BildMolly Grönlund Müller
Namn: Molly Grönlund Müller
Program: Masterprogrammet i Statsvetenskap
Jag reste till Vietnam för att skriva om ett samverkansprojekt kring hållbar skogsförvaltning och betalningsmekanismer för ekosystemtjänster. Jag hade rest i landet förut och ville gärna tillbaks och hade dessutom en kontakt på plats. Jag hade min bas i Hoi An i centrala Vietnam, en ort som har ungefär 100 000 invånare men som känns mycket lugnare och trevligare än storstäder som Saigon eller Hanoi (även om dessa såklart också måste upplevas).
Mina intervjuer ordnade jag genom en kontakt på WWF Vietnam som jag fått genom WWF Sverige. Hen satte mig i kontakt med relevanta intervjupersoner och gav mig feedback och tips. Det var dock svårare än väntat att få tag på personer som ville ställa upp på intervju eftersom många var oroliga för att regimen skulle uppfatta det som kritik och att de därför kunde råka illa ut. Jag sökte även turistvisum istället för ett arbetsvisum, men WWF menade att jag endast kunde få prata med lokalbefolkningen om jag hade arbetsvisum. Tyvärr fick jag därför inte prata med just den gruppen, men lyckades få tag på interna rapporter och nio personer från WWF och statliga aktörer på distrikts- och provinsnivå som ville uttala sig om projektet.
Jag såg det som en värdefull erfarenhet, för att det är en bra merit men främst för att det var en spännande upplevelse. Jag kan läsa mig till mycket men inte de upplevelser jag fått här.
Jag har fått en bra merit för framtida jobb och samtidigt fått gräva i ett ämne som jag tycker är högst intressant. Utöver det har jag insett att jag klarar mig väldigt bra på egen hand, även i ett land som inte har alla bekvämligheter som finns i Sverige. Möten med trevliga (och mindre trevliga) människor längs vägen var också en upplevelse.
Det auktoritära styret och säkerheten för mig och mina intervjupersoner. Allt organisatoriskt löste jag utan större problem, men att konstant behöva tänka på vad du pratar om med andra människor är tröttsamt. När jag träffade folk i privata rum var det väldigt intressant att höra vad de hade att säga om livet och regimens styre, men ute på gatan pratas det inte politik.
Förbered så mycket du kan. Ju bättre förberedd du är rent praktiskt, desto lättare när du väl är på plats. Då kan du istället fokusera på uppsatsen och förhoppningsvis också att hinna uppleva landet när du väl är där. Räkna med att allt inte kommer gå som planerat.