"Pandemin har gjort mig till en bättre lärare"

Det är första måndagen i oktober 2021, några dagar efter att de flesta av Sveriges nationella covid-restriktioner tagits bort.

I en by några mil utanför Umeå sätter sig Niklas Lundström i bilen för att åka in till Umeå universitets huvudcampus och hålla en lektion om fasplansekvationer och dynamiska system för en grupp civilingenjörsstudenter.

En vanlig dag på jobbet – men samtidigt ovanlig.

- Senaste gången jag hade undervisning på campus det var ju i slutet av oktober i fjol. Så det har nästan gått ett år, säger Niklas Lundström.

När Niklas Lundström återvänder till campus i oktober 2021 har han arbetat och undervisat hemifrån helt och hållet i nästan ett helt år.

BildMattias Pettersson

Hemma i den gamla västerbottensgården som Niklas och hans familj håller på att renovera finns det gott om plats. I sitt arbetsrum har han kunnat skapa ett hörn med två rejäla svarta tavlor som har fungerat som en föreläsningssal, fast på distans.

- Jag gillar svarta tavlor, jag tycker de är vackra och ger mer känsla att skriva på, förklarar han.

Studenterna har tagit del av hans lektioner med hjälp av Zoom och en särskilt skarp kamera som gör att tecknen på svarta tavlan går att läsa via datorskärmen. Det har funkat, men det har inte varit samma sak som att kunna träffa studenterna i levande livet.

En lovande nypremiär på campus

Innan premiärlektionen tillbaka på campus är Niklas Lundström lite osäker på om några studenter kommer att dyka upp. Det är ett icke-obligatoriskt pass, det är fortfarande många veckor kvar till tentan och det är svårt att veta säkert om studenterna är bekväma med att börja samlas i fysiska lokaler igen.

Men nio studenter dyker upp i lektionssalen där högst femton personer får vistas så länge universitets riktlinjer om fysisk distans gäller och varannan stol ska stå tom.

Första lektionen tillbaka på campus. Niklas Lundström gör sina uträkningar på en whiteboard i MIT-huset i stället för de svarta tavlorna hemma i arbetsrummet.

BildMattias Pettersson

Stämningen i lokalen är koncentrerad och stillsam, men det pågår en hel del lågmäld diskussion mellan studenterna och Niklas får många frågor.

Jag vill att flödet av kunskap från mig till dem ska komma igång

Efter lektionens slut är Niklas nöjd och hoppfull i sinnet.

- När vi möts så här ser jag studenternas reaktioner på ett annat sätt.

- Jag är väldigt glad att campus öppnas upp nu. Halva kursen har gått, nu hoppas jag kunna få in fler studenter – och kunna lära dem något, helt enkelt. Jag vill att flödet av kunskap från mig till dem ska komma igång, säger Niklas Lundström.

Kameran som Niklas använt för att filma de svarta tavlorna hemma i arbetsrummet har han tagit med till campus och ställt framför lektionssalens whiteboard. Tack vare kameran kan de studenter som velat fortsätta delta på distans fortfarande göra det.

- I dag har jag fått testa det här med hybridundervisning också. Det fungerade faktiskt riktigt bra. Som lärare har vi lärt oss mycket och fått testa nya saker under pandemin.

För civilingenjörsstudenterna är det ovant att delta i en fysisk lektion i en sal på campus. Läraren Niklas Lundström är glad över att det ställs frågor och blir diskussion redan vid det första undervisningstillfället.

BildMattias Pettersson

Men om Niklas ska välja mellan att hålla en frågestund på campus eller via Zoom är det ingen tvekan om vad han föredrar:

- När man håller en sån här frågestund via Zoom blir det liksom en dimma mellan mig och studenterna, en dimma som hindrar tvåvägskommunikation, jämför han.

- Det blir svårare att ge det där lilla extra som handlar om att förmedla hur jag tänker och hur jag använder min erfarenhet för att lösa olika problem och få dem att tänka i samma banor. 

Pandemin tände intresset för undervisning

I sin tjänst som universitetslektor på Institutionen för matematik och matematisk statistik har Niklas Lundström främst ägnat sig åt forskning, ungefär 80 procent av arbetstiden. Han konstaterar att undervisningen ibland har blivit något av en sekundär syssla medan forskningen har stått i fokus.

- Tidigare har jag egentligen inte ansträngt mig för att utveckla och förändra det traditionella övergripande upplägget med föreläsningar och lektioner för de kurser jag har varit kursansvarig lärare för. Jag har ansträngt mig för att utföra min undervisning på ett bra sätt, men inte tänkt de här större tankarna.

Att lära sig matematik bygger på att man sitter och tänker själv. Hjärnan måste sakta men säkert processa begreppen och bygga upp bilder i huvudet

På ett smått paradoxalt sätt är det pandemin, restriktionerna och nödtvånget att ställa om till digital undervisning som har gett Niklas Lundström en nytändning i rollen som lärare.

- Det är pandemin som har hjälpt mig att få upp intresset för undervisning, för den har inneburit en massa nya utmaningar.

- Jag är som sagt forskningsintresserad. vilket innebär att jag gillar problem. När pandemin kom så dök det upp en massa problem i undervisningen. Helt plötsligt blir det intressantare, för då börjar jag leta lösningar och testa olika saker. Plötsligt blev jag aktiverad att tänka mer på de här frågorna.

Den första frågeställningen som Niklas Lundström har borrat ner sig i handlar om att förstå vad som gör att studenterna kan lära sig, utveckla kunskap och klara kursen.

- Att lära sig matematik bygger på att man sitter och tänker själv. Hjärnan måste sakta men säkert processa begreppen och bygga upp bilder i huvudet. Du måste få upp den där känslan. Och det är en tid som du behöver sitta själv och verkligen tänka i lugn och ro. 

Kursen i differentialekvationer och matematisk analys lägger en grund för ingenjörsämnen som reglerteknik, mekanik och dynamik.

BildMattias Pettersson

Samtidigt har Niklas Lundström tyckt sig kunna se det förväntade sambandet mellan å ena sidan en levande tvåvägskommunikation mellan lärare och studenter, och å andra sidan goda studieresultat och nöjda studenter. Ju mer han har jämfört tentaresultat och studenternas kursutvärderingar från år till år desto mer övertygad om sambandet har han blivit.

- Vissa studenter behöver den här diskussionen och de är dem jag vill få igång. I varje en grupp finns det ett antal sådana studenter som kommer att kugga på tentan om de inte börjar diskutera problemen på lektionerna, men som kommer att klara sig om de gör det.

-  Att lyckas nå dessa studenter och hjälpa dem att få upp sin kunskap är det mest tillfredställande med att vara lärare tycker jag.

Skapa dialog är svårare i det digitala 

Nästa frågeställning som har väckt Niklas Lundströms frågvishet och experimentlust gäller själva hur:et. Hur kan man som lärare skapa förutsättningar för den här tvåvägskommunikationen?

Niklas har kommit fram till att mycket handlar om gruppdynamik och att få till en trygg inramning där det känns naturligt för studenter att ta till orda.

-Om det finns några, bara några studenter, som ställer de här första frågorna då kommer hela gruppen igång. Om det inte finns en sådan student i gruppen så konvergerar gruppen till en tystare, mer introvert arbetsgrupp. Och då försvinner tvåvägskommunikationen.

När tvåvägskommunikationen väl har satt igång blir det ofta mycket lättare.

- Det blir en positiv spiral. Någon börjar fråga och får svar och frågar igen. Man kan vända och vrida på saker vilket gör att fler studenter vaknar till och blir aktiverade. Då blir jag exalterad och får energi som lärare.

Baksidan av myntet är att ett trögstartat frågeklimat blir ett uppenbart problem som är trixigt att åtgärda för mig som lärare. Särskilt när dialogen mellan lärare och studenter ska föras via Zoom eller andra digitala mötesformer.

Niklas Lundström är universitetslektor i matematik vid Institutionen för matematik och matematisk statistik, Umeå universitet.

BildMattias Pettersson

 Niklas drar sig till minnes ett särskilt frustrerande tillfälle under pandemin:

- Jag har laddat för en lektionsgenomgång, en frågestund. Det är sextio anmälda studenter på kursen. Jag går in i det här Zoomrummet, startar upp och sätter mig. Och så kommer det ingen. Det är bara tomt.

- Vad ska jag göra nu? Ska jag ropa eller? Det går ju inte. Man blir helt ställd. Plötsligt så kraschar hela systemet på något vis. Det var inte en datakrasch, utan det var helt enkelt att ingen kom till lektionen – av nån anledning.

Mer kvalitetstid med läraren

Niklas Lundström anser inte att han har knäckt koden till hur man låser upp en grupp och får tvåvägskommunikationen att flöda. Särskilt inte när det ska ske i det digitala.

Men han har fortsatt att utveckla sina metoder och sin verktygslåda genom att testa och experimentera med olika upplägg. En tydlig utveckling är att han lägger mindre undervisningstid på klassiska hörsalsföreläsningar, där han som lärare pratar och studenterna tyst tar emot.

-  Många föreläsningar bygger på renodlad envägskommunikation. Ingen ställer några frågor, som lärare mal man på, det är nästan som att man skulle kunna vara en robot. Om man då spelar in den föreläsningen och kan återanvända den vid nästa kurstillfälle så kan man som lärare använda den insparade arbetstiden till att göra andra saker.

Lärartiden som därmed har frigjorts har Niklas Lundström satsat på att aktivera dialog.

- Jag la in ett moment som jag kallade för frågestund och körde hemifrån med de svarta tavlorna där. Oftast har det funkat rätt bra, så länge jag har fått studenterna att prata med mig.

Slutsatsen Niklas Lundström har dragit efter pandemin är att så mycket som möjligt av lärartiden på en kurs bör användas till dialog med studenterna.

BildMattias Pettersson

Niklas Lundström håller tummarna för att den campusbaserade undervisningen är tillbaka för att stanna.

- Om pandemin kommer tillbaka, vilket jag hoppas att den inte gör, så kommer jag att behöva slå huvudet i väggen lite. Jag kommer inte att starta kursen på samma sätt igen, så att det blir en sån där katastrof där ingen kommer på frågestunderna. Jag måste försöka optimera detta.  

Men även i det önskade scenariot med en permanent återgång till campus ser Niklas Lundström fram emot att fortsätta experimentera och utveckla sitt sätt att undervisa.

Vissa av förändringarna som tvingats fram av pandemin tror Niklas Lundström kommer att bestå även när campus öppnar upp fullt ut. Att återanvända inspelade föreläsningar är ett sådant exempel:

- Jag tror att jag kommer implementera det, men långsamt och stegvis. Jag övergår nog till att ha två eller tre föreläsningar på film.

- I stället för att jag ska stå och föreläsa i en sal kör vi till exempel grupparbeten varje fredag. Då ses vid här nere i MIT-place. Studenterna löser uppgifter på tavlan och jag går runt och poängsätter deras uträkningar som om det hade varit en tenta, en metod som både jag och några kollegor prövat med gott resultat.

En annan variant skulle kunna vara att varje grupp får ett mera övergripande problem och en egen eftermiddag med läraren som handledare.

- Det skulle kunna vara som en doktoranddag i miniformat, föreställer sig Niklas Lundström.

 - Det blir att man som student får mer kvalitetstid med läraren, helt enkelt.