Robin valde att byta spår – från journalist till polis

Kan du berätta lite om dig själv och din bakgrund?

Jag är uppvuxen i Lysekil och flyttade till Stockholm när jag var 18 för att göra lumpen på tidningen Värnpliktsnytt, vilket banade väg in i journalistyrket. Efter lumpen fick jag jobb på Aftonbladet, först som redigerare och via olika tjänster fick jag till slut rollen som nyhetschef.

Jag fick upp ögonen för polisyrket när jag jobbade som journalist eftersom jag ofta kom i kontakt med både poliser och människor i utsatthet. Jag läste mycket förundersökningar och pratade med människor som råkat ut för olyckor och brott. Brottsutredning och journalistik har mycket gemensamt även om resultatet skiljer sig åt i form av eventuellt åtal respektive en publicerad artikel. Men vägen dit har mycket gemensamt – man pratar med människor, letar information och drar slutsatser.

Jag gillar kombinationen av närstudieveckorna i Umeå, varvat med att åka hem och läsa litteratur.

År 2015 flyttade jag och min familj upp till Örnsköldsvik. Min fru är från trakten och då vi fick barn ville vi att de skulle få en lugnare uppväxt. Jag fortsatte mitt jobb inom mediebranschen på Mittmedia. Jag reste mycket och jobbade med teknikutveckling.

Varför ville du bli polis?

När jag närmade mig 40 kände jag att jag kommit till en punkt i livet då det var dags för en förändring. Barnen hade blivit lite äldre och jag var på en bra plats i livet. Först funderade jag på att bygga på de kurser jag hade sedan tidigare och satsa på det civila utredarspåret, men kom sedan fram till att det var en bättre idé att börja från början och gå polisutbildningen. Jag ville inte begränsa mig, utan få basen i polisutbildningen och därmed fler valmöjligheter till specialisering senare.

Alla som går polisutbildningen börjar som ingripandepolis. Då får man testa på olika delar av polisyrket och ganska snart ser man vad som är mest intressant och kan specialisera sig utifrån det. Det brukar sägas att polisyrket egentligen är 70 olika yrken, men med en gemensam grund i polisutbildningen. Utbildningen är verkligen som ett smörgåsbord. Man får basfärdigheter inom alla delar som man sedan kan jobba med som polis.

Hur upplevde du antagningsprocessen?

Det gick oerhört snabbt från att jag lämnade in webbansökan tills att jag blev kallad till tester. Det gick så fort att jag inte hann förbereda mig något. Men det gick bra och jag klarade det på första försöket.

Hur kom det sig att du valde Umeå universitet?

Jag kände sedan tidigare till att det fanns en polisutbildning i Umeå. För mig var det viktigt att kunna läsa på distans eftersom jag har familj. Jag har också studievana sedan tidigare och tänkte att det var en fördel vid distansstudier. Även andra utbildningsorter erbjuder distansutbildning, men närheten till Umeå avgjorde valet eftersom det är ganska många fysiska träffar på campus även för de som pluggar på distans.

Jag gillar kombinationen av närstudieveckorna i Umeå, varvat med att åka hem och läsa litteratur, kommunicera med min basgrupp och ha möten och seminarier digitalt. Det funkar hur bra som helst.

Vid Umeå universitet har man också möjligheten till att läsa kurser på kandidatnivå. Då jag har en del högskolestudier i bagaget har jag valt att parallellt med polisprogrammet läsa en kurs på 15 hp om polisens arbete i socialt utsatta områden samt vetenskaplig metod på halvfart under vårterminen och i höst blir det examensarbete. När jag avslutar grundutbildningen till polis får jag också en kandidatexamen i polisiärt arbete. Jag har flera kurskamrater som har valt att göra samma sak.

Kan du berätta vad det innebär att läsa på distans? Hur har du till exempel löst det med boende under Umeåveckorna?

Vi är på plats i Umeå en vecka i taget under fem till sex gånger per termin. Polisutbildningen har ju ganska många praktiska inslag då vi behöver träffas fysiskt. Under veckorna i Umeå brukar jag oftast bo på hotell, men det finns gott om boende i olika prisklasser, även billigare boende på exempelvis vandrarhem.

Vad är det bästa med studierna?

Variationen är det bästa! Det är tydliga teman men stor variation från grundläggande juridik och kriminalteknik till bilkörning och självskydd i kamphall. Det är svårt hitta en utbildning som är lika bred som polisutbildningen. Själv har jag både vana av och lätt för de teoretiska delarna, men får utmana mig mer i de fysiska delarna. För andra kan det vara precis tvärtom.

Vad är det bästa med att plugga i Umeå?

Umeå är en lagom stor stad och här finns mycket att göra. Under närstudieveckorna har vi ett intensivt schema vilket gör att vi brukar vara ganska trötta efter alla övningar. Vi orkar kanske inte riktigt nyttja stadens utbud fullt ut. På vintern brukar jag i alla fall passa på att åka skidor i något av de stadsnära skidspåren, till exempel på Nydala.

Du är nyss hemkommen från vinterkörningsövningar i Åmsele, som ligger i Västerbottens inland. Berätta lite om det!

Övningarna är nog rätt så unika för Umeå universitet. Det är en utbildning på en nedlagd flygbas som är snötäckt och plogad. Vi fick testa hur mycket vi som förare men också bilarna klarar av i olika situationer. Man kör slingor i hög och låg fart och testar sina egna och bilens gränser. Vi fick också öva på att kasta ut spikmattor.

Vilka är dina planer när du är klar med utbildningen?

Efter grundutbildningen väntar aspirantutbildningen. Den kommer jag att göra någonstans i Västernorrland. Jag hoppas förstås på Örnsköldsvik eftersom jag bor där, men det finns ingen garanti för det. Om jag blir godkänd på aspiranten kommer jag att få anställning som polisassistent och hoppas då på placering i Örnsköldsvik. Jag har gjort fältsudievecka där och det verkar vara en fin arbetsplats.

Därefter får vi se vad jag kommer att söka mig till. Jag har bestämt mig för att hålla det öppet tills det klarnat vilket område jag tycker är mest intressant. Eftersom Örnsköldsvik är en liten stad får man jobba väldigt brett som ingripandepolis. Även viss utredning ingår. Man kommer nästan alltid dit man vill till slut, man måste bara ha lite tålamod.