Kursen behandlar: Regleringsmekanismer på transkriptions- och translationsnivå samt post-translationell reglering; Operon- och promotorstruktur, igenkänning och bindning av RNA-polymeras samt DNA-strukturens betydelse för genreglering; Negativ och positiv transkriptionsreglering genom repression och aktivering; Kromatinets betydelse; Cis-aktiva regulatoriska element "enhancers"; Vävnadsspecifik expression; Reguloner och global reglering; Förändring av RNA-polymerasets specificitet via olika sigmafaktorer; Genuttryck och mRNA-stabilitet; Differentiellt uttryck från polycistroniska operon; Användning av gen- och operonfusioner i regleringsstudier; Reglering på translationsnivå genom läsramsskifte, genomläsning av termineringskodoner, mRNAstruktur, antisense-RNA-reglering och repression av translation; Reglering av bakteriofag lambda, antiterminering, kooperativ repressorbindning till operatorer, regleringsproteiners konkurrens om operatorer och val av livscykel - "a genetic switch"; Olika typer av expressionsvektorer och optimering av genexpression i både pro- och eukaryota system; Vektorstabilitet och potentiella problem vid överexpression som toxicitet och bildning av inklusionskroppar; Utnyttjande av genfusioner, "tagging" av proteiner för affinitetsrening.
Förväntade studieresultat
Efter avslutad kurs ska studenten kunna:
applicera kunskaper om de processer som medieras av det makromolekylära maskineriet (ribosomer och RNA-polymeraser) för att förklara hur genexpressionsnivån i pro- och eukaryota celler kan analyseras och utvärderas .
beskriva hur det makromolekylära maskineriet regleras av interagerande molekyler som proteiner, regulatoriska RNA-molekyler, ligander samt av kovalenta modifieringar
beskriva hur aktiviteten hos produkter kan moduleras på post-transkriptionell nivå (t ex med Riboswitches, regulatoriska RNAs, post-translationella modifieringar och export).
beskriva hur de naturliga makromolekylära och regulatoriska mekanismerna kan analyseras och användas för att konstruera genexpressionssystem för biotekniska ändamål.
visa färdighet att genomföra genexpressions-experiment och analysera erhållna data.
Behörighetskrav
Univ: 45 hp kemi varav minst 7,5 hp biokemi, 30 hp cell och molekylärbiologi varav minst 7.5 hp genetik och genteknik, samt engelska A, eller motsvarande kunskaper.
Undervisningens upplägg
Undervisningen sker på engelska. Kursen består av föreläsningar, gruppdiskussioner, "problem solving classes", demonstrationer och laborationer. Laborationer, gruppdiskussioner, och "problem solving classes" är obligatoriska. Laborationerna inleds med korta praktiska eller teoretiska introduktioner av de relevanta metoderna. ”Problem solving classes” fokuserar på att ge erfarenhet av att läsa, värdera vetenskapliga artiklar samt exemplifiera hur grundforskning kan överföras till praktisk bioteknisk tillämpning. Laborationerna är koordinerade med labmomenten i kurserna Genetik och genteknik, 5MO018 och Strukturbiologi, 5MO022. Som en röd tråd i dessa tre kurser används samma modellsystem där exempelvis en transkriptionell regulator (DmpR) och olika DmpR-mutanter analyseras med avseende på kopplingen mellan genotyp och fenotyp, proteinfunktion och proteinstruktur.
Examination
Teorimomentet avslutas med tentamen. För programstudenter på ingenjörsprogram (T) ges något av betygen underkänd (U), godkänd (3), icke utan beröm godkänd (4) och med beröm godkänd (5). På laborationsdelen ges något av betygen godkänd (G) eller underkänd (U). För att få slutbetyg krävs att samtliga obligatoriska moment är avklarade och att samtliga prov är godkända. För slutbetyget 3, 4 eller 5, (för studenter på ingenjörsprogram (T)) krävs att detta betyg erhålls på teorimomentet och G på laboratoriedelen.
För övriga studenter (N) ges betygen VG Väl Godkänd, G Godkänd, U Underkänd på teorimomentet. På laborationsdelen ges något av betygen godkänd (G) eller underkänd (U). För att få slutbetyg krävs att samtliga obligatoriska moment är avklarade och att samtliga prov är godkända. För slutbetyget VG krävs att detta betyg erhålls på teorimomentet och G på laboratoriedelen. Studerande som underkänts, har rätt att undergå förnyat prov för att få godkänt betyg. Den som godkänts i ett prov får inte genomgå förnyat prov för högre betyg.
En student som utan godkänt resultat har genomgått två prov för en kurs eller en del av en kurs, har rätt att få en annan examinator utsedd, om inte särskilda skäl talar emot det (HF 6 kap. 22 §). Begäran om ny examinator ställs till studierektor/prefekt vid Institutionen för molekylärbiologi.
Litteratur
Litteraturlistan är inte tillgänglig via den webbaserade utbildningskatalogen.
Kontakta aktuell institution.
