Olivia Harlin hittade hem i IT-branschen: ”Det behövs mångfald”

Olivia Harlin visar runt på kontoret i det enorma huset från förra sekelskiftet som ligger mitt i hjärtat av centrala Umeå. Här har hon arbetat som UX-designer sedan hon tog examen från Civilingenjörsprogrammet i interaktion och design vårterminen 2024. En gång i tiden var lokalerna bostad till en bankdirektör, kanske är det därför det snarare känns som att man är hemma hos någon än på en arbetsplats. Eller är det bara så att Olivia Harlin har hittat hem, längs en väg som haft en hel del knölar och gupp. 

Olivia Harlin var tidig med att lära sig läsa, skriva och räkna. Hon behövde knappt lyssna på lektionerna för att klara av uppgifterna i skolan. Men det blev problem så småningom, då läroplanen och skolkamraterna kom ikapp henne, för plötsligt insåg hon att hon saknade studieteknik för att lära sig nya saker. Så skolan blev tuff – särskilt matematiken, som ju bygger mycket på räkneknep och metoder.

– Då blev det jobbigt, jag blev långsam och låg ofta efter mina klasskompisar. Jag tyckte matte var skittråkigt och sa att det är det jag är sämst på i skolan, säger Olivia Harlin.  

Tack vare hennes pappa och många, långa timmar vid köksbordet hemma i Luleå lyckades hon till slut fatta mönstret som gjorde matten begriplig. Hon blev rent av bra på att räkna.

– Jag tror att det handlade mycket om att förändra bilden på mig själv i förhållande till matematik, inte att jag egentligen var dålig.

Ny värld öppnade sig

I samma veva började hon driva en blogg som hon kodade och designade själv – en helt ny värld öppnade sig. Så när det var dags att välja gymnasium valde hon Teknikprogrammet.  

– Jag hade aldrig tänkt att det skulle kunna vara något för mig, för jag tänkte att det bara var killar och nördar som gick teknik. Men teknik handlar om att hitta kreativa lösningar på komplexa problem och det är så himla brett – teknik finns i allt vi gör, ser och möter i vår vardag. Det hade blivit tydligt för mig att klart att jag ska jobba med det här. 

När jag läste om programmet kände jag direkt att det är det här jag ska gå.

Men visst var det en homogen grupp hon hamnade i. Gymnasietiden präglades en hel del av känslan att vara underrepresenterad och var inte alls en sån rolig tid som många hade sagt att det skulle vara. Men Olivia Harlin hade hittat sin väg och var fast besluten att fortsätta på den även i högre studier. Inför universitetet gick hon igenom landets alla civilingenjörsutbildningar och plockade ut de programnamn som hon tyckte lät intressanta. Bland urvalet fanns ”Civilingenjörsprogrammet i interaktion och design”, som endast finns på Umeå universitet. 

– När jag läste om programmet kände jag direkt att det är det här jag ska gå. Då var det bestämt, klappat och klart. 

Mångfald på utbildningen

Om gymnasietiden var lite av en besvikelse i vissa avseenden så fick hon revansch under universitetstiden. På Umeå universitet vidgades dessutom den snäva bilden av vem som arbetar och sysslar med teknik. 

– Det var så fint, vi var en jätteblandad klass utifrån alla aspekter av mångfald. Jag tycker att det var jättekul att se att det kan få vara så, även om det var en datatung IT-utbildning. Det som folk sa om gymnasietiden, att den är så rolig, det var universitetstiden för mig och det kommer jag alltid att se tillbaka på. Det är en så unik tid i livet.

Hur var utbildningen?

– Den var jättebra. Den hade en bra blandning av teoretiskt och praktiskt innehåll. Vi fick göra väldigt mycket projekt som kändes nära verkligheten och jobbade ibland med riktiga företag. Många av de projekten som vi har gjort i plugget använder jag i min portfolio än i dag i mitt arbete som konsult. 

Trots lågkonjunktur och en tuff arbetsmarknad fick Olivia Harlin fast anställning ganska snart efter examen. I dag arbetar hon på IT-konsult-företaget Consid där hon haft kunder inom såväl privat som offentlig sektor – fackförbund, kommuner och faktiskt Umeå universitet, där hon varit med och utvecklat den kommande uppdateringen av Utbildningswebben på umu.se.

Vad har Umeå universitet betytt för dig?

– Jag hade en sån himla bra studietid och känner att jag fick så mycket tillbaka, både studiesocialt och kompetensmässigt, men också en kärlek för Umeå som stad. Jag har alltid haft en förkärlek för norra Sverige och har tyckt att det är tråkigt att det i många fall finns en konkurrens mellan karriär och att man vill bo här i norr. Där känner jag att Umeå universitet gör mycket för Norrland i stort – man kan få en kvalitativ utbildning i Norrland och universitetet bidrar till en ruljangs på människor och att bolag kan starta upp och frodas och livnära sig här, det tycker jag är jätteviktigt.

Blev engagerad för jämställdhet och mångfald

Upplevelsen av att vara underrepresenterad inom teknikskrået väckte Olivia Harlins engagemang för att vidga IT-branchen till att attrahera fler tjejer och kvinnor. Under studietiden engagerade hon sig i de ideella organisationerna DataTjej och Pepp, som båda är aktiva såväl i Umeå som nationellt och går ut på att få fler tjejer och icke-binära att vilja välja en framtid inom tech-branschen.  

Varför är det viktigt?

– Det finns så himla många konkreta bevis på där det har blivit tokigt när man bara haft en väldigt homogen grupp som varit med och utvecklat tekniken. Bristen på mångfald hos dem som är med och utvecklar kommer alltid att återspeglas i slutprodukten och det kan ju få väldigt förödande konsekvenser, säger hon och nämner krockkudden som ett exempel, där kvinnor löpt högre risk att skadas allvarlig vid bilkrock då man bara testat krockkudden på dockor som är designade efter manlig anatomi. 

– Det är ett exempel på när man glömmer bort ett viktigt perspektiv. När jag blev varse om det tänkte jag att det här är viktigt på ett annat plan, inte bara att det ska kännas kul för mig att plugga eller jobba med IT, utan att det faktiskt påverkar alla i samhället i stort.

Utnämnd till årets tech-tjej

Engagemanget för en mer jämställd IT-bransch ledde till att Microsoft utsåg Olivia Harlin till Årets tech-tjej år 2022. 

– Det var jättehäftigt och lite overkligt och bekräftande. Jag har jobbat mycket med de här frågorna: Hör jag hemma? Hur blir jag sedd som en jämlik? Hur kommer jag ifrån duktig-flicka-syndromet eller känslan av att jag alltid måste bevisa något eller överprestera. Som kvinna i den här branschen så har jag känt att jag alltid måste vara bra – eller till och med bäst – för att platsa, medan många killar kan komma undan genom att vara mediokra. 

Utmärkelsen öppnade upp för många möjligheter, sammanhang och plattformar för att lyfta de här frågorna ytterligare och bredare. Men den högre växeln i engagemanget ledde också till att bägaren rann över och hon blev utmattad och sjukskriven. 

– Jag tänkte aldrig att man kunde bli utbränd när man pluggar för man ser det inte så ofta. Jag skämdes också i början för jag tänkte att det kanske är jag som är svag och inte pallar trycket, men förstod snabbt att det inte är det som det handlar om. 

Mitt råd är att våga lägga ribban lägre ibland och träna på att prioritera när det är värt att lägga in en extra växel och när det inte är det.

I hennes strävan efter att skapa en bättre miljö för kvinnor och tjejer i en mansdominerad bransch hade hon själv tappat balansen och gav mer än hon hade på alla plan, vilket är typiskt det duktig-flicka-syndrom som hon önskar att fler kommer ifrån. På så vis blev hennes egen resa ett exempel på hur viktigt det är att jobba med de här frågorna. 

– Jag tror att det skulle hjälpa om fler tjejer hade koll på att kvinnor är överrepresenterade inom stressrelaterade sjukskrivningar och förstå vikten av att skaka av sig de här inre hjärnspökena och sänka kraven man har på sig själv. Mitt råd är att våga lägga ribban lägre ibland och träna på att prioritera när det är värt att lägga in en extra växel och när det inte är det.

Det behövs en mångfald i IT-branschen.  

I samband med sjukskrivningen gjorde hon även en utredning och blev varse att hon har en ADHD-diagnos, vilket har förklarat en hel del varför hon inte alltid har passat in i samhällets strukturer. I dag mår hon bra och driver fortfarande jämställdhetsfrågor, men önskar spränga fler ramar än så. Hennes dröm är att öppna upp och bredda teknikbranschen så att en större mångfald av människor förstår att den kan vara något för dem. 

– Hur man pratar om IT har alltid varit ganska smalt, jag skulle vilja prata mer om bredden och vad det faktiskt innebär – att du kan jobba med till exempel design, färg och form men att det fortfarande är IT. För det behövs en mångfald i IT-branschen.