"False"
Hoppa direkt till innehållet
printicon
Huvudmenyn dold.
Publicerad: 2023-12-08 Uppdaterad: 2024-01-23, 21:36

"Vi inom psykiatrin är läkarkårens humanister"

PORTRÄTT Daniel har alltid haft ett intresse för språk men också för att möta människor. Han utbildade sig till läkare i psykiatri och läste parallellt kurser i finska – något som han haft nytta av i möten med patienter som talar finska.

Bild: Mikael Frängsmyr Svahn

– Jag upplever att det finns många paralleller mellan mitt arbete och språk. Om ortopeden är läkarkårens slöjdare så är vi inom psykiatrin läkarkårens humanister. För oss står samtalet i centrum och möten med människor. Även kroppsspråk är något vi arbetar med.

För oss står samtalet i centrum och möten med människor. Även kroppsspråk är något vi arbetar med.

Nyfikenheten på språk grundades i barndomen och under gymnasiet läste Daniel både franska och italienska. Men det var bland annat familjens husvagnssemestrar i Vasatrakten som ledde Daniel till finska.

– Vi åkte till Jakobstad med färjan från Skellefteå när jag var liten. Att finska var så absolut obegripligt kändes som en spännande utmaning. För mig är det kombinationen av utmaningen och mitt intresse för landet, kulturen och historien som är det roliga.

Daniel läste finska parallellt med läkarstudierna men upplevde det inte som svårt utan bara roligt.  Han berättar också om hur han tycker att finska är spännande rent lingvistiskt.

– Det är väldigt annorlunda men regelbundet med få undantag. Ganska få svenskar läser finska så det kändes lite som om man fick ett hemligt språk. Finskan har så finurligt sätt att bilda nya ord. Det är lite som Lego – man bygger på med klossar. Det svåraste var alla reglerna och ändelserna. Det är ett annat sätt att tänka på språk och bilda meningar.

Läste sommarkurs i Uleåborg

Under studierna fick han också ett stipendium som gav honom möjlighet att delta i en 3 veckors sommarkurs i Uleåborg.

– Sommarkursen var en fantastisk upplevelse och Uleåborg är en fantastisk stad som är nästan lika stor som Malmö men som få svenskar känner till. Det var människor från hela världen och en del har jag fortfarande kontakt med. Många kunde inte engelska så man var tvungen att prata finska med varandra vilket var oerhört lärorikt. Språk är så självbelönande i det att så fort man kan lite så kan man kommunicera med människor.

Sommarkursen var en fantastisk upplevelse och Uleåborg är en fantastisk stad som få svenskar känner till.

Att kunna finska har öppnat upp landet för Daniel. I vissa delar av Finland och i mötet med människor ur en äldre generation är finskan nödvändig om man ska kunna göra sig förstådd.

– När jag och några kompisar campade några mil innanför Vasa så kände jag mig som värsta trollkarlen som kunde prata finska. Utan finskan kan det vara som att gå in i en vägg.

Som läkare inom psykiatrin har han också haft användning av finskan då han haft patienter som talar finska.

– Som läkare måste man ju vara noga med att man verkligen förstår varandra annars bör man anlita en tolk men hittills har det fungerat utan tolk. Jag har läst in mig på en del finsk medicinsk terminologi.