Umeåforskaren Maria Forsman: ”Ett efterlängtat steg framåt för barnkonventionen”

Maria Forsmans intresse för barnrättsfrågor väcktes när hon studerade på Juristprogrammet och jobbade extra som kriminalvårdare på anstalten Österåker. Där hade den färgstarka fängelsechefen AnnBritt Grünewald initierat ett projekt för narkomaner med syfte att ge den som ville möjlighet att förändra sitt liv. Drogfrihet och arbetsträning var målet.

– Under åren som kriminalvårdare lärde jag känna flera av de intagna och deras situation som barn, vilket gav insikt i hur extremt utsatta barn kan vara, säger Maria Forsman, jurist och universitetslektor i rättsvetenskap vid Umeå universitet.

Maria Forsman, jurist och universitetslektor i rättsvetenskap.

BildPrivat

Hon minns när en av de intagna berättade om en händelse med sin drogmissbrukande mamma. Barnet hade fått en pistol riktad mot huvudet av en drogförsäljare som hotade med orden: ”Ungen eller drogerna?”

– Arbetet på anstalten gav avgörande insikter i att jag ville fortsätta fokusera på och arbeta med den delen av juridiken som handlar om barns rätt. Jag ville också veta mer om hur samhället på bästa sätt kan gripa in för att skydda barn i utsatthet.

Maria Forsman gjorde under utbildningen sin praktik på polisens familjevåldsenhet. Det gav henne ytterligare perspektiv och förståelse för barns utsatthet, då hon fick sitta med på barnförhör med specialutbildade förhörsledare med kunskap och förmåga att lyssna in barn.

Vikten av att lyssna till barn

– Jag minns särskilt ett fall där en flicka blivit utsatt för sexuella övergrepp och hur hon försökte berätta med sina egna ord och visa med hela sin kropp vad hon blivit utsatt för. Det är något jag tänkt på inte minst med anledning av Snippamålet.

Det så kallade Snippamålet handlar om en man som blev dömd till tre års fängelse i tingsrätten för två fall av våldtäkt mot barn. Han friades dock i hovrätten på grund av rättens tolkning av ordet snippa samt att man ansåg att det var oklart om det innebar att mannens fingrar varit inne i flickans slida. Hovrättens dom överprövades senare och i en ny dom fastslog hovrätten domen från tingsrätten.

Maria Forsman menar att om hovrättsdomaren talat direkt med barnet istället för lyssnat på ett inspelat videoförhör så hade den första domen möjligtvis kunnat bli en annan.

– På Island exempelvis kan barn höras i rätten via länk från ett så kallat barnahus, där barnet kan känna sig tryggt. Det är ett sätt att överbrygga att barn är barn, och låta barn kunna delta på sina villkor i sin tillgång till rättvisa, vilket går i linje med barnkonventionen.

En oväntad forskarkarriär

Maria Forsmans skrev 2002 sitt examensarbete om barn som bevittnar våld, och under den processen frågade handledaren om hon hade tänkt på att söka till forskarutbildningen.

– Det hade jag verkligen inte planerat, jag skulle bli jurist och att forska var inget jag funderat på. Men det väckte tanken.

Hon sökte sig till slut till Umeå universitet med närhet till hemområdet Kramfors och Örnsköldsvik. Nu är det 20 år sedan, och sedan dess har hon ägnat sig åt barnrättsfrågor. Hon både forskar och undervisar inom barnrätt, socialrätt och straffrätt vid Umeå universitet.

Hennes doktorsavhandling handlar om hur den svenska rättsordningen fungerar vid ingripanden vid misstänkt barnmisshandel. Studien omfattar både straffrätt och socialrätt och undersöker hur regelsystemen separat och tillsammans skyddar barnets rättigheter och intressen som brottsoffer.

– Det min avhandling främst bidragit till att belysa är utifrån det utsatta barnets perspektiv hur rättssystemet hanterar ett ärende, och exempelvis hur en polisutredning förhåller sig till en socialutredning och vad som blir följden av de båda processerna för barnet.

Inspirerande att vara lärare

För Maria Forsman betyder den pedagogiska delen av jobbet mycket, liksom mötet med studenterna och att få följa deras utveckling.

– Till skillnad mot forskningen som är mer av ett ensamjobb är undervisningen ett teamarbete där man har ett lärarlag. Det är oerhört kreativt och under flera år har jag fokuserat mer på lärardelen, även om forskningen ändå löper på parallellt.

Maria Forsman tycker att rollen som lärare är inspirerande.

BildSofia Strömgren

Under ett flertal år har hon ansvarat för barnrättskursen på Juristprogrammet och Socionomprogrammet, den enda kursen studenterna vid de angränsande programmen läser tillsammans. Studenterna brukar tycka att det positivt att de gemensamma diskussionerna kan ske från olika perspektiv.

Samverkan på olika sätt är genomgående för kursen, bland annat genom ett samarbete med Barnrättsbyrån i Umeå som bidrar med gästlärare. Kursen tar bland annat upp frågor om hur rättsväsendet kan bli mer barnvänligt och hur domar kan skrivas för barn.

– I England, exempelvis, har domare valt att skriva ett brev direkt till barnet, som bilaga till domen, där domaren på ett enkelt sätt förklarar vad domen innebär och varför den blev på det ena eller det andra sättet.

Barnkonventionen som lag inte tillräckligt

Trots att det är inskrivet i regeringsformen att barns rätt ska tas till vara och att barnkonventionen varit lag i Sverige sedan 2020 menar Maria Forsman att det finns exempel där barn inte får sina rättigheter tillgodosedda.

– Det ser bra ut på papperet, men ändå utsätts barn för våld exempelvis på SiS-hem, som vi kunnat höra om på nyheterna tidigare.

Statens institutionsstyrelse, SiS, ansvarar för särskilda ungdomshem som tar emot ungdomar med psykosociala problem, till exempel missbruk och kriminalitet, där ungdomarna får vård enligt LVU (lag med särskilda bestämmelser om vård av unga).

Men det har också tillkommit till lagar under senare år som ska stärka barns rätt. Sedan juli 2021 är det exempelvis straffbart att låta barn i en nära relation bevittna vålds- eller sexualbrott, vilket Umeå universitet skrivit om.

Det saknas idag forskningsresultat på om lagen uppfyllt sitt syfte, men Maria Forsman menar att spridda forskningsprojekt pågår, och överlag tydliggör lagstiftningen ändå barns utsatthet, det vill säga att barn tar skada av att leva med våld, vilket i sig kan ha påverkan på den våldsutsatta föräldern och den som utövar våldet.

– För barnet är det viktigaste att våldet upphör och att barnet eller barnen får möjlighet att bearbeta vad de varit med om, men det är även viktigt att den våldsutsatta föräldern har möjlighet att lämna relationen på ett tryggt sätt, även rättsligt.

Barns rätt att skyddas från våld

Sommaren 2024 kom ett lagförslag som vill ändra föräldrabalken med syfte att barn inte ska behöva ha umgänge med en våldsam förälder. Lagförslaget kom till efter det uppmärksammade rättsfallet med den åttaårige pojken Tintin som mördades efter umgänge med sin våldsamma pappa, ett umgänge som tingsrätten beslutat om. Med lagen ska barnets rätt att skyddas från våld väga tyngre än barnets behov av umgänge med båda sina föräldrar.

– Barnets bästa och barnets egna åsikter ska enligt barnkonventionen vara utgångspunkten i en helhetsbedömning av umgänge med biologiska föräldrar. Men det här är en oerhört svår fråga och diskuterats länge även i forskarnätverk. Tintins mamma har gjort ett fantastiskt jobb för att lyfta frågan brett i samhället.

Maria Forsman efterlyser en helhetssyn utifrån barnets sammantagna situation när nya lagar stiftas. 

BildAnna Henriksson

Prejudikat glädjer en barnrättsforskare

Nyligen meddelade Högsta domstolen ett prejudikat där man vägt in barnkonventionen i en dom där man tagit hänsyn till barnets bästa vid valet av påföljd för en förälder som ensam ansvarar för vårdnaden av en pojke. Prejudikatet är vägledande.

– Det här glädjer en barnrättsforskare. Utan att ha hunnit analysera prejudikatet fullt ut, så är det spontant ett efterlängtat steg framåt för barnkonventionen i svensk rättstillämpning. Kortfattat handlar det om en mamma som istället för ett års fängelse, med hänsyn till barnets bästa, får villkorlig dom och böter för brott rörande penningtvätt.

Högsta domstolen tillämpade artikel 3.1 i barnkonventionen och kom fram till att om pojken skulle skiljas från sin mamma, som han hade en nära anknytning till, skulle det orsaka ett stort trauma. Mamman var hans huvudsakliga omsorgs- och anknytningsperson, och det fanns tydliga risker för hans hälsa och utveckling. Ett viktigt yttrande från BUP visade att pojken skulle drabbas oproportionerligt hårt om mamman dömdes till fängelse.

Efterlyser en helhetssyn

Maria Forsman poängterar att det ofta saknas en helhetssyn utifrån barnets sammantagna situation när nya lagar stiftas. Olika uppmärksammade rättsfall leder till tillsatta utredningar som i slutändan riskerar att inte hänga ihop. Hon anser att det är avgörande att de bestämmelser som införs ser hela bilden av relevanta rättsregler och innebär tillämpning av barnkonventionen, som utgör svensk lag.

– Jag tror att man skulle komma betydligt längre om man satte barnet i fokus, hade barnperspektiv, och än hellre, ett barnrättsperspektiv som inkluderar barns rätt och såg över flera olika bestämmelser samtidigt, istället för enskilda bitar av lagstiftningen åt gången på ett splittrat och tvärsgående sätt.

Inom barnrättsforskningen är barns rättssäkerhet och möjligheter att utkräva sina rättigheter ett aktuellt ämne, och särskilt det tredje tilläggsprotokollet till barnkonventionen som handlar om att barn ska få rätt att klaga och få någonstans att vända sig för att utkräva sina rättigheter enligt barnkonventionen. Ett förslag innebär att det inom civilsamhällesorganisationer ska inrättas barnombud så att barn ska kunna få ett oberoende ombud som företräder barnet om det inte får sina rättigheter tillgodosedda.

Den 20 november varje år uppmärksammas barnkonventionen, dagen då den antogs av FN:s generalförsamling.