Inga Dennhag är ny docent i barn- och ungdomspsykiatri

Inga Dennhag tar emot på sitt kontor i det nya psykiatrihuset på Norrlands universitetssjukhus. Här delar hon sin tid mellan forskning och klinik inom barn- och ungdomspsykiatrin, samtidigt som hon också undervisar på en fristående kurs och på läkar- och logopedprogrammet. När hon började arbeta som psykolog 2002 var det dock inom vuxenpsykiatrin.

– Vi hade ett projekt för unga vuxna mellan 16–23 år och det var främst där jag jobbade, så jag kom in tidigt på att jobba med ungdomar, berättar Inga.

År 2012 disputerade hon med en avhandling om studenter som har terapi som en del i sin utbildning. Hon tittade bland annat på hur studenterna utvecklades som terapeuter över tid och vilken effekt terapin hade på klienterna. Klienterna fick antingen psykodynamisk terapi eller kognitiv beteendeterapi, KBT, under en eller två terminer.

– KBT arbetar med känslor och beteenden i nuet. Psykodynamisk terapi handlar mer om relationer och känslor som har ett ursprung längre tillbaka i tiden och vad de betyder för nuet. När det gäller ångestproblem har KBT bäst evidens, men för till exempel depression kan psykodynamisk terapi också fungera, förklarar Inga.

Språk kan vara en maktfaktor i terapirummet

Efter disputationen fick Inga Dennhag en lektorstjänst på institutionen för psykologi, där 80% av tiden utgjordes av undervisning. Under den här tiden utnämndes hon till excellent lärare och skrev också en bok, "Makt och psykoterapi".

– Maktstrukturer från samhället utanför följer med in i terapirummet. Till exempel kan man få ett maktspråk från sin utbildning, att man uttrycker sig fackmässigt och använder ord som patienten inte förstår. Det var studenterna som inspirerade mig till att skriva den här boken eftersom de diskuterade det väldigt mycket och påpekade saker i mitt och andras språk. Som terapeut kan jag också vara en del av en viss kultur medan min patient kan vara en del av en annan kultur som inte jag förstår. Då måste jag lära mig att prata mer inkluderande. Språket är en otroligt intressant faktor i psykoterapi, berättar Inga.

”De flesta bedömningsformulär är utformade för vuxna”

Sedan 2017 arbetar Inga som klinisk psykolog på barn- och ungdomspsykiatrin i Region Västerbotten och som lektor i barn- och ungdomspsykiatrin på Institutionen för klinisk vetenskap. I lektoratet ingår både forskning och undervisning, och just nu ligger ett stort fokus på projektet UPOP som handlar om att utveckla test för att mäta psykisk ohälsa hos ungdomar. Projektet utgår från verktyget PROMIS, som mäter fysisk, psykisk och social hälsa i många former av pediatrisk vård. Det har dock aldrig tillämpats inom barn- och ungdomspsykiatrin.

– De flesta bedömningsformulär som används idag inom barn- och ungdomspsykiatrin är utformade för vuxna, inte validerade och ofta långa. Vårt projekt handlar om att översätta och validera PROMIS' frågebanker så att de fungerar i svenska förhållanden, med målet att utveckla korta tester som är pålitliga bedömningsverktyg, säger Inga.

Hon har också nyligen startat ett projekt som handlar om hur ungdomar i glesbygd kan erbjudas terapi på nya sätt. Projektet utforskar bland annat möjligheterna med digitalisering, till exempel terapeutledda sessioner via videosamtal.

– När det gäller internetförmedlad terapi till ungdomar finns det inte särskilt mycket forskningsunderlag. Men vi har ett enormt stort upptagningsområde i Norrland och det blir inte hållbart om man måste resa flera timmar för varje träff, så vi tror på en delvis digitaliserad form av terapi, berättar Inga.

Fokus på traumafokuserad KBT i den kliniska verksamheten

Hennes kliniska verksamhet har de senaste åren kommit att handla mycket om traumafokuserad KBT, där patienterna ofta har posttraumatiskt stressyndrom efter att ha upplevt olika typer av trauman.

– Det kan till exempel handla om sexuella övergrepp, våld eller krigstrauma. Man jobbar främst med den individuella patienten, men också med hela familjen runtomkring. Ångest, trauma och depression har intresserat mig under lång tid både i mitt kliniska arbete och när jag undervisar och forskar, säger Inga.