Johan Schweitz har tidigare bott i Venedig i tre år och reser mycket i Italien. För att inte tappa italienskan har han läst kurser som resulterade i en kandidatexamen. Uppsatsen publicerades i Italien som en bok.
BildMartina Carlsten Schweitz
– Av alla studier jag ägnat mig åt var tiden då jag läste italienska hos er den mest givande och trivsamma. Allt föll på plats för mig, från kurskamraterna, kursernas uppbyggnad och innehåll, till lärarna Giovanni Fort och Beppe Nencioni som höll ihop allt på ett engagerande, motiverande, utmanande och inspirerande sätt. Stor eloge till dem!
– Jag tycker att det har fungerat bra. Lärarna var lätta att få tag på om man hade frågor och vi träffades regelbundet på zoom så jag upplevde att vi i gruppen faktiskt lärde känna varandra trots att vi läste på distans. Jag har kontakt med flera jag läste med. Det är trevligt och ett bra sätt att hålla språket levande. Jag hade aldrig något problem med självdisciplin för jag tyckte bara det var så roligt att få läsa italienska.
– Jag känner speciellt att jag kände igen det logiska inom data när jag läste latin som också är väldigt logiskt. Andra talade språk är mer levande och följer därför inte alltid en uppsättning logiska regler. Det är mycket som påverkar hur ett språk utvecklas.
– Jag skrev ett lite större arbete om venetiansk ”dialekt”, egentligen är venetianska ett eget språk, och min handledare tyckte att den var så bra att han uppmuntrade mig att försöka få den publicerad. Till slut accepterades den av ett förlag och publicerades i Italien som en bok. Sen var det en förening för bevarandet av venetianska som hittade den och gjorde den till sin kurslitteratur på sina kurser.
– Jag har haft tankar på att utbilda mig till italienskalärare men livet har tagit mig på andra vägar. Jag reser mycket i Italien och mina kunskaper om södra Italiens och Sardiniens historia, kultur och språk har ökat väsentligt genom de kurser jag läst och det har betytt en större förståelse när jag rest i de trakterna.