Maja går sin egen väg inom konst och arkitektur

– Det är viktigt att inte låsa in sig i en enda sak, utbildningen öppnar upp för jättemycket annat, säger hon. Vill du till exempel bli grafisk designer sedan är det hur lätt som helst, gillar du det tekniska kanske du ska gå vidare och bli civilingenjör?

Kanske kan man beskriva henne som en sökare. I vart fall har Maja Malmcronas väg, både före och efter utbildningen på Arkitekthögskolan vid Umeå universitet, varit krokig och tagit många olika vändningar.

Uppvuxen i Bohuslän flyttade hon som 15-åring till Basel i Schweiz, sedan hennes pappa fått jobb där. Hon gick gymnasiet i Schweiz, gillade att fotografera och skriva och valde därför en medieutbildning vid University of the Arts i London efter studentexamen.

– Det är svårt att inte älska London, men utbildningen var lite lös i kanterna liksom. Den var väldigt bred och det kan vara bra, men för mig blev det förvirrande. Jag började fundera på andra vägar och har alltid velat bli arkitekt, men tänkt att man då måste vara jätteduktig på matte och fysik, vilket jag inte är.

– Men, det var några saker som gav mig en knuff att söka. Bland annat läste jag en blogg med en tjej som läste arkitektur och det inspirerade. Sedan råkade min mamma sitta bredvid en arkitektprofessor på tåget som hon frågade ut om de olika arkitektutbildningarna. Hon fick veta att Chalmers och KTH var bäst och i att i Umeå var de typ konstnärer och veganer!

Mycket fokus på det rumsliga

Det senare tyckte Maja lät fantastiskt, men eftersom hon hade utländska gymnasiebetyg behövde hon komplettera dem på Komvux, samt läsa tekniskt-naturvetenskapligt basår. Därefter sökte hon och kom in på Arkitektprogrammet i Umeå. Umeå kändes litet i jämförelse med de storstäder hon tidigare bott i, men hon upptäckte snabbt att Arkitekthögskolan och universitetet i sin helhet bjöd på en internationell och kreativ miljö.

Hur upplevde du det ni läste i början?

– Om man inte läst på en arkitektskola är det svårt att föreställa sig vad arkitektur är. Man tänker att man ritar fasader och byggnader, men det var mycket fokus på det rumsliga och hur man själv upplevde sig i relation till rum, skala och material.

Under utbildningen arbetar studenterna ofta i projekt, där de får en plats att analysera och föreslå arkitektoniska lösningar för. Ett av Majas första projekt handlade om Bölesholmarna i Umeå. Där ritade hon en slags utsiktsplats med ingång genom en tunnel in till ett rum med glasgolv som man kunde se älven genom.

På Arkitekthögskolan får alla studenter en egen arbetsplats att använda fritt, vilket kan inbjuda till att man gränslöst låter sig sväljas av skolmiljön med hull och hår. Hur var det för dig?

– Det är sant, speciellt första året kan det bli så för man blir så exalterad, allt är så roligt och man vill vara där hela tiden. Med åren lärde man sig att sätta gränser.

Studieresa till Tokyo en höjdpunkt

Vilket var det mest spännande projekt du gjorde under studietiden?

– Det var nog första terminen i trean, när vi gavs chansen att göra en studieresa i två veckor. Jag åkte till Tokyo, vilket var fantastiskt, för jag gillar verkligen japansk arkitektur och konst. Jag bodde på ett hostel och gick runt och besökte olika distrikt i staden. Jag fastnade för Yanaka, ett äldre område, där de gamla låga trähusen fanns kvar. Det låg en stor kyrkogård intill, vilket bidrog till att området inte blev bombat under andra världskriget. Jag analyserade området och kom tillbaka till Umeå med förslag till ett slags torg som jag kommit fram till saknades.

Efter tre år valde du att inte fortsätta och få en arkitektexamen, varför inte?

– Först ville jag ta ett års paus och göra praktik. Det är ganska många som gör det och jag kan verkligen rekommendera det. Jag var hos Petra Gipp i Stockholm, ett fantastiskt kontor. Hon är också skulptör, vilket var inspirerande och jag tror att det öppnade mina ögon för konstnärskapet.

– Jag har alltid haft spridda intressen och läst mycket filosofi samtidigt med min utbildning, så efter praktiken kände jag att jag ville utforska det spåret mer.  Jag hittade en ettårig masterutbildning i filosofi i Glasgow, sökte och kom in. Där tyckte jag att etik och estetik var mest intressant och skrev min masteruppsats om den estetiska upplevelsen och dess förhållande till religion.

Mitt i utbildningen kom coronapandemin och Maja blev mer eller mindre instängd på sitt studentrum. Det var i Storbritannien under en lång period bara tillåtet att gå ut en gång om dagen.

– Jag satt och skrev min uppsats hela dagarna och hade det inte jättebra. Så jag började skapa konst, jättemycket, liksom för att få utlopp för allt möjligt. Hela tiden försökte jag komma hem till Sverige, men det gick inga flyg. Till slut lyckades jag och sedan spenderade jag hela sommaren med att måla, för jag hade verkligen fastnat för det.

Ritade till arkitekttävlingar

När hösten kom ville hon ta upp arkitektspåret igen, sökte och fick praktik på byrån Hildebrand i Zürich. Som arkitektpraktikant får man betalt, en ganska låg lön, men Maja klarade sig eftersom hon också börjat sälja sin konst. På byrån sattes hon i tävlingsteamet som ritade projekt till arkitekttävlingar och fick ansvar för mindre detaljer i dessa.

– När praktiken tog slut efter ett halvår, hade jag under hela tiden skapat konst och det hade börjat gå ganska bra. Då kom andra vågen med corona, i Schweiz stängdes allt ner och då bestämde jag mig för att satsa på konsten.

I dag kan Maja leva på sin konst, jämte frilansuppdrag inom arkitektur och skrivande. Hon marknadsför sig i sociala medier och på webben och konstaterar att konst i dag är mer demokratisk än tidigare. Konstnärer är inte helt beroende av att få in sin konst på gallerier eller få offentliga uppdrag, utan kan finna sin publik digitalt på egen hand.

Men du har också uppdrag som har med arkitektur att göra, berätta!

– Jag frilansar lite för en arkitekt här i Zürich, Angela Deuber Architects. Hon är delvis professor på ETH, det är som Schweiz svar på KTH, och ska ge ut en bok med verk från sina studenter. Den översätter och redigerar jag texter till, vilket passar mig superbra eftersom jag skriver mycket både om konst och filosofi. Hon bjöd också in mig att vara gästkritiker vid studenternas slutpresentation.

Vad vill du förmedla till andra som funderar på att läsa Arkitektprogrammet?

– Jag älskade verkligen varje sekund på Arkitekthögskolan, men kände mig lite vilsen när jag började göra praktik. Efter att man gått en utbildning är det lätt att tänka att om man inte passar in dit man kommer så måste man ändå fortsätta, för annars är åren på skolan ett misslyckande eller ett slöseri med tid.

– Det är synd, för om det är något annat än arkitektur som lockar, dyk in i det, du vet aldrig vad som händer! Jag hade aldrig blivit inbjuden att vara gästkritiker på ETH om jag inte både haft arkitektutbildning, varit bra på att skriva och konstnär. Det var den kombinationen som fick in mig och som öppnat även andra dörrar. Jag tror på att ta olika vägar, du har ingen aning om de vägarna kommer att mötas, men jag tror att de gör det om man bara kör på och är modig.

Läs mer om Arkitektprogrammet

Läs mer om Maja Malmcronas konst

Följ Maja Malmcrona på Instagram