Umeåforskare om utvecklingen i Afghanistan – ”Vi bör inte isolera talibanerna”

Under 20 år har enorma militära, politiska, ekonomiska insatser satsats i Afghanistan. Tanken var att med internationell hjälp bygga upp ett modernare och mer demokratiskt samhälle som själv skulle kunna stå emot extremistiska rörelser. 

Men så snart USA lämnade landet föll det som ett korthus, den sittande regimen flydde och talibanerna kunde ta över makten inom bara några dagar. 

– Fallet Afghanistan måste ses som ett epic fail av internationellt drivet fredsbyggande, säger Dzenan Sahovic, docent i statsvetenskap och lärare på kurser i freds- och konfliktstudier vid Umeå universitet. Han har också forskat om post-konflikt fredsbyggande och demokratisering.

Dzenan Sahovic har också forskat om post-konflikt fredsbyggande och demokratisering.

BildUlrika Bergfors

Dzenan Sahovic är som många andra förvånad över att det gick så oerhört fort för talibanerna att ta över makten i landet. Men att demokratiseringsprocessen skulle vara svår var inte lika oväntat. 

– Det är inte första gången som man misslyckas med internationella jätteprojekt att transformera samhällen utan egen stark demokratisk rörelse. Att försöka demokratisera efter krig och konflikter är kanske det mest komplexa vi gör på den globala arenan, säger Dzenan Sahovic. 

Råder skilda åsikter

Inom skrået av freds- och konfliktforskare i världen råder en debatt kring hur lyckat det är med post-konflikt interventionism, det vill säga med stora internationellt drivna fredsbyggande- och demokratiseringsprojekt. Ena sidan menar att det både är möjligt och nödvändigt, medan kritiker ser det som ett omöjligt uppdrag – det måste ske inifrån eller så händer det inte alls.

Jag vill säga att vi ser misslyckanden väldigt tydligt, men det globala demokratiseringsprojektet är egentligen ett enormt framgångsrikt projekt.

Dzenan Sahovic står inte på den mest pessimistiska sidan men vill verkligen understryka komplexiteten. Fallet Afghanistan är ett tydligt exempel.

– Det finns de röster som säger att det är omöjligt, att sådana här massiva misslyckanden bekräftar den bilden "så sluta försöka". Men jag vill inte gå så långt. Jag vill säga att vi ser misslyckanden väldigt tydligt, men det globala demokratiseringsprojektet är egentligen ett enormt framgångsrikt projekt, säger han.

Backa några steg

Trenden är tydlig, antal demokratier och antalet människor som är fria från totalitära regimer har kontinuerligt stigit de senaste 100 åren. Även om det tvistas om demokrati är på frammarsch i dag, med återkomst av starka anti-demokratiska krafter på en hel del ställen i världen.

I många fall gäller det att backa några steg för att se hela bilden. Arabiska våren är ett tydligt exempel. Den kom med en massa nya konflikter, problem och svårigheter, men ändå finns det mer demokrati och frihet i Mellanöstern och Norra Afrika i dag än någonsin tidigare. 

Ett typiskt problem med demokratiseringsprocess utifrån är när den inte är anpassad till landet och dess system. Att applicera en västerländsk modell på ett land som Afghanistan är svårt. 

– Man vill till exempel ha en tydlig höger-vänster-skala i politiken. Men systemet i Afghanistan har alltid byggt på klaner, det går hela vägen ned till familjer och släktskap. Hur klistrar man på ett höger-vänster-partiprojekt på en klanstruktur? 

Jag blir orolig över att man utnämner talibanerna som de globala samfundets största fiende – stoppa allt bistånd, bjud aldrig in dem till möten, erkänn dem inte som legitima. Det scenariot kan bli kontraproduktivt.

Nu när talibanerna har tagit över styret i Afghanistan lär vi inte se någon demokratiseringsprocess inom överskådlig framtid i landet, tror Dzenan Sahovic. Han målar i stället upp en mörk bild av världens största heroinproducenter, en kvinnoförtryckande stat som troligtvis kommer bli en fristad och utbildningsplats åt världens extremister. 

– Det är oerhört lätt att måla upp en extremt pessimistisk framtidsbild. Men alla scenarios behöver inte vara nattsvarta. Det där behöver inte betyda end of the world för Afghanistan. Det finns fortfarande möjlighet att göra något.

Vad skulle det vara?

– Att inte isolera landet. Jag blir orolig över att man utnämner talibanerna som de globala samfundets största fiende – stoppa allt bistånd, bjud aldrig in dem till möten, erkänn dem inte som legitima. Det scenariot kan bli kontraproduktivt, för då föder man extremism väldigt fort. Då kommer Afghanistan bli en mörk fläck på kartan för decennier eller kanske århundraden framåt, säger Dzenan Sahovic.

Den 15 augusti 2021 tog talibanerna över styret i Afghanistan. Det är oerhört svårt att se en positiv framtid för landet, menar Dzenan Sahovic. Men det måste inte vara nattsvart.

BildOleg Zabielin/Mostphotos

Han betonar att det så klart inte är lätt för världens ledare att veta hur de ska förhålla sig till talibanerna. Sanktioner och avståndstagande är de vanligaste och enklaste verktygen för att påverka. Men med råvaror som gas och heroinexport som inkomstkälla skrämmer inte sanktioner, troligt är också att talibanerna gärna vill lämnas i fred för att skapa sitt kalifat.  

Blir det en isolerad regim riskerar det att bli Nordkorea 2.0, eller än värre än så.

En förhoppning är att amerikanernas frånvaro i landet kan frigöra ett utrymme för andra internationella relationer. Närmast står Kina, tror Dzenan Sahovic. Vad den relationen kan leda till är svår att sia i. Men det är möjligt att det skulle kunna leda till annat än det mest pessimistiska scenariot, vilket i längden kan leda till någon slags positiv utveckling för Afghanistan.

– Men blir det en isolerad regim riskerar det att bli Nordkorea 2.0, eller än värre än så.
– Det internationella samfundet måste i stället försöka mjuka upp talibanerna. Men det kommer inte att ske utan sina problem, säger Dzenan Sahovic.