REPORTAGE För nittonde gången denna termin ses en grupp doktorander vid Umeå universitet för att skriva, var och en för sig, men tillsammans vid samma tidpunkt, vecka efter vecka. Just denna dag deltar sju personer i bibliotekets skrivgrupp ”Shut up and write!”.
I ett av bibliotekets konferensrum har några doktorander satt sig ner och på en skärm på väggen sitter några uppkopplade från olika hörn av världen. Alla är doktorander vid Umeå universitet men i olika stadier på sin doktorandresa.
Annika Bindler, skrivpedagog vid Umeå universitetsbibliotek, inleder sessionen med att fråga alla vad de planerat att skriva under de två timmar som väntar. När rundan är avklarad kommer nästa steg då det är 5 minuters fritt skrivande för att komma igång. Sedan är dags för alla att börja med sina skrivprojekt under en helt tyst halvtimme.
Via Zoom deltar Chama Mulubwa från Zambia som är deltidsdoktorand vid Epidemiologi och global hälsa vid Umeå universitet, och hon delar sin tid mellan Zambia och Sverige. När hon är i Zambia både undervisar hon och handleder studenter, samt koordinerar ett projekt, allt jämte doktorandstudierna. Chama Mulubwa deltog i Shut up and write! när hon var i Umeå men ville gärna vara med även från Zambia. Det var inga problem fick hon höra och nu kopplar hon upp sig via Zoom varje vecka. Med upplägget har hon lärt sig att säkra tid för skrivarbetet under doktorandtiden.
Chama Mulubwa är doktorand och har deltagit i bibliotekets Shut up and write!
BildUmeå universitet– Genom reglerna som Annika sätter för arbetet så har hon hjälpt mig att fokusera. Hur mycket jag än har att göra under en vecka så vet jag att denna tid finns för mitt skrivande. Eftersom jag är ganska splittrad på grund av många arbetsuppgifter så blir den här skrivgruppen en påminnelse om mitt doktorandarbete, den tar mig hela tiden tillbaka till det.
Ännu en kort paus hinns med innan sista skrivpasset körs för dagens omgång. Annika Bindler som har koll på tiden avslutar och alla får berätta hur det har gått. Mareike Guthenson, doktorand vid Institutionen för kemi, har deltagit i skrivgruppen under ett år och har vid det här skrivtillfället bara två veckor kvar till sin disputation. Just idag använder hon tiden till att skriva på sin presentation som hon ska hålla då:
– Jag är inte superorganiserad så det har varit väldigt bra att ha den här förbestämda tiden varje vecka. Den regelbundenheten har varit jättebra för mig, det är det bästa med detta.
Under de senaste tre intensiva månaderna nu innan disputationen så berättar Mareike Guthenson att hon inledde dagen med att skriva intensivt på morgonen för att under skrivtillfället på biblioteket slipa på detaljerna. Det blev en bra metod för henne att hinna med under den stressiga perioden fram till att avhandlingen ska vara klar.
Skrivpedagog Annika Bindler har nu kört tre skrivgrupper under tre terminer, två multidisciplinära och en med Institutionen för omvårdnad där även några forskare deltar med doktoranderna. Hon berättar om vikten av att ramarna är tydliga. Inför varje skrivgruppstillfälle skickar hon ett påminnelsemail till deltagarna som ska svara om de kommer att delta eller inte.
– Det är viktigt att jag ser deltagarna. Sätter de rutiner för sig själva? Skjuter de upp saker? I och med att jag kollar upp om de kommer eller inte så får de en insikt i hur de själva fungerar, resonerar Annika Bindler. De här grupperna blir även ett sätt för biblioteket att ta temperaturen på vad som doktorander behöver på sin väg till avhandlingen. Det gör att vi bättre kan förstå vilket stöd som vi ska ge, säger hon.
Doktoranderna Karsten Meier och Luz Maria Gonzalez Castrillon deltar i bibliotekets skrivgrupp Shut up and write!
BildLinus Talltjärn, Umea universitetsbibliotekAnnika Bindler har inte någon kontakt med doktorandernas institution eller handledare. Hon poängterar vikten av att de kan ha en miljö där de inte blir dömda för vad de presterar vetenskapligt, utan kan fokusera på att få in rutinen för att skriva.
Två av de andra deltagarna i dagens skrivgrupp är Luz Maria Gonzalez Castrillon, Institutionen för integrativ medicinsk biologi, och Karsten Meier, Institutionen för molekylärbiologi. Båda har liknande dagar, i ett labb med experiment som upptar mycket av deras tid. Skrivandet är något som lätt kan komma i andra hand.
Luz Maria Gonzalez Castrillon är glad att hon började i gruppen:
– Jag har satt värde på tiden. De flesta dagar kommer jag till jobbet och arbetet löper på. Men med skrivsessionen måste jag vara fokuserad på att skriva och ha ett mål varje gång med mitt skrivande. Det blir ett åtagande. Jag har fortsatt med metoden även utanför gruppen. Det här med att ta fasta pauser var till exempel något jag inte gjorde tidigare och jag har märkt att det blir ett bra fokus då, konstaterar Luz Maria Gonzalez Castrillon och fortsätter:
– Det är också bra att dela erfarenheterna med andra och se vad som är normalt, att andra också kör fast. Det blir en realistisk bild av hur det kan vara för alla och det känns därmed lite lättare.
Karsten Meier uppskattar att tiden är blockerad varje vecka i hans kalender:
– Det är alldeles lagom med tid. För mig skulle det inte fungera att skriva en hel dag. Sedan är det bra att man inte är i sin vanliga miljö eftersom ingen då kan nå en under skrivgruppstiden.
Han berättar att kollegorna på institutionen ibland undrat vad han gör under de här timmarna varje vecka:
– Jag säger som det är, att det inte är någon undervisning eller kurs, utan en tid och plats för att skriva. Det kan låta fånigt, men det funkar!
Vi är ett litet team i vår tysthet med fokus på att producera text
Gunilla Dahlgren, doktorand vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin - hållbar hälsa, deltar i en av bibliotekets skrivgrupper med doktorander från olika ämnesområden. Hon har arbetat som fysioterapeut och ergonom under många år och konstaterar att en avgörande och central del av doktorandens och forskarens arbete är att producera text.
– För mig har det varit väldigt hjälpsamt att avsätta den här tiden varje vecka. Det har ökat min uthållighet med fokus på att skriva. Ju fler gånger jag varit med, desto snabbare har jag kommit in i skrivandet. Och jag har lättare att skriva även vid andra tillfällen nu.
– Det hjälper också att vara i en grupp. Vi är ett litet team i vår tysthet med fokus på att producera text.
Hon gillar skrivsessionens struktur som skrivpedagogen Annika Bindler håller i med en kort början, kort slut och bestämda pauser.
Gunilla Dahlgren uppskattar de tydliga ramarna i bibliotekets skrivgrupp.
BildLinus Talltjärn, Umea universitetsbibliotekGunilla Dahlgren visar mig en bok där hon skrivit ner den korta fria skrivningen som alla får göra i början av varje skrivstund. Till boken kan hon gå tillbaka och reflektera och nu uppskattar hon att hon skrivit ner det.
– Det känns fint att vi även får göra en kort reflektion över hur skrivandet gick och att det aldrig läggs någon värdering i det. Man kan även få idéer av varandra i slutet, lite strategier om hur de andra i gruppen har löst det om man kört fast.