Studieverkstaden anpassar sig till pandemin

I samband med pandemin stängdes dörrarna till den fysiska mötesplatsen och undervisning och handledning blev digital. En del talar om det förlorade året men på många sätt har det varit en tid för nytänkande och omvandling.

Ökad tillgänglighet

Det har varit helt avgörande för Studieverkstaden att det har funnits ett så väl fungerande tekniskt verktyg som Zoom, som har gett förutsättningar för att mötas och enkelt dela en text i ett digitalt rum. Studieverkstadens tjänster har också på många sätt blivit mer tillgängliga för studenterna; särskilt då många idag studerar på distans. Många studenter arbetar också vid sidan av studierna eller har av olika anledningar svårt att ta sig till campus.

Men för de bibliotekarier och skrivpedagoger som arbetar på Studieverkstaden blev det en snabb omställning till att möta studenter, forskare och, inte minst, kollegor virtuellt.

– Det kändes väldigt konstigt först att så mycket av mitt arbete flyttade från fysiska möten – med studenter i lånehallen, Studieverkstaden och i föreläsningssalar – till möten på nätet och till att spela in föreläsningar som jag sedan levererade till lärarna. Men jag tycker att jag vande mig rätt snabbt, säger Helen Hed, bibliotekarie och undervisare på Studieverkstaden.

Helen Hed på Studieverkstaden

BildLinus Talltjärn, Umea universitetsbibliotek

– Nu tycker jag att en hel del av de handledningar där jag möter studenten via Zoom till och med blir bättre än den handledning jag gav tidigare. Till exempel när vi hade drop-in i vår fysiska lokal i Studieverkstaden på torsdagseftermiddagar. En del av det beror på att både jag och studenterna blivit bättre på att dela dokument och skärm när vi ska visa olika saker för varandra. Och när jag reflekterar lite över det så inser jag att jag (och säkert andra också) inte utnyttjat tekniken optimalt innan covid-19-pandemin, fortsätter hon.

Margareta Bonnedahl, lärare i akademiskt skrivande, ser även hon fördelar med omställningen till digitala handledningar.

– När jag delar skärm ser både studenten och jag samma sak och det är lätt att peka på olika saker när vi går igenom texten. Det går också fort och lätt att tipsa om och visa olika webbresurser som studenterna kan ha användning av. Eftersom studenterna inte behöver komma in till biblioteket på campus för att träffa oss tror jag dessutom att handledningen är mer tillgänglig än tidigare. Jag har faktiskt svårt att se några nackdelar med digital handledning, annat än att teknikstrul ibland ställer till det. Som tur är händer det väldigt sällan.

Margareta Bonnedahl på Studieverkstaden

BildLinus Talltjärn, Umea universitetsbibliotek

Hur tillgängligheten har ökat betonar även Annika Bindler, skrivpedagog som undervisar och handleder på engelska.

– Vi når och inkluderar äntligen våra distansstudenter, som länge varit en förbisedd målgrupp. Det spelar inte längre någon roll var du befinner dig geografiskt, du kan ändå få stöd från oss. Studenterna delar sin text från sin dator och kan ta anteckningar och göra ändringar under tiden vi pratar. De blir mer aktiva i förhållande till sitt skrivande. Det är också enkelt att be studenten skriva in söktermer och guida dem till olika webbresurser som kan utveckla dem i deras skrivande, menar Annika.

Nya utmaningar

Men att mötas digitalt kommer naturligtvis också med sina utmaningar. Kanske särskilt då många verksamheter, inte bara inom universitetsvärlden, samtidigt stängde sina fysiska rum och blev virtuella platser. För aktörerna är det lätt att försvinna i en digital värld där tusentals trängs på samma yta. Många har också en begränsning för hur mycket digitala inslag de orkar ta del av. ”Zoom-trötthet” har blivit ett välkänt begrepp och ett forskningsämne. Det är också något med det fysiska mötet som inte är så lätt att kompensera digitalt.

– Jag saknar responsen från gruppen, energin man kan få tillbaka och möjligheten att kunna läsa av studenterna för att se om de hänger med eller börjar bli trötta. Man får inte svar på spontana frågor i samma utsträckning och det blir färre gemensamma skratt, menar Jenny Signarsson, skrivpedagog på Studieverkstaden.

Att avståndet och glappet i det digitala rummet kan bli stort och svårt att överbrygga – både för studenter och lärare – är något många uttrycker.

– Utmaningen med digitala föreläsningar framför allt har varit att jag som föreläsare förlorar den direkta åhörarkontakten. I vanliga fall föreläser jag gärna i ”dialogform” och försöker forma föreläsningen i samspel med studenterna, och då måste jag förstås kunna avläsa åhörarna. Hänger de med? Har de frågor? Är det läge för en liten paus? I Zoom tycker jag det är svårt att ha samma kontakt med studenterna under föreläsningarna, men jag försöker i alla fall lägga in aktiviteter som bryter den monolog som annars lätt blir följden, menar Margareta Bonnedahl.

Skiftet till digitala undervisningar har inneburit en förändring för hur undervisarna formar föreläsningarna. Det menar även Magnus Olsson, bibliotekarie och samordnare på Studieverkstaden.

– Vi har fått se över pedagogiken radikalt vilket varit positivt. Mer interaktivitet har varit nödvändig, säger han.

Dessa förändringar har till stor del varit utvecklande och värdefulla, även om det kanske först om några år och med pandemin i backspegeln går att urskilja alla lärdomar:

– Spelar jag in en föreläsning nu så gör jag det med en annan plan i sikte än när jag höll en föreläsning i en sal. Nu måste jag tänka ut andra sätt att skapa möjligheter för studenter att testa och fråga. Det här är förändringar som är bra för både mig och för de studenter jag undervisar och handleder, säger Helen Hed.

Efter pandemin

Pandemin har drivit den digitala utvecklingen till oanade höjder och i snabbare takt än vad någon kunnat föreställa sig. Men det kommer att vara värdefullt att också stanna upp och utvärdera:

– Det kommer en tid efter pandemin och det är då viktigt att ta med de erfarenheter och lärdomar som jag och mina kollegor fått. En del av förändringarna går att översätta till situationer när vi möter studenterna på campus – och det på ett sätt som jag är rätt säker på är bra för både mig, mina kollegor och för studenterna, menar Helen Hed som arbetat längst på Studieverkstaden.

Allt fler samtal handlar nu också om hur arbete och studier kommer att se ut i framtiden. Hur har pandemin påverkat arbets- och studierutiner långsiktigt? Är det ens möjligt att gå tillbaka till de alternativ som fanns innan pandemin?  Även om det egentligen har gått för kort tid för att dra för många slutsatser går det nog att slå fast att framtidens studie- och arbetsliv i högre grad än tidigare kommer att innebära en hybrid med både digitala och fysiska inslag. För Studieverkstaden kommer, för att ge ett exempel, digitala handledningar att finnas kvar. Det är samtliga bibliotekarier och pedagoger överens om.