Using short-form student videos to widen the canon of political thought
Learning and Teaching - The International Journal of Higher Education in the Social Science, Volume 15: Issue 1, 2022
Artikelförfattarna: Kalle Eriksson och Rasmus Karlsson
Vad handlar artikeln om?
Artikeln presenterar ett undervisningsinslag som vi introducerade på A-kursens delmoment om politisk filosofi och ideologier, när pandemin tvingade oss att ersätta de fysiska seminarier som vanligtvis hållits under momentet. Uppgiften går ut på att studenterna gruppvis resonerar sig fram till en politisk teoretiker som de upplever saknas i kurslitteraturen, och sedan spelar varje grupp in en video på cirka fem minuter där de presenterar personen i fråga samt argumenterar för varför författaren bör inkluderas i litteraturlistan. Studenterna tar sedan del av samtliga videor och skriver en kortare individuell text där de reflekterar kring två av de andra gruppernas förslag och beskriver hur de själva ställer sig till att inkludera teoretikern i fråga i undervisningen.
I artikeln sätter vi denna övning i relation till den bredare debatten om det som brukar kallas ”kanonproblemet”, vilket handlar om att högre utbildning i politisk teori och idéhistoria i väldigt stor utsträckning alltjämt kretsar kring ett fåtal så kallade DWEM (Dead White European Males), trots en ökande medvetenhet kring behovet att röra sig bortom denna begränsande definition av disciplinen och tidigt i utbildningen lyfta in röster och idéer som av olika anledningar marginaliserats i historieskrivningen. Vi menar att den här typen av övning fungerar som ett bra sätt att dels introducera studenterna för kanonproblemet, men också att delvis komma tillrätta med det genom att tvinga studenterna att tänka kritiskt och självständigt kring kursmaterialet samtidigt som de presenteras en bredd av idéer och teorier som inte vore möjlig att rymma inom listan över obligatorisk kurslitteratur.
Hur har ni gått tillväga?
Själva författandet av artikeln var ett tämligen okomplicerat företagande i och med att vi så att säga grävde där vi stod och att allt material därför fanns tillgängligt. Arbetet bestod främst av att sammanställa våra egna erfarenheter av att genomföra övningen, gå igenom och sammanställa studenternas reaktioner i kursutvärderingarna och sedan rama in texten teoretiskt genom att engagera oss med vad som tidigare skrivits om kanonproblemet. Från ax till limpa tog artikeln inte mycket mer än en vecka att skriva, och på så sätt menar vi att den illustrerar hur relativt ”enkelt” det kan vara att hitta nyttiga synergieffekter mellan forskning och undervisning, och därmed även belyser vikten av att undvika att se dessa två delar av det akademiska uppdraget som totalt separata verksamheter.
Vad innebär resultaten?
Till att börja med kan vi konstatera att övningen har varit väldigt lyckad i termer av att introducera studenterna på A-nivån för en större bredd politiska tänkare. Genom studenternas videor har en stor mängd intressanta teoretiker som tidigare inte varit del av undervisningen blivit det, och i något enstaka fall har det till och med rört sig om författare vilka vi som lärare inte känt till sen innan. I kursutvärderingar ger studenterna själva uttryck för att det har varit både lärorikt och roligt att så tidigt i utbildningen tvingas förhålla sig kritiskt till kursinnehållet och inte bara ”matas med information”, och det framgår tydligt av inlämningsuppgifterna att detta varit ett nyttigt sätt öva studenternas reflekterande och argumenterande förmågor.
Både principiellt och pedagogiskt finns det även en viktig poäng i att det är studenterna själva som identifierar dessa ”luckor” i litteraturlistan. Självklart är det vårt ansvar som lärare att säkerställa att studenterna på en introduktionskurs som denna får ta del av disciplinens mest centrala tankegods, men en central del av kritiken mot den etablerade kanonlitteraturen är att denna uppsättning texter naturaliseras, och att man därigenom ”tar för givet” att det är den teoretiska debatt som förs inom kanon som är (eller har varit) den enda viktiga. Om vi i stället hade valt att helt enkelt utöka litteraturlistan med tänkare som befinner sig utanför disciplinens mittfåra hade vi i bästa fall bidragit till en mycket marginell breddning av kanon. Genom att i stället ”demokratisera” urvalet och ge studenterna ansvar att identifiera relevanta tänkare ges de en större frihet att följa sin nyfikenhet, men även ett konkret inflytande över innehållet i utbildningen. Somliga studenter har upplevt det som utmanande att inte få några riktlinjer kring vilka tänkare som är ”okej” att välja, men många har även påpekat att denna frihet gjort att innehållet i kursen upplevts som mer relevant sett till studenternas egna intressen och erfarenheter.
Varför är detta ett viktigt område att studera?
Som vi varit inne på tidigare är det så kallade kanonproblemet både utspritt och väletablerat, och därför är det viktigt att dela med sig av den här typen av exempel för att förhoppningsvis inspirera andra lärare till att söka nya sätt att hantera det. Redan innan artikeln hunnit publicerats fick vi glädjande nog höra att texten använts av universitetslärare i Tyskland som arbetar med ett projekt för att just få in fler marginaliserade tänkare i undervisningen. Här kan vi även passa på att tillägga att den här utmaningen givetvis inte är unik för statsvetenskap eller politisk idéhistoria, så förhoppningsvis är vårt exempel relevant även för personer som undervisar i helt andra ämnen.
Om vi zoomar ut ytterligare så finns det ett värde i den här typen av konkreta fallbeskrivningar just eftersom det innebär en möjlighet att inspireras av kollegor från en mängd olika ämnesområden över hela världen. Den typen av samtal är givetvis helt avgörande för att hela tiden fortsätta att utveckla undervisningen.
Som vi nämnde tidigare uppstod den här övningen som ett resultat av den omställning till digital undervisning som framtvingandes av pandemin. I det sammanhanget tror vi att den här typen av ”goda exempel” är särskilt viktiga att lyfta, för att kunna ta med oss och vidareutveckla de positiva bieffekter som trots allt följt av de så jobbiga pandemiåren.
Vilken betydelse har detta för undervisningen?
Artikeln i sig lär inte ha någon betydelse för undervisningen här vid institutionen – men det vore förstås fantastiskt roligt om den kunde påverka undervisningen vid andra institutioner genom att inspirera lärare att testa något liknande upplägg! Den positiva erfarenheten av att ha genomfört inslaget under ”de digitala terminerna” har dock haft den mycket konkreta betydelsen att vi valt att fortsätta med övningen även efter att undervisningen äntligen återvänt till campus.
Länk till artikeln
