REPORTAGE Ska kompetensbrist på arbetsmarknaden styra lärosätens utbildningsinnehåll, är det nya lagar eller ett arbete med kulturen det mest avgörande för den akademiska friheten och finns det risker med för stort eget ansvar? Det var några ämnen som diskuterades när Umeå universitet bjöd in till panelsamtal om ett hett ämne.
– Svenska lärosäten behöver prata om akademisk frihet mycket, mycket mer.
Tim Ekberg håller upp rapporten "Den akademiska friheten" som släpptes tidigare i år.
BildPer MelanderDet är ett budskap från Tim Ekberg, stabsråd vid Lunds universitet, som skrivit rapporten ”Den akademiska friheten”, på uppdrag av Sveriges Universitets- och Högskoleförbund (SUHF). Den 25 september presenterade han rapporten i ett öppet arrangemang under rubriken: ”Akademisk frihet, varför och för vem?” i Rotundan på Umeå universitet
Några saker han lyfte då var att lärosäten blivit allt mer strömlinjeformade och förlorat sin särart, att europeiska regeringar å ena sidan bidragit med mer pengar till forskning och utbildning, å andra sidan kräver mer inflytande och att svenska lärosäten har låg grad av akademisk autonomi i jämförelse med andra europeiska lärosäten.
Panelsamtalet hölls inför en åhörarskara i Rotundan. Mot slutet fanns det möjlighet att ställa frågor till panelen.
Bild Per Melander
Efter en folkbildande föreläsning ingick han sedan i en panel tillsammans med:
En rad ämnen betades av under det timmeslånga samtalet. En av dem var i vilken grad arbetsmarknadens behov ska styra utbildningar och dess innehåll.
– Jag tror på en högre grad av styrning för att få till att lärosäten i högre grad understödjer näringslivets kompetensförsörjning, framförde Ulrika Wallén, från Svenskt näringsliv.
Sverker Sörlin och William Nordberg på varsin sida om Ulrika Wallén som förde fram behov av kompetensförsörjning som ett perspektiv.
BildPer MelanderArbetsgivarorganisationen Svenskt näringsliv önskar ett nytt resursfördelningssystem, där bland annat livslångt lärande blir ett eget verksamhetsområde med egen finansiering och ett eget regelverk. Den önskar även en samverkansbonus, som går ut på att premiera de lärosäten som samverkar med näringslivet, bland annat genom att diskutera dimensionering i relevans i utbildning samt att studenter får arbetsmarknadskoppling genom hela utbildningen.
– Man behöver dimensionera och ha ett relevant innehåll utefter både studenters intressen och efterfrågan, men sen behöver vi i högre grad styra mot arbetsmarknadens behov, säger Ulrika Wallén.
Hon nämnde även att regeringen aviserat i den senaste budgetpropositionen att tillsätta en utredning som går på deras linje.
Kårordförande William Nordberg fick ordet, han ser att det så klart finns fördelar med ett effektivt system för att få ut studenter på arbetsmarknaden, men också risker med för stor styrning.
– Det är ju trevligt för dem som gillar effektivitet. Men det som också kan hända i en sådan situation är att man tappar ekonomiskt för den typ av utbildningar som inte direkt ger effekt i samhället. Då kan det bli mer och mer teknologer exempelvis och mindre av andra, och då bidrar det inte till en frihet att utbilda sig och bilda sig, framför allt, säger han.
William Nordberg, kårordförande för Umeå naturvetar- och teknologkår, framförde risker med för hård styrning av utbildningar.
BildPer MelanderDet finns i dag exempel på väletablerade samarbeten mellan lärosäten och arbetsmarknaden. Hälso- och sjukvårdssektorn är ett sådant, där regioner och universitet arbetar tätt hela vägen från utbildning ut i arbetslivet.
– Jag tror man kan ta mycket lärdom av hur vi manövrerar och arbetar tillsammans med de omgivande arbetsgivarna inom hälso- och sjukvårdsutbildningarna. Den här typen av samverkan och samarbeten ner på detaljnivå skulle man naturligtvis kunna titta på när det gäller andra utbildningar, säger Katrine Riklund, prorektor tillika professor och överläkare vid institutionen för diagnostik och intervention.
Lärosäten är bättre på att på lång sikt se vad som behövs och kommer i framtiden.
Tim Ekberg anser att det är självklart att akademin ska vara en del i att hjälpa till att bygga samhället, men lyfter ett varningens finger för när lärosätenas innehåll styrs för mycket av politiken.
– Lärosäten är bättre på att på lång sikt se vad som behövs och kommer i framtiden. Politiken är mer kortsiktig, säger han.
Men kan det kanske finnas risker när lärosäten och forskningen får för stort eget ansvar? Kan det finnas områden där större styrning är nödvändig, exempelvis inom etik? Det perspektivet lyfte Olof Kleberg, som bland annat har en bakgrund i Vetenskapsrådets etikkommitté.
– Det är inte bara Macchiarini-skandalen utan en del annan insyn som får mig att lyfta detta att varje forskare måste ta hänsyn till sina försökspersoner. Det är inte bara forskningens frihet som är det ultimata målet. Universiteten internt bör förstärka sin etikutbildning och det måste finnas en central överprövning, säger Olof Kleberg.
Olof Kleberg förde bland annat fram ett perspektiv när forskning kan behöva mer styrning. Som sittande i Vetenskapsrådets etikkommitté har han sett flera exempel på när det fungerat dåligt med för mycket frihet och eget ansvar för forskare.
BildPer MelanderKatrine Riklund sitter i SUHF:s expertgrupp för etik och leder även en grupp vid Umeå universitet som arbetar med etik och etikutbildning för alla fakulteter. Hon berättade att det pågår ett arbete för att höja den etiska kompetensen när det gäller etik i forskning, då den är väldigt varierande. Hon håller med om att etik är ett område där viss styrning kan vara positivt.
– Det är en alldeles utomordentlig idé att få hjälp i etikbedömningen. Jag tror inte att vi har alla perspektiv hos oss som forskare när vi är styrda och pressade av att få forskningsmedel till vår forskning, säger hon.
Hon passade även på att nämna att regeringen beställt en utredning gällande etikprövning av forskning och att ett förslag ska lämnas över den 30 september.
Men är det bara lagar och regler som är hotet mot den akademiska friheten, eller gror hotet också inom akademin? Det var en fråga som engagerade paneldeltagarna och de var rörande överens om att det finns ett stort internt arbete att göra.
Lagen betyder ingenting om den inte samtidigt åtföljs.
I SUHF:s rapport går att läsa att de länder som ligger sämst till när det gäller den akademiska friheten faktiskt har delar av akademisk frihet i både lag och grundlag.
– I Sverige skrevs det in i vår grundlag 2011 att forskningen ska vara fri. Är det någon som tycker att forskningen har blivit mer fri sedan 2011? Den har aldrig varit så styrd. Lagen betyder ingenting om den inte samtidigt åtföljs, säger Tim Ekberg.
Katrine Riklund anser att akademisk frihet är något som behöver finnas på alla nivåer inom universitetssektorn.
BildPer MelanderHistorikern Sverker Sörlin anser att det behövs både insikter och folkbildande insatser om akademisk frihet inom akademin.
– Jag tror att vi inte riktigt är medvetna om hur extrema vi är i Sverige, att vi har en sån gammal nedärvd tillit till staten att vi faktiskt tror att vi sitter i den bästa av världar. Men en internationell jämförelse visar att vi inte är så akademiskt fria. Så vi har en kulturrevolution att genomgå för att till fullo förstå vad akademisk frihet är och hur den kan utnyttjas, säger han.
– Man måste inom universiteten adoptera detta som en hjärtefråga och bedriva en inre mission.
Vi pratar om hoten från utsidan men vi har också ett hot från insidan.
Katrine Riklund håller med om vikten av det interna arbetet. Hon säger att det finns risker med att alla gör egna tolkningar av begreppet akademisk frihet.
Det är en av anledningarna till att Umeå universitet har valt att fokusera extra på frågan, exempelvis arrangerade Humanistiska fakulteten en halvdag på temat i slutet av förra året, enhetschefer har samlats för att diskutera frågan, detta öppna arrangemang är ett annat exempel. I november arrangeras ett större internt event kring de akademiska kärnvärdena.
– Vi pratar om hoten från utsidan men vi har också ett hot från insidan, om vi inte i alla våra delar från forskning och utbildning, stöd till detta och upp till universitetsstyrelsen jobbar enligt våra akademiska kärnvärden kommer vi att tappa tillit och förtroende. Ska vi då veta vad detta innebär måste vi prata och kommunicera om det, säger hon.
Anna Ekström lyfte fram att universitetsledningen har ett stort ansvar att både underhålla en kultur av akademisk frihet och agera när den är hotad.
BildPer MelanderBudskap om det interna arbetet var också det som Anna Ekström ville lyfta fram när hon skulle knyta ihop samtalet.
– Den svåra frågan som hela tiden återstår är hur vi värnar och stärker den akademiska friheten i vardagen? På Umeå universitet ska vi göra det, för att det bidrar till och samvarierar med en hög kvalitet till utbildning och forskning och det samvarierar också med vettiga beslut i övrigt. Då gäller det att se till att den andan råder här. Där har universitetsledningen ett jättestort ansvar förstås, allt från att stötta de forskare lärare och studenter som utsätts för hat och hot, att göra det konkret och på riktigt, till att underhålla en kultur av akademiska frihet och där är de akademiska kärnvärdena en nödvändig byggsten, säger hon.
Mot slutet av arrangemanget släpptes ordet fritt till åhörarna. Ett par röster uttryckte att de saknade den eskalerande situationen i Mellanöstern i samtalet om akademisk frihet, en fråga som engagerar studenter och universitetsanställda. Är den akademiska friheten en angelägenhet för enskilda universitet eller är det som händer i Mellanöstern en angelägenhet för universitetsgemenskapen i stort? Har universitet inte en skyldighet att agera?
En knivig fråga att säga vad universitet, som myndighet ska välja att göra.
Sverker Sörlin tog ordet och började med att betona att han är proaktivist och att varje enskild medarbetare har total frihet att agera, sammansluta sig och driva frågor.
– Däremot är det en knivig fråga att säga vad universitet som myndighet ska välja att göra. Även i framtiden, om vi arbetar under en annan organisationsform, så tror jag att organisationer ska ta ställning med mycket stor omsorg. Det kan inträffa lägen där övergrepp på fri och mänskliga rättigheter är så allvarliga att man vill agera som organisation, men det är svårt att föreskriva vilka premisser det ska gälla, säger han.
Sverker Sörlin svarade på frågor från åhörare kring vart den akademiska friheten börjar och slutar.
BildPer MelanderHan framförde även att detta är en fråga som är underdiskuterad.
– Här vet vi inte riktigt. Jag tror att det pågår ett arbete inom den samlade universitetskretsen att fundera på sådana här frågor och det är bra, men det är bara början på något som behöver göras mycket mer.