”Genetik kan bidra till berättelser som skapar konflikt”

Sex år gammal visste Anna Hegardt Källén att hon ville bli arkeolog. Hon kanske inte kände till begreppet då, men det var första gången hon upplevde ett starkt intresse av att söka efter gamla fynd som kan måla upp bilder av hur det var förr. Så blev det också. I år är det exakt 20 år sedan hon disputerade i arkeologi vid Uppsala universitet. 

Men sedan dess har hennes forskning tagit andra riktningar, för ju mer hon studerade arkeologi och arkeologiska fynd desto mer förstod hon hur lite vi faktiskt vet om förhistorien. Detta blev inte minst tydligt under tiden hon arbetade med sin avhandling i Sydostasien, där människor har andra synsätt på tid, historia och materialitet.

– Det blev tydligt för mig att forntiden faktiskt är något som vi konstruerar, säger Anna Hegardt Källén.  

Det är en lång väg att gå från de små, små bitar vi har, till de bilder av kött och blod som förmedlas.

Hon bytte perspektiv från arkeologi till kritiska kulturarvsstudier. Nu fokuserar hennes forskning på hur historiska berättelser konstrueras och presenteras utifrån fragment från forntiden och vad det får för politiska, sociala och ekonomiska konsekvenser i dagens samhälle. Den 19 oktober installeras hon som professor i museologi vid Umeå universitet.

– När du går på museum, läser om forntiden eller tittar på ”Historien om Sverige” på SVT så tror jag att du uppfattar det som att forntiden verkligen finns där, och att de bilder du ser är direkta avspeglingar av det som verkligen hände under forntiden, säger hon och fortsätter:

– I själva verket är det så att vi i hög grad konstruerar forntiden i dag, utifrån våra egna syften. Det som finns kvar från forntiden är så fragmentariskt, det är små krukskärvor, små DNA-fragment, eller andra små ofullständiga lämningar efter de människor som en gång har funnits här. Fragmenten är fascinerade i sig, men det är en lång väg att gå från de små, små bitar vi har, till de bilder av kött och blod som förmedlas, säger hon. 

Kan få fruktansvärda konsekvenser

Det kan verka oskyldigt att lägga på några lager för att göra historien mer begriplig för oss i dag. Men det är viktigt att känna till att de lager som läggs på är färgade av dem som berättar och vilka syften de har med berättelsen. Det har i vissa fall fått fruktansvärda konsekvenser. 

Ett exempel som ofta nämns är Nazityskland. Där var det viktigt att konstruera det förflutna i berättelser om den ariska rasens historiska överlägsenhet.

– De berättelserna var grundläggande för den nazistiska ideologin och man använde arkeologi för att berätta om det förflutna på ett strategiskt sätt. Det kom som en chock för många arkeologer när man senare såg konsekvenserna av det, säger Anna Hegardt Källén.  

Anna Hegardt Källén är docent i arkeologi med inrikning mot kritiska kulturarvsstudier. I samband med Årshögtiden installeras hon som professor i museologi vid Umeå universitet.

BildAlexandra Granath

Det finns alltid en baksida när vi skapar berättelser om det förflutna, om vem som var här först, om vem som har rätten till ett visst land. 

Andra exempel på kulturarvsdrivna konflikter är det pågående anfallskriget i Ukraina, som Vladimir Putin har motiverat i en egenförfattad essä om Rysslands historia. Israels premiärminister Benjamin Netanyahu har hänvisat till historiska DNA-studier för att hävda att israeler kom före palestinier till det heliga landet. I Kina har det varnats om att regimen använder DNA-studier för att motivera sina etniska assimileringsprojekt, som det pågående folkmordet på uigurer i provinsen Xinjang.

– Det finns alltid en baksida när vi skapar berättelser om det förflutna, om vem som var här först, om vem som har rätten till ett visst land. Det som är enande för en grupp kan bli hotfullt eller farligt för en annan. 

Behövs fler kritiska röster

SVT:s storsatsning ”Historien om Sverige” har som ambition att under tio avsnitt berätta om Sveriges historia från istiden till i dag, genom rekonstruktioner av historiska skeenden och personer. 300 experter ska ha ingått i produktionen. Serien har både hyllats och kritiserats. En kritik som framkommit är att flera minoritetsgrupper och marginaliserade delar av landet står utanför historieskrivningen.

– Det är en viktig kritik, även om “Historien om Sverige” är ett ganska mjukt exempel. Men om vi tänker oss en annan politisk situation i vårt land, där det finns hot om förföljelse eller utrotning så blir det här farligt. Det har alltid potential att bli farligt.  

Anna Hegardt Källén utbildade sig till arkeolog för att hon var så starkt intresserad av det förflutna, men perspektiven ändrades under vägen. "Jag trodde själv att det förslutna kan framstå för ens ögon om man gräver upp det. Men ju mer jag arbetade med det desto mer blev det tydligt för mig hur mycket vi faktiskt hittade på", säger hon. 

BildAlexandra Granath

Samma sak gäller för museerna – vilka berättelser det är som berättas och på vilket sätt de presenteras, det tycker Anna Hegardt Källén är intressant och viktigt att studera. Hon vill betona vikten av ett kritiskt perspektiv, där man undersöker och reflekterar över de långsiktiga konsekvenserna av det historiska berättandet. 

– I vår osäkra värld finns ett stort behov av humanistisk forskning som museologi och kulturarvsstudier, som granskar och ger en djupare förståelse för processerna kring skapandet av det förflutna. 

Aktuell med bok

Anna Hegardt Källén har just skrivit färdigt boken The Trouble with Ancient DNA, där hon undersöker problemen med att använda gammalt DNA för att måla upp enkla berättelser om det förflutna. 

– Det finns en föreställning om att DNA går att använda som bevis för allt möjligt och att DNA-molekylen kan visa mycket mer än den egentligen kan.

Det finns historiska exempel på vetenskaplig kartläggning av människor som har fått konsekvenser vi inte vill se igen.

I boken går hon till botten med skillnaderna mellan den strikt vetenskapliga DNA-analysen och de historiska berättelser som sägs bygga på DNA-bevis.

– Det visar sig vara mycket som är pålagt i de här berättelserna, och jag resonerar kring vilka konsekvenser det kan få. Det finns historiska exempel på vetenskaplig kartläggning av människor som har fått konsekvenser vi inte vill se igen. Frågan är hur dagens historiska DNA-forskning förhåller sig till de tidigare exemplen, säger hon.  

Boken släpps i januari 2025 och är tänkt att tala till en bred publik, vilket är helt rätt i tiden då intresset för DNA-analyser har ökat under senare år, med fler arkeologiska studier av forntida DNA och mer tillgängliga och billigare metoder för DNA-släktforskning. 

Ny professor vid Umeå universitet

Men innan dess, den 19 oktober, installeras Anna Hegardt Källén som professor i museologi vid Institutionen för kultur- och medievetenskaper vid Umeå universitet. Det är faktiskt det enda lärosätet i Sverige som har en professur i museologi och var först i landet att starta en museologiutbildning.

Att se hur deras värld blir större och rikare. Det får mig att rysa på riktigt.  

Utöver att forska så undervisar Anna Hegardt Källén i museologi, handleder doktorander och är ämnesföreträdare.  

– Jag tycker väldigt mycket om att forska och skriva. Men det som är det allra mest tillfredsställande i mitt arbete är när en student fattar något som gör att hen kan gå vidare i sin tanke. Eller när de kommer till mig med ett problem, vi pratar om det, och jag ser att de löser det och polletten trillar ned. Att se hur deras värld blir större och rikare. Det får mig att rysa på riktigt.