”Jag är väldigt tacksam över att vi får vara på campus”

Så har höstterminen 2020 dragit i gång. Men det råder inte lika febril aktivitet på campus som vanligt. På grund av risken för smittspridning av coronaviruset är endast första- och sistaårsstudenter prioriterade undervisning på campus.

Maja Saukkoriipi läser första året på juristprogrammet.

BildAlekzandra Granath

Maja Saukkoriipi är på väg hem från campus efter dagens föreläsningar. Hon har precis flyttat hit från Haparanda för att läsa till jurist. När det gäller valet av universitet och studieort valde Maja mellan Umeå och Uppsala.

– Min morbror har gått här och säger att det är väldigt fint så då kände jag att Umeå blir nog bra. Alla jag har pratat med säger att Umeå är en fin studentstad med ett väldigt roligt studentliv, säger hon.

Alla jag har pratat med säger att Umeå är en fin studentstad.

Egentligen hade Maja funderat på att resa innan hon började sina studier men på grund av coronapandemin fick hon ändra sina planer.

– Jag tänkte att jag börjar plugga nu i stället så får jag resa sen, säger hon.

Eftersom Maja är förstaårsstudent har hon inte så mycket att jämföra med när det gäller stämningen på campus. Men hon tycker att det känns lite annorlunda att tänka så mycket på att hålla avstånd och att till exempel använda armbågen i stället för att skaka hand.

Ella Lönn läser första terminen på programmet för internationell kris- och konflikthantering.

BildAlekzandra Granath

Utanför Lindellhallen står Ella Lönn och låser upp sin cykel. Ett intressant program var den främsta anledningen till att hon flyttade upp till Umeå från Växjö.

– Det här är faktiskt första gången jag är i Umeå, berättar Ella som läser första terminen på programmet för internationell kris- och konflikthantering.

– Jag kände inte att jag ville flytta till en specifik stad utan det var programmet som lockade mig. Det ska bli kul att testa på något nytt och annorlunda från min hemstad.

Det var programmet som lockade mig.

Hon tycker att undervisningen fungerar bra hittills och hoppas att fler studenter får komma tillbaka till campus så småningom.

– Jag är väldigt tacksam över att vi får vara på campus och hoppas att det är en hållbar situation så vi inte behöver börja studera på distans senare, säger Ella.

Jonas Bergman Viklund läser första året på humanistiska samhällsprogrammet.

BildAlekzandra Granath

Vid campusdammen står Umeåbon Jonas Bergman Viklund, som precis börjat det första året på humanistiska samhällsprogrammet. Han har tidigare läst vid universitetet men gjorde uppehåll för att göra lumpen ett år. Jonas ser fram emot att börja plugga igen och att vara tillbaka i hemstaden.

– Det är en väldigt vacker stad och gillar hela klimatet runt Umeå, en liten storstad som har en fin prägel av studenter. Det känns som att det är det som får staden att bubbla och leva och det genomsyrar en härlig känsla genom hela Umeå.

En liten storstad som har en fin prägel av studenter.

Jonas tycker att det känns bra att få vara på campus även om det är under särskilda omständigheter.

– Det känns som att det hade varit tufft att komma in i studierna om allt var från distans. Att få umgås med sin klass och träffa andra som också är nya i universitetsvärlden gör att bilden blir lite klarare och snällare än om allt hade varit digitalt, säger Jonas.

Michael Schofeld läser tredje året på gastronomiprogrammet.

BildMichael Schofeld

Tillbaka på campus

En person som har erfarenhet av att både studera på distans och att nu få återvända till campus igen är Michael Schofeld. Han läser tredje året på gastronomiprogrammet och tillhör den grupp av studenter som är prioriterade undervisning på campus.

– Vi är en ganska liten klass och man har nu bestämt att det är okej att vi träffas i våra kök. Där är det så pass stora salar att det går att hålla avstånd. Som det ser ut just nu får vi vara på campus hela tiden och det är jag väldigt tacksam för.

Det är okej att vi träffas i våra kök med stora salar.

När campus stängde dörrarna i våras fick Michaels klass – precis som alla andra studenter – studera helt och hållet på distans. De praktiska kurserna som innebar att träffa krögare och kockar fick genomföras via Zoom i stället för fysiska träffar.

– De visade sina tekniker och tankar och sedan fick vi testa att göra det hemma om vi ville. Men det var inte alltid så lätt att göra det hemma och man tappade mycket inspiration av att bara vara hemma i sitt kök, säger Michael men nämner ändå praktiska moment som fungerade bra att göra på distans.

Man tappade mycket inspiration av att bara vara hemma.

Michael förklarar att alla förstod varför de inte kunde befinna sig på campus sett till de rådande omständigheterna men att det är väldigt synd att de praktiska övningarna blev så annorlunda.

– Det finns ju inget som kan jämföras med det fysiska mötet, det är då man lär sig som mest, säger han.