Brännande frågor om ett varmare Arktis

EU-kommisionärerna Karmenu Vella och Federica Mogherini lämnade sena återbud till högnivåmötet i Umeå. Nuvarande ordföranden i EU:s ministerråd Pekka Haavisto, EU:s arktiska ambassadör Marie-Anne Coninsx fanns dock på plats för inledande anföranden – tillsammans med Sveriges kronprinsessa Victoria, nyblivna utrikesminister Ann Linde och samerådets President Åsa Larsson Blind.

 

BildSune Grabbe

Moderatorn Katrina Sichel satte agendan från start:

– Huvudsyftet med att samla er alla här i dag är att identifiera och utvärdera sen senaste utvecklingen i Arktis. Och förstås att peka ut vilka som är de stora utmaningarna framöver.

– Den röda tråden här är hållbarhet: Vad betyder det? Och vilken roll ska den spela när vi formar den ekonomiska utvecklingen i den arktiska regionen?  

Det känns därför helt rätt att vi samlas här i dag för EU:s arktiska forum. Att EU kommer till Arktis, och att Arktis kommer till EU.

Kronprinsessan Victoria invigde mötet och satte en grundton genom att citera en ung renskötande same som hon nyligen samtalat med: 

– Jag brukade kunna ringa min far och söka svar när det var något fel med renarna som jag inte förstod. Men det som händer nu är nytt för honom. Han kan inte längre ge mig råd.

Sedan 2 oktober 2019 har Västerbotten ordförandeskapet i Barentsrådet, berättade kronprinsessan:

– Det känns därför helt rätt att vi samlas här i dag för EU:s arktiska forum. Att EU kommer till Arktis, och att Arktis kommer till EU. Vi möts här på Umeå universitet, känt för sitt arktiska forskningscentrum Arcum.

Kronprinsessan Victoria och Samerådets president Åsa Larsson-Blind

BildSune Grabbe

Samerådets president Åsa Larsson Blind välkomnade det Arktiska Forumet 2019 till Sápmi, och konstaterade att mötet äger rum på en plats som hennes egen sameby, Rans sameby, haft som vinterbetesmark fram till dess att Umeå universitets campus tog form.

Den nyligen släppta rapporten från FN:s klimatpanel fastställer att Arktis ändras snabbare än förväntat

– Det samiska folket har tagit emot många andra folk till vårt hemland. Vi har alltid välkomnat dem med nyfikenhet och en vilja till samexistens, eftersom vi är ett fredligt folk. Nu ser vi emellertid att Arktis ökande geopolitiska betydelse, naturresurserna som står på spel och de alarmerande konsekvenserna av klimatförändringarna har gett ett skarpare fokus från beslutsfattarnas sida.

Åsa Larsson-Blind manade de närvarande politikerna på nationell och europeisk nivå att lyssna på vetenskapliga rön och gå från ord till handling när det gäller att hejda och härbärgera klimatförändringarnas effekter på Arktis, dess ekosystem och människor:

– Den nyligen släppta rapporten från FN:s klimatpanel fastställer att Arktis ändras snabbare än förväntat på grund av brytpunkter och feedbackloopar som är svåra att föreställa sig.

– Rapporten pekar också på att livsmedels- och vattensäkerhet har påverkats negativs av förändringar hos snö- och istäcke och permafrosten.

Klimatpanelen ställer krav på resolut handlande

Hans-Otto Pörtner, vice ordförande för FN:s klimatpanel IPCC.

BildSune Grabbe

Inledningsanförandena följdes av en paneldebatt med åtta utrikesministrar från Norden, Europa samt från Indien. Därefter presenterade vice ordföranden i FN:s klimatpanel, Hans-Otto Pörtner, de viktigaste rönen  ur den rapport som samerådets president nämnt.

– Det finns ett övergripande budskap här, och den föregående paneldebatten återspeglade detta dilemma i hur vi tänker: Det vi faktiskt gör är saker som strider mot målen, sa Hans-Otto Pörtner.

– Om världen verkligen tar IPCC-rapporten på allvar så gör vi inte tillräckligt för att förverkliga den omvälvande förändring som krävs. Vi har elva år på oss till en milstolpe för planeten. Vad som än görs i Arktis så måste åtgärderna stämma överens med kraven.

Vi passerade den röda linjen för länge sedan.

Vice verkställande direktören för FN:s miljöprogram Joyce Msuya instämde i raka ordalag:

– Vi behöver handling. Tiden håller på att rinna ifrån oss.

En ohållbar framtid för Arktis

Peter Winsor, ledare för Världsnaturfondens arktiska program, fyllde på:

– Att säga att vi har elva år på oss tycker jag är missvisande. Vi har elva år på oss att drastiskt reducera utsläppen av koldioxid och andra växthusgaser. Det innebär inte att vi har elva år kvar då vi bara kan sitta på våra händer. Det vill jag att vi har klart för oss.

– För närvarande är vi på väg mot en global temperaturhöjning på över tre grader. För Arktis skulle det innebära en höjning på sju till tio grader. Det är ett absolut ohållbart Arktis. Vi passerade den röda linjen för länge sedan.

Winsor påpekade också att de olika framtidsfrågorna behöver föras samman och inte kanaliseras i olika stuprör:  

– Det gläder mig att hela morgondagen kommer att ägnas åt diskussion om urfolksfrågor. Men representanterna för de arktiska urfolken borde verkligen också sitta här på scenen med oss just nu.

Samiska frågor och cirkulär ekonomi

Förutom i det inledande panelsamtalet med utrikesministrarna så gavs det gott om utrymme för frågor från alla närvarande mötesdeltagarna i Aula Nordica. Företrädare för samiska organisationer såg till att föra fram tydliga urfolksperspektiv på de frågor som debatterades.

Studenter med EU-intresse deltog i forumet

Agnes Selnes och Sven Oliver Dossow var två av de många studenter vid Umeå universitet som tog tillfället i akt att delta vid EU:s arktiska forum i Umeå. 

Forskare från Arcum och Vaartoe gjorde flera inspel som fördjupade diskussionerna. Några frågor till expertpanelerna kom också från studenter från Umeå universitet och inbjudna elever från Umeås gymnasieskolor.

Ingen ställer om till cirkulär ekonomi för nöjes skull

Vid sidan av klimat- och urfolksfrågor var ekonomisk utveckling ett ämne som gavs en hel del utrymme under dagen. Konflikterna mellan ekonomiska och miljömässiga intressen blev vissa gånger mer tydliga, även om debattläget var mer resonerande än konfrontativt.

Direktören för EU:s strategi för plaster och cirkulär ekonomi, Astrid Schomaker, påpekade att den ekonomiska omställningen behövs, men att den inte låter sig göras utan ansträngning:

– Ingen ställer om till cirkulär ekonomi för nöjes skull. Men  tittar man på de fattiga länderna i världen så finns där inget slöseri. Människor använder sin uppfinningsrikedom för att kunna använda det man har till olika ändamål.

Fakta behöver berättelser

I samma paneldebatt, ”White, Green and Blue Arctic” deltog irländaren John Bell från Europakommissionens generaldirektorat för miljö. Han fick frågan om hur hela Europas befolkning och beslutsfattare ska kunna förmås att engagera sig och bli delaktiga i de arktiska frågorna. Här lyfte han fram kommunikation, och särskilt forskningskommunikation, som en viktig kraft:

– I morgon kommer publiken att få lyssna på min kollega David Mair, som har gjort ett fantastiskt arbete om hur forskning och vetenskap kan ge råd till beslutsfattare i en tid av desinformation.

– Vi lever i en väldigt personaliserad värld, där var och en av oss skapar sin egen berättelse och mening är något som uppstår i människors egna bubblor. Men det betyder också att berättelser och berättande är väldigt betydelsefullt. Vår förmåga att knyta an till människor genom berättelser, språk, bilder och så vidare, sa John Bell.

Peter Skölds vision om akademins roll i Arktis

Umeå universitets röst i detta högnivåsammanhang är Peter Sköld, professor och föreståndare för Arcum. Som sista talare i det sista panelsamtalspasset hade han mindre tacksamma förutsättningar, men levererade med passion sin vision om universiteten som viktiga sammanlänkande aktörer i dagens och framtidens Arktis.

Först och främst talade Peter Sköld utifrån sin roll som ordförande för samarbetsorganet University of the Arctic, men även universitetssamarbetet Arctic Five lyftes fram.

– För trettio år sedan uttryckte Michail Gorbatjov en vision om Arktisk som en fredszon, en zon för vetenskapliga samarbeten och för miljövård. Och han ville att vi skulle åstadkomma detta tillsammans. För bara några år sedan sa den finländske presidenten Sauli Niinistö att ”om vi förlorar Arktis, så förlorar vi världen", resonerade Peter Sköld. 

– Jag är fortfarande positiv, jag tror fortfarande att vi kan göra Arktis till en riktigt bra region att leva i och att besöka. Men det krävs sannerligen en ansträngning. Och det krävs sammankoppling, sa Peter Sköld: 

– Internationella vetenskapliga organisationer har förmågan att åstadkomma detta. University of the Arctic kopplar samman världen, och gör det med en ambition att förbättra förhållandena I Arktis.