Bild: Johnér Bildbyrå AB
Bild: Johnér Bildbyrå AB
REPORTAGE Under ett par veckor samlades företrädare för över 200 av världens länder på FN:s klimattoppmöte COP28. Rapporteringar och analyser har avlöst varandra i media under de senaste dagarna. Men vad säger klimatforskarna om mötet och vad hoppas de händer nu?
COP står för Conference Of the Parties, parternas konferens. Parterna syftar här på alla de länder som skrivit under FN:s klimatkonvention. Årets möte, COP28, som hölls mellan 30 november och 13 december (en dags övertid), är det 28:e i ordningen. I år hölls mötet i Dubai, Förenade Arabemiraten. Över 200 länder var representerade, samt ett stort antal företag och organisationer.
Parisavtalet som slöts 2015 togs vid COP-konferensen i Paris, COP21. Vid det mötet förband sig varje land att ta fram ett åtagande för hur mycket just det landet ska minska sina utsläpp. Ländernas åtaganden ska successivt skärpas och med jämna mellanrum ska ambitionsnivån stämmas av, så att den är i linje med Parisavtalet mål. En sådan global översyn gjordes under COP28.
Årets möte har beskrivits som det viktigaste sedan Parisavtalet skrevs. Men vad hände under klimatmötet och vad kan man hoppas på händer nu? Några av Umeå universitets främsta klimatforskare svarar utifrån deras perspektiv.
Annika Nordlund är en av klimatforskarna vid Umeå universitet.
BildMattias PetterssonAnnika Nordlunds forskningsintresse ligger inom områdena miljö- och socialpsykologi och handlar om hur och vilka psykologiska faktorer påverkar olika typer av miljörelaterat beteende samt hur olika åtgärder för att förändra beteende uppfattas och får genomslag.
Hur skulle du kommentera COP28?
– Jag finner det anmärkningsvärt att COP28 hölls i Dubai, en oljeproducerande stat med bland de högsta CO2-utsläppen i världen. Att mötets ordförande dessutom leder ett oljeföretag gör det inte mindre anmärkningsvärt. Avtalet som till slut skrevs under är svagare än det hade behövt vara.
Något särskilt som hände/beslutades om som du vill lyfta?
– Det har blivit tydligt att oljeproducerande länder är lite av en bromskloss i klimatomställningen. Detta sker på bekostnad av allas framtid, i närtid allra mest de utsatta ö-nationer där frågan handlar om liv eller död.
Vad hade du hoppats på av konferensen och hur gick det med det?
– Jag hade hoppats på ett avtal som tydligt tar avstamp i att fasa ut fossila energi, men nu det en mer flexibel kompromiss. Risken är då att allt för många fortsätter som vanligt och att vi missar de klimatmål som är uppställda med svåra konsekvenser att vänta.
Vad hoppas du händer nu?
– Jag hoppas att Sverige, EU och andra delar av världen arbetar aktivt med att frigöra sig från fossil energi och därmed sitt beroende av oljeproducerande länder.
Maria Nilsson är en av klimatforskarna vid Umeå universitet.
BildMattias PetterssonDet är första gången som ett uttalande om att lämna fossila bränslen finns med i ett slutdokument sedan det allra första COP-mötet i Berlin 1995.
Maria Nilsson forskar om klimatförändringar och hälsa med fokus på klimatanpassning, klimat- och hälsokommunikation samt kunskapsöversättning.
Hur skulle du kommentera COP28?
– Mina förväntningar på att stora framsteg ska göras är alltid lågt satta inför COP-möten. Som beslutsprocessen fungerar – där alla länder ska vara överens – blir det de länder som ”vill minst” som avgör hur långt man kommer, vilket med tiden blir frustrerande att följa. Samtidigt är COP-mötena trots detta mycket viktiga eftersom en process måste finnas för globalt klimatsamarbete.
Något särskilt som hände/beslutades om som du vill lyfta?
– För första gången sattes hälsa tydligt på COP-agendan. Ett hälsoministermöte hölls och en politisk deklaration om klimat och hälsa undertecknades av fler än 120 länder och överenskommelser gjordes om stora finansieringsinitiativ. Det är viktigt, för parallellt med det fortsatta arbetet för minskade utsläpp behöver kunskapen om klimatförändringens hälsopåverkan ges högre prioritet; både för att öka motivationen för nödvändig samhällsomställning, men också för att kunskap måste finnas om vad som behövs göras redan i dag för att skydda människors hälsa från klimatförändringarnas effekter.
Vad hade du hoppats på av konferensen och hur gick det med det?
– Det får ändå ses som ett slags framsteg för processen att det i avtalet skrevs att ”världens länder ska röra sig bort från fossila bränslen under detta kritiska årtionde”. Det är första gången som ett uttalande om att lämna fossila bränslen finns med i ett slutdokument sedan det allra första COP-mötet i Berlin 1995. Vissa talar om det som ett historiskt framsteg, men med tanke på alla otydligheter som finns i texten kommer framtiden att visa betydelsen av skrivningen.
Vad hoppas du händer nu?
– Jag hoppas att EU fortsätter att driva på för snabb utfasning av fossil energi och ger ökat stöd för grön utveckling, det är helt avgörande för vår framtid. Med en värld som är på väg mot närmare 3 graders uppvärmning till nästa sekelskifte, och energirelaterade utsläpp som nådde nya rekord förra året, hotar klimatförändringarnas effekter möjligheten till ett bra liv för både nuvarande och framtida generationer. Jag hoppas den medvetenheten verkligen sjunker in hos beslutsfattare på alla nivåer och tas med i arbetet under kommande år inför nästa års klimatmöte.
Annika Egan Sjölander är en av klimatforskarna vid Umeå universitet.
BildMattias PetterssonUtfallet motiverar heller inte den enskilde att ställa om och minska sina utsläpp i vardagslivet.
Annika Egan Sjölander driver forskningsprogrammet ”Kommunikation för hållbara samhällen i den antropocena eran” som fokuserar på medier, journalistik och medborgardialogers betydelse för mer hållbara samhällen. Hon är liksom Annika Nordlund och Maria Nilsson engagerad i forskarnätverket UTRI (Umeå Transformation Research Initiative), Annika Egan Sjölander leder det arbetet tillsammans med Carina Keskitalo, professor i statsvetenskap vid Institutionen för geografi.
Hur skulle du kommentera COP28?
– COP-mötena är en återkommande viktig händelse för oss som studerar klimatkommunikation. Det är då världens ledare tar inriktningsbeslut av stor betydelse för alla nationers klimatomställning. Dessa förhandlingar bevakas därför också av medier runt om i världen och journalisternas rapportering bidrar i sin tur till att medborgarna uppmärksammar klimatkrisen och lär sig mer om frågan. I bästa fall ges bränsle till engagemang för att öka på omställningstakten lokalt också. COP28 var ett viktigt möte för att följa upp hur det går med Parisavtalet.
Något särskilt som hände/beslutades om som du vill lyfta?
– Att hålla konferensen i Dubai och att ordföranden (sultan Al Jaber) också är vd för en stor olje- och gasproducent, vilken investerar stort i fortsatt fossil utvinning, bidrog till en hel del uppgivenhet redan innan mötet. Trots utgångsläget blev utfallet något positivt i och med att alla världens länder för första gången någonsin säger sig villiga att ställa om från fossila bränslen. Alltså att det nu står; “transitioning away from fossil fuels in energy systems, in a just, orderly and equitable manner, accelerating action in this critical decade, so as to achieve net zero by 2050 in keeping with the science.”
(Översättning reds anm:"...omställning från energisystem med fossila bränslen på ett rättvist och metodiskt sätt påskyndar agerandet under det här kritiska årtiondet för att kunna uppnå klimatneutralitet senast 2050 i linje med vetenskapen".)
Vad hade du hoppats på av konferensen och hur gick det med det?
– Jag, liksom många andra i forskarsamhället, hade definitivt önskat väsentligt bättre resultat av dessa förhandlingar för att vi ska kunna motverka klimatförändringarnas mest ödesdigra konsekvenser. Det behövs för att vi ska kunna leva upp till Parisavtalet helt enkelt.
– Som medie- och kommunikationsvetare är COP-mötena en bra illustration på såväl mediernas, som språkets betydelse i våra samhällen. Kampen i förhandlingarna kretsar mycket kring just enskilda ordval och deras mening. Det som firas nu är att fossila bränslen överhuvudtaget nämns i överenskommelsen. Att sen inte kunna komma överens om något mer i termer av konkret handling där länder förbinder sig att fasa ut den fossila energin innan ett visst datum och så vidare kan såklart verka både löjeväckande och skrämmande sett ut ett lekmannaperspektiv. Risken att medborgarna alieneras är stor skulle jag vilja hävda. Utfallet motiverar heller inte den enskilde att ställa om och minska sina utsläpp i vardagslivet vilket politiken ofta propagerar för.
Vad hoppas du händer nu?
– Klimatkrisen är en av flera globala miljörelaterade kriser som vi har att hantera lokalt och gemensamt. Att göra det bättre kräver att vi verkligen ställer om till mer hållbara samhällen och COP28-mötet illustrerar begränsningen i befintliga beslutssystem och arbetsmetoder för att hantera situationen. För att klara klimatomställningen krävs minst lika mycket social innovation som traditionell teknologisk utveckling. Det perspektivet hoppas jag också utvecklas när det gäller vår egen region och den pågående samhällsomvandlingen här i norr. Bilbatterier och fossilfritt stål är långt ifrån en helhetslösning på klimatkrisen.
