Engelskt namn: Finnish C
Denna kursplan gäller: 2007-09-03 och tillsvidare
Kurskod: 1FI002
Högskolepoäng: 30
Utbildningsnivå: Grundnivå
Huvudområden och successiv fördjupning:
Finska: Grundnivå, har minst 60 hp kurs/er på grundnivå som förkunskapskrav, innehåller examensarbete för kandidatexamen
Betygsskala: Tregradig skala
Ansvarig institution: Institutionen för språkstudier
Beslutad av: Humanistisk fakultetsnämnd, 2007-06-20
Fördjupning av färdigheter och teoretiska kunskaper om det finska språket. Fördjupat studium av finsk litteratur, kultur och finskt samhällsliv. Individuellt författat examensarbete alternativt fördjupat studium i finska dialekter, finskt talspråk och finsk slang samt i ett valfritt ämnesområde. Kursen kan läsas efter två alternativ: Alternativ 1: Moment 1. Grammatik C, 7,5 hp Moment 2. Textläsning C, 4 hp Moment 3. Litteraturhistoria, 3,5 hp Moment 4. Examensarbete för kandidatexamen, 15 hp Alternativ 2: Moment 1. Grammatik C, 7,5 hp Moment 2. Textläsning C, 4 hp Moment 3. Litteraturhistoria, 3,5 hp Moment 5. Dialektologi, slang och talspråk, 7,5 hp Moment 6. Valfritt ämnesområde 7, 5 hp Innehållet i de olika momenten beskrivs närmare under Undervisning.
Efter avslutad kurs ska den studerande uppvisa god kännedom om den moderna finskans syntax; uppvisa fördjupade kunskaper om finsk litteratur, kultur och finskt samhällsliv; självständigt söka information och på ett allmänt vedertaget sätt hantera källor; uppvisa vetenskapliga kunskaper och praktiska språkfärdigheter i form av ett examensarbete; uppvisa fördjupad kunskap inom ett avgränsat område.
Univ: Avklarade kurser i Finska A och B om vardera 30 högskolepoäng eller i finskugriska språk med inriktning på finska
Flertalet moment löper parallellt under terminen. Moment 1. Grammatik C (7,5 hp) Innehåll Grundlig genomgång av den moderna finskans syntax. Undervisning Föreläsningar i mån av resurser. I annat fall självstudier. Examination Skriftligt prov. Moment 2. Textläsning C (4 hp) Innehåll Ca 400 normalsidor finsk skönlitteratur från olika epoker och ca 100 normalsidor finsk sakprosa studeras intensivt. I textmängden skall ingå en sång ur Kalevala. Textkursen väljes i samråd mellan examinator och den studerande. Undervisning Självstudier. Examination Muntligt prov som testar såväl läsförståelse som grammatisk analys. Moment 3. Litteraturhistoria (3,5 hp) Innehåll Studium om den finska folkdiktningens historia. Undervisning Självstudier. Examination Inlämningsuppgifter. Moment 4. Examensabete för kandidatexamen (15 hp) Innehåll Undersökning av ett begränsat språkligt eller litterärt fenomen/ämne, vilken redovisas i form av en kort vetenskaplig uppsats på svenska eller finska (ca 20 sidor). Undervisning Enskild handledning och slutseminarium. Examination Redovisning av disposition, problemställning, material, metod och tidigare forskning (5 hp) samt bedömning av självständigt författad uppsats som också försvaras vid ett seminarium (10 hp). Moment 5. Dialektologi, slang och talspråk (7,5 hp) Innehåll De finska dialekterna och deras särdrag, grunderna i det finska talspråkets och i den finska slangens struktur. Läsning av ca 30 normalsidor text på dialekt, talspråk och slang. Undervisning Självstudier. Examination Tre inlämningsuppgifter och skriftlig redovisning av hemuppgifter. Moment 6. Valfritt ämnesområde (7,5 hp) Följande ämnesområden kan väljas: Nufinska med språkvård; Standardfinska; Tvåspråkighet; Meänkieli; Finsk skönlitteratur; Finsk litteratur och kultur; Realia; Ordbildning. Innehåll, undervisning, examination och kurslitteratur beskrivs i respektive kursplan som kan erhållas vid institutionen.
Varje prov eller inlämningsuppgift bedöms med någon av betyggraderna Väl godkänd, Godkänd eller Underkänd. Den som godkänts i prov eller fått sina inlämningsuppgifter godkända får inte undergå förnyad prövning för högre betyg. För att få betyget Väl godkänd på hela kursen krävs att den studerande uppnått Väl godkänd på tillsammans lägst 22,5 poäng. För studerande som underkänts i prov anordnas ytterligare provtillfälle efter någon tid. För studerande som fått sina inlämningsuppgifter underkända ges möjlighet att lämna in nya inlämningsuppgifter. Studerande som två gånger underkänts i prov har rätt att få en annan examinator utsedd om inte särskilda skäl talar mot detta. Begäran om detta lämnas till ansvarig fakultetsnämnd. Student har rätt att prövas på samma kursplan som vid ordinarie prov vid minst två tillfällen upp till två år efter första registreringstillfället. Tillgodoräknande Ansökan om tillgodoräknande görs på särskild blankett och ställs till Humanistiska fakultetsnämnden. Blanketten skickas till Umeå universitet, Registraturen, 901 87 Umeå. Prövning görs alltid individuellt. Regler för tillgodoräknande återfinns i Tillgodoräknandeordning vid Umeå universitet (Dnr 545-3317-02).
Löflund Juhani
Suomen syntaksin oppikirja : suomen ja ruotsin lauserakenteiden vertailu
Turku : Åbo akademi : 2002 : 124 s. :
ISBN: 952-12-1038-9
Se Umeå UB:s söktjänst
Läsanvisning: Fennistica 14
Määttä, Tuija. Kompendium i Grammatik III. Umeå. 2003. (Säljs av institutionen.) Stenberg, Anne-Marie. Finsk satslära. Helsingfors: Söderström. 1971 eller senare. Stencilerat material säljs av institutionen.
Litteraturen väljs i samråd med examinator. Referenslitteratur Cannelin, Knut och Aulis, Hirvensalo, Lauri & Hedlund, Nils. Suomalais-ruotsalainen suursanakirja (Finsk-svensk storordbok). Porvoo: WSOY. 1976 eller senare. Grönros, Eija-Riitta (päätoim.). Kielitoimiston sanakirja 1-3. Kotimaisten kielten tutkimuskeskus. Helsinki: Gummerus. 2006. Hämäläinen, Simo. Suomalainen sotilasslangi. Helsinki: SKS. 1963. Kalevala. Svensk tolkning av Björn Collinder. Stockholm: Forum. 1960 eller senare. Karttunen, Kaarina. Nykyslangin sanakirja. Porvoo-Helsinki: WSOY. 1979. Ingår även i Nykysuomen sanakirja 5. Helsinki: SKS & WSOY, 1980. Lipsonen, Leo. Vankilaslangin sanakirja. Helsinki: VAPK-Kustannus. 1990. Nykysuomen sanakirja I-VI. Porvoo-Helsinki-Juva: WSOY. 1951-1961 eller senare. Paunonen, Heikki & Marjatta. Tsennaaks Stadii, bonjaaks slangii. Stadin slangin suursanakirja. Helsinki: WSOY. 2000. Penttinen, Antti. Sotilasslangin sanakirja. Porvoo-Helsinki-Juva: WSOY. 1984. Romppanen, Birgitta (päätoim.). Suuri suomi - uotsi sanakirja I-II (Stora finsk-svenska ordbok I-II). Porvoo-Helsinki-Juva:WSOY. 1997. Sahlman-Karlsson, Siiri. Ordförklaringar till femte och sjätte dikterna i Kalevala. (Säljs av institutionen.) Suomen kielen perussanakirja I-III. Kotimaisten kielten tutkimuskeskuksen julkaisuja 55. Helsinki. 1990-94. Tammi, Jari. Suuri kirosanakirja. Helsinki: Pikku-idis. 1993. Turunen, Aimo. Kalevalan sanat ja niiden taustat. Lappeenranta: Karjalaisen Kulttuurin Edistämissäätiö. 1979.
Hormia, Osmo. Kompendium i finsk folkdiktning. Stockholm. 1971. (Säljs av institutionen.) Laitinen, Kai. Suomen kirjallisuuden historia. 3. uusittu painos. Helsinki: Otava. 1991, s. 17-78. Pentikäinen, Juha & Poom, Ritva (medarb.). Kalevala mythology. Bloomington: Indiana Univ. Press, cop. 1989. Stencilerat material säljs av institutionen. Referenslitteratur Kuusi, Matti & Anttonen, Pertti. Kalevalalipas. Helsinki: SKS. 1985.
Litteratur väljs i samråd med handledare. Referenslitteratur Groundstroem, Axel. Formaliteter. Råd och anvisningar till författare av C-uppsats. Umeå. 1997. (Säljs av institutionen.) Hedman, Thomas. Kompendium i litteratursökning. Finska. Umeå. Umeå universitet. Inst. för finska. Läromedel 16. 1989. (Säljs av institutionen.) Svenska skrivregler utgivna av Svenska språknämnden. Stockholm: Almqvist & Wiksell. Senaste upplagan. Språkvetenskaplig inriktning: Groundstroem, Axel. Finsk språkvetenskap. En bibliografi. 2:a omarbetade och utökade upplagan. Umeå. Umeå universitet. Inst. för finska. Läromedel 8. 1986. (Säljs av institutionen.) Litteraturvetenskaplig inriktning: Hosiaisluoma, Yrjö. Kirjallisuuden sanakirja. Helsinki: WSOY. 2003 Hosiaisluoma, Yrjö (toim.). Opas kirjallisuuden opiskeluun. Tampere: Tampereen yliopisto. Kotimainen kirjallisuus. Julkaisuja 28. 1988. Jokinen, Maijaliisa. Opas kirjallisuusaiheisten erityistöiden tekijöille. Uppsala. Uppsala universitet. Finsk-ugriska institutionen. Läromedel 12. 1984. (Säljs av institutionen.)
Hormia, Osmo. Finska dialekter. Stockholm: Utbildningsförlaget. 1970 eller senare. Hämäläinen, Simo O. Äänteelliset puhekielisyydet radiossa. I: Kielikello 3/1970, s. 10-13. Lehikoinen, Laila. Suomen kieli ennen ja nyt. Suomen kielen kehitys ja vaihtelu. 2. korjattu painos. Helsinki: Finn Lectura. 1995, s. 90-104, 150-164. Mielikäinen, Aila. Nykypuhesuomen alueellista taustaa. Virittäjä 2/1982, s. 277-94. Även i Paunonen, Heikki & Rintala, Päivi (toim.). Nykysuomen rakenne ja kehitys 2. Tietolipas 95. Helsinki: SKS. 1984, s. 187-208. Nahkola, Kari. Nykyslangin sananmuodostusoppia. Virittäjä 2/1999, s. 195-221. Paunonen, Heikki & Marjatta. Tsennaaks Stadii, bonjaaks slangii. Stadin slangin suursanakirja. Helsinki: WSOY. 2000, s. 6-44. Saukkonen, Pauli. Puhekielen luonteesta. I: Kielikello 3/1970, s. 3-9. Referenslitteratur Hämäläinen, Simo. Suomalainen sotilasslangi. Helsinki: SKS. 1963. Karttunen, Kaarina. Nykyslangin sanakirja. Porvoo-Helsinki-Juva: WSOY. 1979. Ingår även i Nykysuomen sanakirja 5. Helsinki: SKS & WSOY. 1980. Lipsonen, Leo. Vankilaslangin sanakirja. Helsinki: VAPK-Kustannus. 1990. Mäkelä, Juhani. Stadin snadi slangisanakirja. Porvoo-Helsinki-Juva: WSOY. 1998. Penttinen, Antti. Sotilasslangin sanakirja. Porvoo-Helsinki-Juva: WSOY. 1984. Suomen murteiden sanakirja. I-. Kotimaisten kielten tutkimuskeskuksen julkaisuja36. Helsinki. 1985-.
Kurslitteratur finns i respektive kursplan.