Is an 'other' city possible?: Using feminist utopias in creating a more inclusive vision of the future city
The journal of policy, planning and futures studies, Vol. 121, 2020
Artikelförfattarna: Christine Hudson & Malin Rönnblom
Artikeln handlar om att använda feministiska utopier som ett sätt att stimulera kvinnor och andra som ofta är exkluderade i urbana planeringsprocesser att tänka utanför ”boxen” när de skapar visioner av den framtida staden. Både samhällsplanerings- och framtidsprojekt innehåller politiska och etiska ställningstaganden med konsekvenser för städers utformning. Därför är det viktig att dessa projekt återspeglar mångfald och inte bara västerländska, maskulina, heteronormativa värderingar.
Vi utvecklar en ny metod för att stimulera och fånga upp visioner hos de som sällan är delaktiga i visionsarbete i samhällsplanering och framtidsstudier. Vi använder fokusgruppsintervjuer med olika grupper av kvinnor i två svenska städer. Alternativa föreställningar om staden tagna från feministiska science fiction och feministiska utopier presenteras för kvinnorna som ett sätt att stimulera fantasin och utmana de maktrelationer som tas förgivna i staden.
Städer har i stort sett planerats, byggt och förvaltats av män för män. Resultaten understryker vikten av att om vi ska få en stad som är både demokratisk och hållbar måste staden tillhöra kvinnorna lika mycket som den tillhör männen.
Approachen som vi utvecklar bidrar till den innovativa forskningen om utvecklande av feministiska deltagande metoder inom stadsplanering och framtidsstudier.
Kanske att kvinnors visioner för framtidens stad inte var så annorlunda när det gäller den fysiska formen på staden men de betonar lägre höghus, en mer mångfunktionell stad, förbättrad kollektivtrafik, bostäder som utmanar kärnfamiljsnormen osv. Viktiga skillnader kom dock fram när det gäller staden ur ett känslomässigt perspektiv. Kvinnor önskade en mer välkomnande, trygg miljö som främjar och värdesätter ”mjuka” värderingar gällande solidaritet, omsorg och vänskap. De efterfrågade en mer delaktig demokratisk stad med en dialogprocess öppen för alla medborgare oavsett kön, etnicitet, ålder, sexualitet och så vidare. De efterlyste mer transformativa planeringsmetoder som erkänner kvinnors omsorgsarbete och gör att kvinnors erfarenheter blir synliga och som möjliggör att kvinnor i sina vardagsliv ska kunna delta i beslutsfattande gör att man känner sig mer hemma i staden.
Samhällsplanerare och politiker samt kvinnogrupper som verkar för att förbättra stadsmiljön ur ett trygghetsperspektiv.
