Jonas Carlquist är professor i Nordiska språk. Här berättar han om varför han är intresserad av just språk och vad det innebär att forska.
BildMattias Pettersson, © Mattias Pettersson, Umeå universitet
– Jag undervisar i grammatik, textanalys, språkhistoria och språkvård. Jag tycker alla delarna är roliga att undervisa i. Jag lär mig mycket av att undervisa. Studenterna kommer med nya perspektiv och utmanar mig med sina frågor. Jag uppskattar den interaktionen, säger Jonas.
– Jag uppskattar textanalys då det är ett slags detektivarbete där man försöker läsa mellan raderna och förstå människorna som skrev texterna och det samhälle och den tid de levde i. Sen tycker jag om språkhistoria för att det ger en förståelse för vår bakgrund och varifrån våra nuvarande värderingar kommer. Jag har samarbetet mycket med både historiker, idéhistoriker och konsthistoriker.
– Jag tycker det är intressant att förstå mitt språk i samtiden men också dess historiska bakgrund. Språk ger också förståelse för samhället och människorna. Egentligen skulle jag rekommendera alla som lever i Sverige att läsa svenska. Är man en del av ett samhälle måste man förstå kommunikationen i samhället. För att inte bli lurad måste man ha vana att analysera texter.
– Svenska, engelska, tyska och hyfsat latin. Latin är ett viktigt språk att kunna om man studerar språkhistoria då det var maktens språk historiskt sett. Det var också dåtidens motsvarighet till dagens broken-English. Ett sätt för människor från olika språkbakgrund att kunna tala med varandra.
– Jag lär mig mycket av att undervisa. Studenterna kommer med nya perspektiv och utmanar mig med sina frågor. Jag uppskattar den interaktionen.
– Jag doktorerade 1996 vid Stockholms universitet med en avhandling om hur man skrivit om fornsvenska helgonlegender beroende på om målgruppen var nunnor eller icke klosterfolk
– Att forska innebär att få arbeta med det du tycker är intressant men det innebär också att ständigt bedömas. Det är viktigt att tåla kritik och att inse att den inte är personlig och att den är nödvändig för vetenskapen. Man måste också själv klara av att ge kritik i sin forskarroll till exempel som handledare för uppsatser och handledare för doktorander.
– Att vara forskare är inte bara att läsa och skriva på sin kammare utan också att samtala med andra forskare. Diskutera frågeställningar och använda varandra som bollplank i sina tankegångar.
