PORTRÄTT Lovisa Froms dröm om att bli en ung mamma infriades. Nu har barnen vuxit upp lite och det är dags att ge utrymme för en annan dröm – att utbilda sig. – När jag valde att söka in till universitetet så var jag så himla motiverad och kände att nu är det min tur att satsa på mitt liv och på mig. För man är ju mer än bara mamma, säger hon.
Lovisa From växte upp på en bondgård i den lilla byn Falträsk tre mil utanför Lycksele. På eftermiddagarna älskade hon att leka skola med sina småsyskon – de var elever, hon var lärare.
– Mitt mål var att de skulle lära sig att läsa och räkna innan de började skolan. Jag gjorde läxhäften åt dem och vi hade lektioner och rast. Det kände så himla bra när jag kunde se deras utveckling, säger hon.
Lovisa From är väldigt målinriktad och fokuserad när hon pluggar, så att hon kan ägna all ledig tid åt barnen.
Lärare var Lovisa Froms allra första drömyrke. Över 20 år senare skulle cirkeln slutas på ämneslärarprogrammet vid Umeå universitet.
Men en hel del skulle få plats däremellan, drömyrket skulle vandra mellan fotbollsproffs, hunduppfödare, bartender och journalist. Hon skulle jobba inom förskola, butik, äldrevård och hotellbranschen.
Hon skulle bli förälskad och gravid som 20-åring.
– Vi fick tre barn på raken, väldigt tätt inpå varandra. Samtidigt under hela den här resan drev min man Mattias sitt hotell i Lycksele. Så han körde sin grej, sin dröm. Och det vara jag helt med på. Min dröm har alltid varit att bli ung mamma. Så det var mycket fokus på familjelivet, säger Lovisa.
Lovisa From och hennes yngsta barn, Collin 4 år, gör sig redo för en dag med plugg och förskola.
BildJohanna FredrikssonSå småningom längtade familjen efter att bo på en plats med större utbud av kultur, aktiviteter och restauranger. Flyttlasset gick till Umeå.
– Jag älskar Umeå. Det är en helt perfekt stad, som också har närhet till havet och naturen. Alla människor här är så öppna och trevliga, säger Lovisa.
Innan jag fick barn så levde jag för dagen men nu ser jag lite längre fram och planerar.
I Umeå började Lovisa läsa upp missade gymnasieämnen samt göra ett år på en trädgårdsutbildning för att skaffa sig en grundutbildning. Under sista året på gymnasiet slog nämligen skoltröttheten till samtidigt som den starka förälskelsen till Mattias. 18-åriga Lovisa var inte så bekymrad över det. Men nu, drygt tio år senare och med tre små barn är prioriteringarna annorlunda.
– Jag vill ha en bas att stå på, en utbildning, ett jobb. Just nu har jag en ekonomisk trygghet genom Mattias. Men ifall det skulle hända någonting så vill jag kunna försörja familjen. Innan jag fick barn så levde jag för dagen men nu ser jag lite längre fram och planerar.
Lovisa From känner att hon har en helt annan drivkraft att plugga nu än innan hon fick barn. – Jag vill vara en förebild för barnen. Det känns viktigt att visa för dem att man har en drivkraft, säger hon.
BildJohanna FredrikssonEfter ett högskoleprov var hon behörig för universitetsstudier och valet föll på barndomens drömyrke – ämneslärarprogrammet med inriktning mot idrott och hälsa.
– När jag tog mig in blev jag ju jätteglad. Men fick också beslutsångest. Jag trodde jag skulle tycka att det är jättekul, men det blev osäker på är om jag ska orka. När man har tre små barn så är det mycket, säger Lovisa.
– Men hittills har det gått bra, försäkrar hon.
Jag trodde jag skulle tycka att det är jättekul, men det blev osäker på är om jag ska orka. När man har tre små barn så är det mycket.
Att valet föll på läraryrket har delvis med familjelivet att göra, Lovisa vill gärna ha ett arbete med lediga helger och somrar.
– Min högsta prio är verkligen barnen hela tiden, säger hon.
Vilket även gäller under studietiden och fungerar ganska bra som morot för att plugga disciplinerat.
– När man har barn så är man ju inpräntad med rutiner. Jag ser på andra som går i min klass, de kan gärna ligga och sova halva dagen, men jag måste ändå upp med barnen 06.30 om de ska till skolan. Sedan vill jag ju vara med barnen så mycket som möjligt när de kommer hem. Och mitt mål är att inte plugga på helger. Så jag maxar all tid när de är på skolan.
Under tentaperioder eller vid större inlämningsuppgifter kan det dock bli lite mer plugg på helger eller kvällar.
– Då kan det bli lite tungt för mig som är så kvällstrött och ska natta barnen innan, säger Lovisa.
Hur fungerar det att göra grupparbeten när man har familj att anpassa sin tid till?
– Det har inte varit några konstigheter. De andra som är i min basgrupp har inga barn så de kan ganska lätt sitta och prata om annat och ta det lugnt medan jag har fått vara lite pådrivande då jag måste fokusera för att sedan hämta barn. Men det kanske är bra det också, säger hon och skrattar.
– Jag drar mig också lite för att bjuda hem de andra i basgruppen till mitt kaosiga liv där jag inte bara är Lovisa utan har rollen som mamma också, säger hon med ett leende.
Jag vill vara en förebild för barnen. Det känns viktigt att visa för dem att man har en drivkraft i livet.
Hon upplever att det kan vara lite svårare att komma in i gruppen då hon inte alltid kan eller vill prioritera aktiviteter utanför studierna med sina kurskamrater. Hon missade dessutom aktiviteterna under början av terminen då hon och Mattias gifte sig samma vecka.
– Men min ambition är verkligen att kunna vara med på fler grejer, när det passar. Det skulle också vara kul att träffa någon som är i samma situation som jag, någon som har barn.
Idrott har varit och är en viktig del i Lovisas liv. Genom läraryrket hoppas hon kunna ge andra unga människor möjlighet att se fördelarna med idrott.
BildSimon JönssonFörutom det tycker hon att studentlivet och familjelivet fungerar väldigt bra att kombinera. Inte minst för att hon kan ta med sig sina nyfunna lärdomar till hemmet.
– Jag kan applicera väldigt mycket av kurserna vi haft på hur det är att vara mamma och kan relatera till mina barn när vi läser om olika utvecklingsstadier. Då blir man ännu mer intresserad och kan ta med allt man läst och prata om det i livet där hemma, säger hon.
Och barnen fungerar som en bra sporre att satsa.
– Jag vill vara en förebild för barnen. Det känns viktigt att visa för dem att man har en drivkraft i livet.
Ålder: 29 år.
Läser: Ämneslärarprogrammet med förstahandsämnet idrott och hälsa.
Kommer från Falträsk utanför Lycksele.
Bor på Umedalen tillsammans med sin man Mattias, sina tre barn Lovelia 8 år, Mileja 7 år, Collin 4 år, samt hundarna Boris och Bruno, katterna Pepsi och Juni. De är även stödfamilj åt en 6-årig pojke en helg i månaden.