Studier av de finska dialekterna och deras särdrag samt av finskt talspråk och finsk slang. Läsning av ca 30 normalsidor text på dialekt, talspråk och slang.
Förväntade studieresultat
För godkänd kurs ska den studerande kunna
identifiera inslag av slang samt dialektala och talspråkliga drag i en skriven text;
redogöra för det finska dialektlandskapet och identifiera de mest typiska särdragen för huvuddialekterna;
identifiera morfologiska och syntaktiska skillnader i talspråk och slang i jämförelse med standardfinskan.
Behörighetskrav
Grundläggande behörighet samt god behärskning av finska språket. Studerande som ej har finsk studentexamen skall genomgå språktest på Institutionen för språkstudier.
Undervisningens upplägg
Individuellt handledda självstudier.
Examination
Examinationen består av bedömning av inlämningsuppgifter.
Varje inlämningsuppgift bedöms med någon av betygsgraderna Väl godkänd, Godkänd eller Under¬känd. Den som fått inlämningsuppgift godkänd får inte undergå förnyad prövning för högre betyg. För att få betyget Väl godkänd på hela kursen krävs att den studerande uppnått Väl godkänd på två av inlämningsuppgifterna.
För studerande som fått inlämningsuppgift underkänd i prov anordnas ytterligare tillfälle till inläm¬ning efter någon tid. Studerande som två gånger har underkänts i prov har rätt att få en annan examinator utsedd om inte särskilda skäl talar mot det. Begäran om detta lämnas till Humanistiska fakultetsnämnden.
Student har rätt att prövas på samma kursplan som vid ordinarie prov vid minst två tillfällen upp till två år efter första registreringstillfället.
Tillgodoräknande
Ansökan om tillgodoräknande görs på särskild blankett och ställs till Humanistiska fakultetsnämnden. Blanketten skickas till Umeå universitet, Registraturen, 901 87 Umeå. Prövning görs alltid individuellt. Regler återfinns i Tillgodoräknandeordning vid Umeå universitet (Dnr 545-3317-02).
Litteratur
Giltig från:
2008 vecka 44
Obligatorisk litteratur
Hormia, Osmo. Finska dialekter. Stockholm: Utbildningsförlaget. 1970 eller senare.
Hämäläinen, Simo O. Äänteelliset puhekielisyydet radiossa. Kielikello 3/1970, s. 10-13.
Lehikoinen, Laila. Suomen kieli ennen ja nyt. Suomen kielen kehitys ja vaihtelu. Helsinki: Finn Lectura. 1994, s. 90-104, 150-160.
Mielikäinen, Aila. Nykypuhesuomen alueellista taustaa. Virittäjä 2/1982, s. 277-294. (Finns även i Paunonen, Heikki & Rintala, Päivi (toim.). 1984. Nykysuomen rakenne ja kehitys 2. Helsinki: SKS (Tietolipas 95). 1984, s. 187-208.)
Nahkola, Kari. Nykyslangin sananmuodostusoppia. Virittäjä 2/1999, s. 195-221.
Tsennaaks Stadii, bonjaaks slangii : Stadin slangin suursanakirja Paunonen Heikki, Paunonen Marjatta Helsinki : Söderström : 2000 : 1381 s. : ISBN: 951-0-23239-4 (inb.) Se Umeå UB:s söktjänst Läsanvisning: s. 6-44
Saukkonen, Pauli. Puhekielen luonteesta. Kielikello 3/1970, s. 3 9.
Referenslitteratur
Hämäläinen, Simo. Suomalainen sotilasslangi. Helsinki: SKS. 1963
Karttunen, Kaarina. Nykyslangin sanakirja. Porvoo-Helsinki-Juva: WSOY. 1979. Ingår även i Nykysuomen sanakirja 5. Helsinki: SKS & WSOY. 1980.
Lipsonen, Leo. Vankilaslangin sanakirja. Helsinki: VAPK-Kustannus. 1990.
Mäkelä, Juhani. Stadin snadi slangisanakirja. Porvoo-Helsinki-Juva: WSOY. 1998.
Paunonen, Heikki & Marjatta. Tsennaaks Stadii, bonjaaks slangii. Stadin slangin suursanakirja. Helsinki: WSOY. 2000
Penttinen, Antti. Sotilasslangin sanakirja. Porvoo-Helsinki-Juva: WSOY. 1984.
Suomen murteiden sanakirja. I-. Kotimaisten kielten tutkimuskeskuksen julkaisuja 36. Helsinki 1985-.
