Studieuppehållet gjorde mig mer motiverad

Hur hamnade du i Umeå?

– Jag är från Uddevalla, men flyttade till Stockholm efter gymnasiet och bodde där i tre år. I Stockholm läste jag mänskliga rättigheter, gick några dansutbildningar och jobbade som danslärare. Under en resa med Röda Korset till Kenya träffade jag psykologer som arbetade där och blev intresserad av yrket. Jag sökte Psykologprogrammet i Umeå och kom in men tackade först nej. Jag var inte riktigt färdig med livet i Stockholm och det kändes som ett stort steg att flytta till Umeå. Men sedan ändrade jag mig, sökte igen, blev antagen och bestämde mig.

Ditt första intryck av Umeå var minnesvärt. Berätta.

– Jag hade aldrig varit norr om Stockholm förut, så för mig var det   spännande att komma till en plats så långt norrut. Första gången jag kom hit var i januari 2016. Jag tog nattåget upp och kom fram på morgonen. Solen sken, det var massor av snö, jättekallt och väldigt vackert. Skolan började samma dag som jag kom och jag trivdes direkt med mina klasskompisar. Jag flyttade in i ett kollektiv med två andra tjejer, det var ett bra sätt att snabbt lära känna andra i en ny stad.

Hösten 2018 gjorde du praktik utomlands, på Gran Canaria. Hur var det?

– Jag och en klasskompis var på ett rehabcenter som behandlade personer med utmattningsproblematik. Det var lärorikt. Några gånger i veckan erbjöd de yoga, det var första gången jag kom i kontakt med det som en del av en behandling och jag blev nyfiken att ära mig mer. Personalen uppmuntrade mig också att gå vidare med det intresset.

På Gran Canaria träffade du också din pojkvän.

– Ja, han är fransman. Han har flyttat med mig till Umeå nu och älskar Umeå, tycker allt här är enkelt och bekvämt. Efter Gran Canaria flyttade vi till Paris och bodde där ett halvår, det var under mitt studieuppehåll. Där fortsatte jag att utbilda mig till yogalärare.

Olivia Gilbertsson tyckte att det var skönt att ta ett studieuppehåll och hämta andan lite. Efter ett tag började hon längta tillbaka.

Kändes det besvärligt att ta ett studieuppehåll?

– Nej, det var skönt att ta en paus från universitetet och hämta andan lite. Jag behövde det. Tiden innan praktiken var rätt tung i skolan. Psykologprogrammet är fem år och det känns som en lång tid att studera allt i ett sjok tycker jag.

Hur gick dina tankar under uppehållet?

– Efter ett tag började jag längta tillbaka till universitetet och det kändes som en bekräftelse på att psykologutbildningen var rätt för mig. Paris tappade också sitt skimmer efter ett tag, det är ju en ganska hektisk storstad.

Nu är du tillbaka i Umeå, med nya klasskompisar.

– Ja, det känns bara bra. Jag ser det som att jag fått dubbelt så många kompisar, jag har fortfarande bra kontakt med min förra klass. Och jag är betydligt mer motiverad att plugga nu. Det kanske var så att jag behövde sakna universitetet och Umeå lite.

Vad drar du för lärdomar av ditt uppehåll?

– Att gå en utbildning är en process, och att lära sig pågår hela livet. Under vägen hittar man nya intressen och vägar som kan vara värda att prova. Det gör allting mer spännande, men man behöver också våga. Ta ett första steg mot en ny erfarenhet, lita på sin känsla.

Hur är Umeå som studentstad?

– Umeå har ett sammanhållet universitetsliv och det känns som att det är lite skilt från stan. Vissa håller sig bara till den ena världen, men jag tycker det finns en frihet med att kunna röra sig emellan. Jag har många vänner som inte pluggar och det är värdefullt att ses i andra sammanhang än på universitetet. Det ger fler perspektiv och en roligare vardag. Jag uppskattar livet som student mer och utvecklas som människa.

Vad har du för planer när du är färdig psykolog?

– Det jag har i huvudet nu är att fortsätta jobba med hälsofrämjande insatser på olika sätt, lite som det jag gjorde i Spanien, stressrehabilitering. Men jag stöter på nya, intressanta saker inom psykologin hela tiden så jag har svårt att säga vad jag kommer göra när jag gått klart programmet.

Denna artikel publicerades i magasinet Allt kommer bli bra 2021/22.