"Vi behöver förstå hur digitaliseringen påverkar samhälle och individ”

På frågan vilka som är hennes främsta drivkrafter som forskare svarar Coppélie Cocq att hon drivs av en ”kanske något naiv nyfikenhet” och vilja att förstå världen omkring sig, komplexiteten i mänskliga relationer, uttryck och kulturer.

– Genom att ifrågasätta etablerade berättelser, utmana grundantaganden och tänja på gränserna för vad vi vet och förstår, hoppas jag kunna bidra till att utveckla nyanserade och sofistikerade förståelser av kulturella uttryck.

– En annan drivkaft är de samarbeten och utbyten med kollegor och personer inom och utanför universitetet. De är i dessa möten och samarbeten som man lär sig nytt, få nya intryck och utvecklar sina tankar.

Jag är övertygad om att humaniora har en unik roll att spela för att ta itu med några av vår tids mest angelägna frågor, såsom social rättvisa, kulturell mångfald och hållbarhetsfrågor

Hon berättar vidare att hennes forskning framför allt omfattar digitala miljöer och digitala medier i minoritetskontexter. Mer specifikt har hon till exempel studerat sociala mediers betydelse och roll i Sápmi, i relation till språk, miljöfrågor, inflytande och representation. 

– I min forskning intresserar jag mig också för metodologiska och etiska aspekter på digitalisering av forskning. Det handlar om till exempel digitala kvalitativa metoder för insamling av data, samt etiska frågor kring datahantering i urfolksforskning.

Coppélie Cocq beskriver hur att världen över urfolksgrupper har genom historien haft begränsade möjligheter att delta i den offentliga debatten eller att sätta fokus på frågor som berör gruppens specifika situation.

– Här intresserade jag mig för hur sociala medier kan bidra till att öppna möjligheter dels för dessa grupper att ta plats i offentligheten, dels stärka den egna gruppens identitet, främst med fokus på Sápmi. 

– Min forskning bidrar till en förståelse för hur maktrelationer mellan majoritets- och minoritetskulturer återskapas, utmanas och förändras i och med digital kommunikation. Mitt mål är att bidra till dels en ökad kunskap om relationer och möten i Sápmi specifikt, dels att överhuvudtaget skapa hållbara sätt att bedriva forskning inom urfolk- och minoritetsstudier.  

Här pekar hon på hur hennes forskning kan bidra till att visa hur man som forskare kan hitta hållbara, etiska, och relevanta sätt att forska. 

– Utanför universitetsvärlden kan forskningsresultaten ge ett viktigt bidrag till att förstå konsekvenserna av samhällets digitalisering, samt bättre utnyttja de möjligheter som denna process innebär för de röster och grupper som tidigare saknat inflytande i den offentliga debatten.

– Jag är också övertygad om att humaniora har en unik roll att spela för att ta itu med några av vår tids mest angelägna frågor, såsom social rättvisa, kulturell mångfald och hållbarhetsfrågor. Genom att belysa dessa frågor, främja kritiskt tänkande och främja kulturell förståelse och dialog hoppas jag att min forskning inom humaniora kan bidra till ett mer rättvist, inkluderande och hållbart samhälle.

Avslutningsvis påpekar Coppélie Cocq hur vi befinner oss på en intressant geografisk plats, historiskt, kulturellt och språkligt.

– Umeå, eller, snarare Ubmeje, som en del av Sápmi, är både i centrum och i periferin, beroende på vilka perspektiv och vilken blick man väljer.