Bild: Mattias Pettersson
Bild: Mattias Pettersson
REPORTAGE Jämställdhetspolitiken har förbättrat kvinnors plats på arbetsmarknaden. Men tre genusforskare menar att omsorgsarbetet alltid har satts på undantag – det feministiska projektet behöver uppdateras.
Sociologen Elin Kvist, statsvetaren Maria Carbin och historikern Johanna Overud har en långvarig anknytning till Umeå centrum för genusstudier (UCGS) vid Umeå universitet. För tio år sedan fick de möjlighet att undersöka svensk jämställdhetspolitik i forskningsprojektet ”TITAN - Kritiska studier av jämställdhet”. En produkt av projektet blev boken ”Feminism som lönearbete” som kom ut 2017. Boken, som har ett populärvetenskapligt tilltal, har nått ut till en bredare läsekrets.
Maria Carbin, Johanna Overud och Elin Kvist.
BildMattias Pettersson– Att vi kommer från tre olika ämnen är rent forskningsmässigt en viktig grund. Jag är arbetarhistoriker, Elin är inriktad mot arbetslivssociologi och Maria har det statsvetenskapliga perspektivet som handlar mycket om politisk teori, säger Johanna Overud.
– Vi hade aldrig kunnat skriva boken om vi inte hade haft den här kombinationen, fyller Maria Carbin i.
Redan i bokens titel framträder relationen mellan lönearbete och feminism som ett centralt tema. Lönearbete är något vi alla förväntas bidra med som produktiva samhällsmedborgare. Lönearbete ses också som en väg till frihet och självförverkligande. Detta är ett synsätt som i hög grad har anammats även av den feministiska rörelsen i Sverige, säger sociologen Elin Kvist:
Elin Kvist, docent i sociologi.
BildMattias Pettersson– Man kan säga att den feministiska kampen sedan en lång tid tillbaka har gått med på att vi kvinnor ska in på arbetsmarknaden och verka där på samma villkor som män har gjort.
Allt arbete är dock inte lönearbete. Den som är förälder har ett omsorgsansvar för sina barn, från spädbarnstiden till tonåren. Vi har ansvar för våra föräldrar eller mor- och farföräldrar när de blir gamla.
Men i det svenska jämställdhetspolitiska projektet har det obetalda omsorgsarbetet satts på undantag, menar det tre forskarna. Den ständigt låga värderingen av omsorgsarbete förföljer hela välfärdssamhället.
– Jämställdhetspolitiken har nånstans byggt på tanken att kvinnors börda och ofrihet ska lösas genom att alla ska arbeta mer. Men åren går och den här lösningen vägrar infinna sig, säger historikern Johanna Overud.
Konkret har jämställdhetspolitiken försökt lösa ekvationen genom att införa socialförsäkringsreformer som vård av barn (vab) eller skattesubventioner på hushållsnära tjänster genom de så kallade RUT-avdraget.
– Det som har vuxit fram är lösningar som utgår från specifika situationer: barn blir sjuka och måste stanna hemma från skolan, därför har vi vab. Sen har vi också fått RUT-avdraget som har inneburit att vissa mer bemedlade individer kan köpa sig städtjänster och så vidare i större utsträckning, säger statsvetaren Maria Carbin.
– Men det är ju små lösningar som försöker täppa till en problematik som inte låter sig lösas, säger hon.
Maria Carbin berättar att det finns vissa som har tolkat deras bok som en del av en konservativ backlash. Kritiker har läst in en vilja att införa nygamla hemmafruideal och förespråka att kvinnor tar ett steg tillbaka från arbetsmarknaden för att i stället ägna sig åt hem och barn och en vårdande kvinnoroll.
Johanna Overud, docent i historia vid Umeå centrum för genusstudier.
BildMattias Pettersson– Men det är ju inte alls det vi säger. Vi stöder grundspåret som handlar om jämställdhet. Det är den ekonomiska grundtanken vi menar att man behöver göra upp med, säger Johanna Overud.
Elin Kvist fortsätter:
– Tanken har varit att om kvinnor jobbar heltid så får de en heltidslön och då kan de bli fria. De får en dräglig pension, de kan köpa sig fria från hushållsarbete, och så vidare. Vi säger inte att de här idéerna är helt fel. Lönearbetet är viktigt, det håller vi helt med om. Men frågan är hur frigörande heltids lönearbete är i dag?
Den så kallade arbetskritiken är en strömning som på senare år har vuxit sig starkare, både inom akademiska discipliner som arbetslivssociologi och i idédebatten. I Sverige har till exempel sociologen Roland Paulsen blivit en framträdande representant från denna tankeskola.
Under pandemin har vi kunnat se hur prestationskraven i arbetslivet i kombination med omsorgsansvar har inneburit en enorm stress för många
Maria Carbin, Elin Kvist och Johanna Overud menar att arbetskritiken tillhandahåller viktiga verktyg för att problematisera och utmana den ekonomiska produktivitetsnormen i politiken.
Maria Carbin, professor i genusvetenskap vid Umeå centrum för genusstudier.
BildMattias Pettersson– Inom arbetskritiken finns en teoribildning som visar på hur vi lönearbetar mer och mer samtidigt som vi blir mer och mer effektiva. Så i praktiken skulle vi kanske inte en behöva lönearbeta så mycket som vi gör, påpekar Maria Carbin.
Men arbetskritiken tenderar att fokusera på relationen mellan arbete och fritid. Omsorgsarbetet tenderar att hamna utanför synfältet. Här anser de tre genusforskarna att deras bok tillför ett väsentligt perspektiv.
Boken kom ut 2017, men de tre författarna menar att samtidsbeskrivningen och argumentationen har hög relevans även fem år senare.
– Under pandemin har vi kunnat se hur prestationskraven i arbetslivet i kombination med omsorgsansvar har inneburit en enorm stress för många, oavsett alla vab-dagar som staten har betalat ut, kommenterar Maria Carbin.
– Om man tittar på hur kvinnor i Sverige mår i dag så är det många yngre kvinnor som är utbrända. Normen är åtta timmars lönearbete per dag, och ett stort omsorgsarbete på det. Vi menar att det här kontraktet på något vis måste göras om, säger hon.
– När varje kvinna ska lösa det här problemet individuellt så hamnar man i en ganska jobbig situation. Å ena sidan får man inte ihop tillvaron, och dessutom upplever man att orsaken till det är att man inte bråkar tillräckligt mycket med sin partner för att få till en jämställd relation, säger Elin Kvist.
Vilket ansvar vilar på då männen när det gäller att axla en större del av omsorgsarbetet i familjen? Maria Carbin påpekar att heterosexuella parrelationer i Sverige är mycket mer jämställda än vad de har varit tidigare. I synnerhet inom den välutbildade medelklassen är det många män som verkligen vill leva jämställt.
– Men där riskerar faktiskt även männen att drabbas av en stressproblematik på grund av de här problemen med att få ihop tillvaron. Även yngre män kan hamna i utbrändhetsfällan, till följd av att man inte vill leva som män gjorde på femtio- eller sextiotalen, säger hon.
Budskapet är i stället att alla, män såväl som kvinnor, borde kräva att vi skulle lönearbeta mindre.
– Det är svårt för riksdagen att fatta beslut kring arbete. Vi tycker att det borde finnas en rörelse som driver frågan om rätten att jobba mindre. En bred rörelse, antagligen facklig, säger Maria Carbin.
– I Sverige fick vi åtta timmars arbetsdag för mer än hundra år sedan och arbete på lördagar avskaffades 1971. Sedan dess har vi inte haft några större arbetstidsreformer, konstaterar Johanna Overud.
De tre genusforskarna har uppfattats som del av en konservativ backlash mot feminismen. Men det stämmer inte alls, förklarar Johanna Overud (t v): "Vi stöder grundspåret som handlar om jämställdhet. Det är den ekonomiska grundtanken vi menar att man behöver göra upp med"
BildMattias Pettersson