Bild: Jenny Hedström
The politics of sexual violence in the Kachin conflict in Myanmar
Ingår i International Feminist Journal of Politics och är författat tillsammans med Jenny Hedström, Försvarshögskolan.
Artikeln handlar om hur internationella normer om att bekämpa sexuellt våld i krig påverkar kvinnors rättigheter och status i den väpnade konflikten i Kachin-staten, en region i norra Myanmar. Sexuellt våld i krig har de senaste årtiondena blivit en uppmärksammad fråga, till exempel inom FNs agenda för kvinnor, fred och säkerhet. Detta gör det möjligt för lokala aktörer i konfliktområden att knyta an till internationella normer och satsningar för att bekämpa sexuellt våld för att göra sina röster hörda, få tillgång till nätverk och resurser, och påverka väpnade konflikters dynamik och utveckling. Artikeln visar dock att dessa processer, där internationella normer mobiliseras för att uppnå lokal förändring, är komplexa och kan få motsägelsefulla effekter.
I konflikten i Kachin-staten har internationella normer om sexuellt våld i krig utgjort en enormt effektiv plattform för kvinnoorganisationers aktivism. Genom att använda sig av internationella ramverk och arenor har de lyckats få internationella aktörer att uppmärksamma de övergrepp som begåtts mot kvinnor som en del av Myanmars regeringsstyrkors försök att slå ner väpnade uppror och uppnå kontroll över området. Kvinnoorganisationers skickliga internationella aktivism och nätverkande har också ökat deras status och inflytande i relation till andra aktörer, t.ex. Kachin Independence Organization (KIO), den rebellgrupp som i praktiken styr stora delar av Kachin-staten. Därmed har användandet av internationella normer också gjort det möjligt att förändra könsdiskriminerande lagar och öka kvinnors ledarskap.
Dessa positiva effekter visar att internationella normer kan utgöra ett kraftfullt verktyg för kvinnors aktivism och kamp för jämlikhet och rättigheter i konfliktområden. Samtidigt visar artikeln på hur dominerande internationella förståelser av sexuellt våld som ett vapen i krig också har utgjort ett effektivt verktyg för att legitimera KIOs väpnade uppror och demonisera fienden. Övergrepp mot enskilda kvinnor blir därmed en del i en berättelse om fiendens ondska och den egna kampens rättfärdighet. Detta bidrar till att upprätthålla folkligt stöd för väpnat uppror. Därmed upprätthålls också strukturer där kvinnors obetalda arbete mobiliseras för att understödja krig: genom att föda och fostra soldater; sy uniformer; hålla familjer vid liv och samtidigt stötta männen vid fronten, och mycket mer. Allt detta arbete leder till exploatering, marginalisering och mer vardagliga former av våld mot kvinnor, som dock osynliggörs av ett ensidigt fokus på det mer spektakulära våldet som begås av motståndarsidans soldater.
Sexuellt våld i krig har absolut inte alltid erkänts eller behandlats som ett allvarligt problem. Dagens internationella fokus på denna fråga har också föregåtts av årtionden av feministisk aktivism och forskning. Mot den bakgrunden så är normer och ramverk som FNs agenda för kvinnor, fred och säkerhet en stor framgång. Men i samband med att feministiska idéer och mål blir en del av internationella institutioner och politiska processer så börjar de också leva sitt eget liv – de omtolkas, omformuleras, och görs användbara på olika sätt i olika sammanhang och av olika aktörer. Därför är det viktigt att granska de effekter som internationella normer och ramverk faktiskt får i praktiken. Det gäller förstås internationella normer och regler även på andra områden och gällande andra politiska frågor. Vägen från internationella beslut till lokala effekter i människors liv är aldrig särskilt rak eller okomplicerad.
Denna studie bygger på ett stort antal intervjuer, främst med aktivister från kvinnoorganisationer i och från Kachin-staten, men också med företrädare för väpnade grupper och andra organisationer. Intervjuerna är gjorda av oss två författare (Jenny Hedström och Elisabeth Olivius) samt i några fall av en forskningsassistent som talar Jingphaw, det lokala språket i Kachin-staten. Totalt bygger studien på ca 130 intervjuer. Vi har utöver intervjuerna också analyserat rapporter av Kachin-kvinnoorganisationer publicerade mellan 1994 och 2017.
Artikeln skrevs som en del av ett forskningsprojekt om hur kvinnoorganisationer från Myanmar arbetat för att påverka konflikt och fredsbyggande i landet medan de befunnit sig i exil. En del av de organisationer och aktivister som finns med i denna artikel befann sig i Thailand, eftersom de flytt från krig i Myanmar samt för att kunna fritt bedriva politiskt arbete som belyser känsliga frågor, som sexuellt våld som begåtts av Myanmars armé. Forskningsprojektet finansierades av Vetenskapsrådet.
Artikelns resultat visar att hur internationella normer antas och används är komplext och mångtydigt. Hur dominerande internationella idéer tolkas och ges mening, och därmed får praktiska effekter, är tätt sammanflätat med den specifika kontextens maktrelationer och konfliktdynamik. Detta är viktigt att förstå dels för en bättre teoretisk förståelse av de processer där internationella normer översätts och kommer att forma verkligheten. Men för aktörer som biståndsgivare och internationella fredsbyggare så är det också viktigt att förstå hur normer som vilar på goda intentioner ändå kan göras till verktyg för helt andra politiska intressen och agendor. En sådan medvetenhet gör det lättare att fundera på hur lokala förändringsprocesser och lokala kvinnors aktivism kan stöttas, men samtidigt vara uppmärksam på hur ens arbete alltid riskerar att också bidra till oavsedda effekter.
Toppbild: Tre kvinnor firar Kachin Revolutionary Day i Myitkyina, 5 februari 2016. Fotograf: Jenny Hedström
