Institutional accountability: the differentiated implementation of collaborative governance in two EU states
West European Politics, 2023
Författarna: Irina Mancheva (Umeå universitet), Mia Pihlajamäki (Aalto University) and Marko Keskinen (Aalto University
Vad handlar artikeln om?
Vår studie analyserar hur Sverige och Finland implementerat Europeiska unionens (EU) direktiv. Samma politiska mål gäller i medlemsländerna men när staterna inkorporerar dem i nationell policy och tillämpar direktivet finns det stora skillnader i hur de gör det. Att medlemsstaterna skapar olika myndigheter samt beslutsprocesser har konsekvenser både för själva implementeringsprocessen och dess utfall och kan leda till en mindre effektiv eller transparent förvaltning och att direktivens mål inte nås.
I artikeln jämför vi implementeringen av två av EU:s vattenrelaterade direktiv och hur de institutioner som har delegerats beslutsfattande makt utkrävs ansvar. Vi tittar specifikt på hur de två staterna har utformat samverkansprocesserna och beslutsfattandet utifrån kriterier som enligt tidigare forskning visat sig viktiga för ansvarsutkrävande. Finland har implementerat bägge direktiven genom samma förordning vilket underlättar samordningen av båda direktivens mål. Finland har också inrättat mer detaljerade och strängare regler som har lett till högre transparens och möjligheter för tvärsektoriell samverkan, medan Sverige i högre grad har delegerat beslutsfattandet till myndigheter som inte är direkt styrda av regeringen. På det sättet kan potentiellt olika samverkande aktörers perspektiv speglas i högre grad i de svenska besluten.
Vilken betydelse har detta inom forskningsfältet?
Syftet med vår studie är att bidra empiriskt till ökad förståelse av konsekvenserna av de olika val som medlemsstater gör i implementeringen av EU:s policy. Även om det finns en lång forskningstradition att undersöka skillnaderna i hur olika medlemsstater implementerar EU-direktiv har den främst fokuserat på efterlevnad och mindre på det varierande institutionella utfallet när direktivens krav genomförs. Vår studie bidrar med empirisk forskning om skillnaderna mellan medlemsstaterna när de utformar samverkans- och beslutsfattandeprocesser som har som syfte att genomföra EU:s politiska mål.
Varför är det viktigt att studera detta ämne?
Då samverkansstyrning blir allt vanligare - där beslutsfattandet sker inom institutioner som inte ställs till svars genom den representativa demokratins mekanismer för ansvarutkrävande - är det viktigt att de institutionerna utformas på ett sätt som ändå medger ansvarsutkrävande. Vår studie visar att eftersom direktiven endast ger vissa nyckelregler för hur samverkansstyrning ska ske i medlemsstaterna leder detta till betydande institutionell variation även i liknande styrningskontexter som i Sverige och Finland. Detta får också konsekvenser för demokratisk transparens och effektivitet i styrningen och därmed för huruvida EU:s policy uppfattas som legitim.
Hur har ni gått till väga?
Vi jämförde hur vattendirektivet och havsmiljödirektivet införlivats i nationell lagstiftning i Finland och Sverige och kontrasterade detta med direktivens krav. Vi analyserade även policydokument i form av nationella marina strategier och förvaltningsplaner för ett vattendistrikt i varje land för att se hur de implementerar direktiven i praktiken. För att undersöka förändring över tid analyserade vi alla förvaltningscyklar som har inträffat sedan genomförandet av de två direktiven: tre för vattendirektivet och två för havsmiljödirektivet. Vi kodade alla dokument i Atlas.ti – en mjukvara för kvalitativ dataanalys som sammanställde koderna och de kodade texterna i tabeller som vi sedan kunde jämföra på ett strukturerat sätt. I och med att alla författarna hade olika disciplinära bakgrunder tog det steget samt analysen längre tid än normalt. Samtidigt så menar vi att de disciplinära skillnaderna bidrog till inkluderingen av flera perspektiv i analysen och en mer genomgripande diskussion sinsemellan om resultaten och att det bidrog till en djupare förståelse.
Vilka kommer främst ha nytta av resultaten?
Vi tror att resultaten är av nytta för forskare som fokuserar på implementering av EU-politik, särskilt de som intresserar sig för förvaltning i stort och naturresursförvaltning specifikt. Men även de aktörer som ansvarar för implementeringen av EU-direktiv som kräver samverkan över sektoriella gränser och administrativa nivåer bör kunna bättre väga samman för- och nackdelarna med olika utformning av samverkans- och beslutsfattandeprocesser och förutse konsekvenserna.
