Intresset för litteratur, och särskilt global litteratur, var drivkraften för Nicklas när han studerade engelska. Siktet var inställt på att bli översättare. Så blev det inte – i stället ledde studierna honom till en forskarkarriär med fokus på afrikansk litteratur. Idag är han lektor och docent vid Karlstads universitet och har ett bokförlag som publicerar afrikanska författare.
BildPrivat
Nicklas är från Norrtälje och efter studier i lingvistik vid Stockholms universitet ville han komma längre bort från kompisgänget för att kunna fokusera seriöst på sina studier, så han sökte engelska vid Umeå universitet. I Umeå var det lättare att hitta bostad och staden var också Sveriges centrum för punk vilket var ett av hans intressen.
– Engelska blev det för att det är ett språk som öppnar dörrar till litteratur från så många olika kulturer. Med engelska kan man sikta in sig på andra grenar av global kultur som antropologi eller filmvetenskap. Jag har också bott i London och jobbat på pub efter gymnasiet.
Målet med studierna var att så småningom komma in på ett översättarprogram. Förutom engelska läste Nicklas också ryska och svenska, ofta parallellt. Ett par terminer läste han till och med 200 % studietakt.
– Med min bas i lingvistik var det inte så svårt att läsa extra. Då jag redan var så insatt i de grammatiska termerna på ett sätt som många av mina studiekamrater inte var så gick det lättare att hänga med. När man tycker något är intressant går det också så mycket lättare.
Nu blev det till slut inte översättarprogrammet utan forskarstudier för Nicklas. I sin avhandling skrev han om reseskildringar från Afrika. Efter doktorsexamen anställdes hans som postdoktor, först vid Linnéuniversitetet och sedan vid Linnéuniversitetet i samarbete med University of York i Storbritannien.
– Jag fick resa väldigt mycket inom projekten och skaffade mig kontakter bland afrikanska författare, förläggare och kulturarbetare. Jag fortsatte med att undersöka detta med reseskildringar men fokuserade på diasporaförfattare från USA och Storbritannien som skrev reseskildringar från Afrika. Jag ville titta på det postkoloniala och då kände jag att detta var ett intressant perspektiv. Hur dess människor, som uppfattade sig som knutna till Afrika på något vis trots att de var västerlänningar upplevde att resa dit.
Nicklas säger att för att satsa på en karriär som forskare bör man känna att man har något nytt att tillföra. Man ska kunna formulera frågor om sitt ämne som ingen ställt tidigare. För honom var studierna i engelska vid Umeå universitet en bra start.
– Att läsa i Umeå var bra för mig då det var en bra nivå på kurserna. Man utvecklades snabbt. Dessutom var det högt i tak och man uppmuntrades att hitta på egna idéer man ville skriva om.
I sitt arbete med afrikanska författare har Nicklas fått insikt i den finansiella problematiken med att få en bok utgiven, tryckt och distribuerad. Detta gjorde att han startade ett eget förlag.
– Jag ville lära mig mer om förlagsbranschen och se om jag kunde få ut afrikanska författares verk på andra sätt. Jag snubblade bokstavligen över en författare vid namn Stanley Gazemba. Han hade en roman han skrivit på under pandemin och den blev mitt förlags första utgåva. Jag tryckte den i en vacker dyr upplaga för västvärlden och sen fick Gazemba en pdf av boken så att han kunde trycka den billigt i Kenya. Den ser nästan ut som en piratkopia men då kom vi undan de dyra transportkostnaderna. För Gazemba var det också på något sätt lättare att få ut boken i Afrika i och med att han kunde säga att den redan givits ut av ett västerländskt förlag. Det gav honom ett slags visitkort att visa upp.