Bild: markus nordin
REPORTAGE Havet myllrar av liv. Att skilja en val från en torsk kanske de flesta klarar. Men hur många kan skilja två närbesläktade havsborstmaskar från varandra? Eller en vitmärla från en taggmärla? Med djup kunskap om de små marina organismerna hjälper taxonomerna på UMF forskare och myndigheter att skapa en bild av hur havsmiljön och dess invånare mår.
Många hävdar att taxonomin föddes år 1758. Det var året då astronomen Halley såg sin komet komma svepande över himlen. Och Princetons rektor Jonathan Edwards dog efter att inför sina studenter låtit ympa sig med smittkoppor. Men 1758 var framförallt det år som Carl von Linné publicerade sin 10:e utgåva av Systema Naturae, en omfattande samling med över 7 700 växter och 4 400 djur, alla systematiskt namngivna och hierarkiskt indelade i grupper och undergrupper utifrån deras likheter och skillnader. Och med den lade Linné grunden till en helt ny vetenskap: taxonomin.
Siv Huseby har jobbat som taxonom i 18 år och är specialinriktad på marina växtplankton.
BildMattias PetterssonEn marin taxonoms huvudsakliga syssla är att känna igen och kunna skilja olika arter från varandra. Men det kan vara lättare sagt än gjort. Många av havets organismer är extremt små och skillnaderna mellan dem hårfina. För att få lite perspektiv så innehåller databasen ”World register of marine species” (2019) över 400 000 namngivna marina arter. Och det är bara de vi känner till. Det verkliga antalet arter är förmodligen oändligt mycket större.
Siv Huseby, miljöanalytiker vid Umeå marina forskningscentrum (UMF), har jobbat som taxonom i 18 år med specialisering på växtplankton.
- Jag tycker det är så roligt med den fantastiska mångfalden i havet och det var det som gjorde att jag bestämde mig för att bli marin biolog. Det finns så otroligt många livsformer som man inte tänker på, säger hon.
Mikael Peedu, marinbiolog vid UMF, började som taxonom för tre år sedan och ser sig fortfarande som relativt ny i sammanhanget. - Man måste ha mycket tålamod och ett genuint intresse för djur, annars blir man knäpp. Det är väldigt roligt att hitta ett djur man inte riktigt vet vad det är. Att sedan med hjälp av nycklingsböcker ta sig fram till rätt art kan vara en otroligt tillfredsställande känsla.
BildMarkus NordinPå Umeå marina forskningscentrum jobbar idag fyra taxonomer med olika marina inriktningar: växtplankton, djurplankton och bottenlevande djur. De tillhör en exklusiv skara. Under senare år har antalet utbildade taxonomer sjunkit radikalt. Och arbetet är bitvis slitigt. Det innebär ofta veckolånga expeditioner till sjöss för att samla in prover. Väl hemma väntar sedan många timmar vid mikroskopet för att analysera vilka arter proverna innehåller, mäta organismerna, samt att räkna dem.
Det här är riktig slow science.
- Det här är riktig ”slow science”. Vi taxonomer har kanske inte så många halleluja-tillfällen på jobbet. Snarare krävs ett oändligt stort tålamod och förmågan att känna glädje i det återkommande ganska monotona arbetet. Och du måste vara lite nördig, för du kommer att lära dig otroligt mycket om något väldigt litet, säger Siv Huseby.
Sediment skopas upp från den mjuka havsbottnen under en expedition. Genom att övervaka bottendjuren kan man få indikationer på miljötillståndet samt om det sker långsiktiga förändringar i miljön.
BildMarlene JohanssonDen data som UMF:s taxonomer samlar in om havets invånare rapporteras till en databas och blir till långa tidsserier, ett viktigt verktyg både för forskare och inom miljöövervakning för att till exempel kunna dra slutsatser om olika arters utbredning, om miljötillståndet förändras eller om någon ny art dykt upp i våra vatten.
- För att förstå hur havsmiljön fungerar måste vi veta vem som bor där. Det är en viktig pusselbit i miljöarbetet och för att kunna sätta in rätt åtgärder i arbetet med att förbättra havsmiljön, säger Siv Huseby.
Mycket har dock förändrats de senaste åren. Den traditionella taxonomin, där man väger samman en stor mängd information om hur organismer ser ut och lever för att kunna sortera dem i rätt fack, har fått sällskap av bland annat modern DNA-teknik där man istället använder genetik för att göra klassificeringar. Vissa har förutspått att DNA-tekniken i framtiden helt kommer att ersätta den traditionella taxonomin.
Du behöver fortfarande någon som kan de här arterna
- Det finns mycket förhoppningar på nya metoder, till exempel DNA-streckkodning för artbestämning eller satellitövervakning för växtutbredning. Men du behöver fortfarande någon som kan de här arterna och du måste veta hur du ska tolka dina DNA-resultat i ett större sammanhang. Taxonomer sitter på väldigt mycket kunskap om arterna, inte bara hur de ser ut, så jag tror inte att det är en överhängande risk att vi blir arbetslösa i första taget, säger Siv.