Forskarportätt: Anita Vaivade - uppföljning

Hur kändes det att komma tillbaka?

Det har varit ett trevligt och givande besök på Institutionen för kultur- och medievetenskaper under april och maj. Mitt föregående besök var i oktober förra året, och jag var säker att jag skulle komma tillbaka. Det känns bra att komma igen till en stimulerande och interdisciplinär akademisk miljö, att träffa kollegor och att delta i seminarier personligen, liksom att träffa personer som jag inte hade träffat tidigare. Det finns alltid en del oförutsägbarhet i sådana resor, och det kan vara otroligt givande.
 
Jag är tacksam mot prof. Alf Arvidsson för inbjudan och givande diskussioner under min besöksperiod, och mot prof. Kerstin Engström och prof. Helena Pettersson för stödet som gjorde det möjligt för mig att komma tillbaka till Umeå universitet. Jag vill också tacka prof. Krister Stor för råd och hjälp och Adriana Aurelius för givande samtal. Mitt besök var möjligt tack vare mitt postdokprojekt ”Intangible Cultural Heritage as Resource for Sustainable Development in Northern Europe: Rights-Based Approach” (1.1.1.2/VIAA/3/19/476) och med stöd från Umeå universitet.

Vad har du arbetat med den här gången?

Mitt postdokprojekt sammanför mina erfarenheter av forskning om immateriellt kulturarvsrätt med ett intresse som är nytt för mig, och det är urfolksrättigheter. Därför har det varit viktigt för mig att försöka att förstå utvecklingen av urfolksrättigheter på internationell nivå och nationell nivå i Sverige, liksom att observera de nyaste frågeställningarna apropå samiskt kulturarv som diskuteras i Sverige och apropå samiska rättigheter knutna till kulturarvet. Med det här syftet har jag haft samtal med olika forskare, inklusive i etnologi och i juridik, och med personer som arbetar i svenska myndigheter, inklusive Sametinget i Sverige och Institutet för språk och folkminnen (Isof), och på museer och andra platser. 
 
Under både det första besöket i Umeå och nu har jag haft olika oplanerade men mycket givande träffar och samtal om mina forskningsintressen och varierande aktuella ämnen, och det har varit lika viktigt. Därför är jag tacksam mot alla kollegor på Umeå universitet jag hade möjlighet att prata med, men också mot alla andra som jag träffade i Umeå, och också i Jokkmokk.

Jag kan säga att det är en bra känsla att komma tillbaka till Umeå, att träffa kollegor och promenera igen i staden

Finns det något med Umeå universitet, eller Umeå som stad som du saknat?

Jag kan säga att det är en bra känsla att komma tillbaka till Umeå, att träffa kollegor och promenera igen i staden. Både i oktober och nu under mina besök har det varit tider på året när naturen förändras, och det har varit trevligt att observera den första snön eller de första björklöven. Västerbottens museum har varit en plats att komma tillbaka till igen och igen, med nya utställningar för att lära sig mer om lokala konstnärer och historia liksom samtida frågeställningar artikulerade via konstverk.
 

Vad ser du fram emot efter din tid som gästforskare hos oss?

Mitt forskningsprojekt fortsätter, och samtal och erfarenheter under min tid som gästforskare på Umeå universitet har varit viktiga för att gå vidare med projektet och också planera andra besök. Mitt följande besök ska vara på Juridiska institutionen, UiT Norges arktiske universitet i Tromsø, med syftet att träffa kollegor som jobbar med kulturarvsfrågor från ett juridiskt perspektiv och också med koppling till frågor om mänskliga rättigheter. De frågorna är viktiga både i akademisk forskning och också i andra institutioner som jobbar med bevarande av kulturarv, inklusive Sametinget i Norge. Jag hoppas att det ska vara en berikande fortsättning.
 
Sist men inte minst har jag diskuterat med kollegor i Umeå möjligheter att utveckla samarbete mellan institutionen och Lettlands kulturakademi både inom undervisning och inom forskning. Det skulle vara ett stort nöje att fortsätta samarbetet.