REPORTAGE
I årets valrörelse har sociala medier använts flitigt och systematiskt av partierna. Men det går inte att utse en partikampanj som vinnare, menar medieforskare vid Umeå universitet.
Sociala medier har blivit arenor som är lika viktiga som de traditionella sätten att nå väljare, säger Jesper Enbom, lektor i medie- och kommunikationsvetenskap vid Umeå universitet. Det betyder dock inte att valrörelsen påverkar väljarnas partisympatier mer än tidigare.
– Trots att vi har fler partibytare än tidigare så är det viktigt att komma ihåg att väljare generellt sett inte brukar ändra sina partisympatier under valrörelser. I den utsträckning dessa sker brukar de huvudsakligen vara mellan partier som står tämligen nära varandra. Valrörelser har därför inte enormt stor betydelse, även de har en viss roll i att mobilisera väljare.
Partierna lägger stora ekonomiska och mänskliga resurser på att nå ut via sociala medier, och detta görs nu på ett systematiskt sätt.
Jesper Enbom, Institutionen för kultur- och medievetenskaper.
FotoMattias Pettersson
– Centralt i arbetet med sociala medier är att få partimedlemmar och sympatisörer att sprida och till och med skapa budskap i sociala medier. Inte minst kan vi se en tydlig ökning av kampanjfilmer som partierna försökt göra virala. En ytterligare aspekt av detta är att partierna använt den typ av analystjänster som exempelvis Google och Facebook tillhandahåller. Ett exempel som blev mycket omdiskuterat i valrörelsen var när S skapade annonser som syntes för dem som varit inne på C:s respektive L:s kampanjsidor, säger Jesper Enbom.
Inför årets valrörelse fanns farhågor om att den skulle präglas av ett hårt debattklimat, Jesper Enbom menar att den rädslan delvis visat sig vara obefogad.
– Svaret på om detta har varit en smutsig valrörelse är både ja och nej. Det har ju under ett antal år varit ett mycket hårt debattklimat på sociala medier, där inte minst personer med anonyma konton varit drivande. Denna utveckling har fortsatt och till och med eskalerat. Däremot är det bara i undantagsfall som partiföreträdare på ett tydligt sätt bidragit till en smutsig valrörelse, och på det hela taget har den demokratiska processen förlöpt väl hittills. En aspekt av denna framgång är att oron för utländska makters inblandning i det svenska valet i efterhand verkar en smula överdriven.
Trots en intensiv valrörelse tycker Jesper Enbom att det är svårt att utse något partis kampanjmetod som mest framgångsrik. Däremot menar han att det är tydligt att det digitala och det praktiska kampanjarbetet nu vävs samman.
Om det är en lärdom som går att dra av denna svenska valrörelse, i likhet med ett flertal valkampanjer i vår omvärld, så är det att det är människan som är mediet.
– V, SD, C och KD gick alla framåt men för samtliga är det en form av bitterljuv framgång. De två förstnämnda gick inte fram så mycket som de hoppats och för de två sistnämnda lägger det faktum att den borgerliga alliansen inte lyckades bli större än de rödgröna partierna sordin på stämningen. När det gäller valrörelsen går det alltså inte att utse någon riktig vinnare och detsamma gäller partiernas sätt att bedriva kampanjer. Samtliga partier verkar dock ha insett vikten av att arbeta både online och offline. Man har i ännu större utsträckning identifierat specifika väljarsegment som de kontaktat såväl via sociala medier som genom telefonsamtal, dörrknackning och arbetsplatssamtal. Just direktkontakterna med väljarna kan ha varit av betydelse när Socialdemokraterna mobiliserade väljare och lyckades undvika ett sämre valresultat än de kanske hade befarat. Om det är en lärdom som går att dra av denna svenska valrörelse, i likhet med ett flertal valkampanjer i vår omvärld, så är det att det är människan som är mediet.