

– Våga prova och våga göra fel så mycket som möjligt under studietiden. Man lär sig snabbare av misstag än om man gör rätt. Under studierna har man som en säker sandlåda att prova allt möjligt, säger Andreas.

Läs mer om Civilingenjörsprogrammet i bioteknik

FAKTA Andreas Resar

Ålder: 41 år.
Kommer från: Stockholm.
Bor: I Umeå och i Uppsala; där sambon bor.
Familj: Sambo.
Utbildning: Civilingenjörsprogrammet i bioteknik, tog examen 2011.
Jobb: Verksamhetsutvecklare i medicinsk teknik på Laboratoriemedicin i Region Västerbotten.
Gör på fritiden: Tränar, dansar och badar.
Umeå med 3 ord:  Naturnära. Kulturrikt. Tryggt.
Mig själv med 3 ord: Nyfiken. Mångsysslare. Ambitiös.
Det gör jag om tio år: Då arbetar jag nog med samma saker fast på en större skala och balanserar det med familj och vänner.

Intervju & foto: Nathalie Vinroth

Publicerad: 2024-01-29