Bild: Rönnskär 70-tal, ur boken ”Förädlarna” av Olle Lundqvist
Bild: Rönnskär 70-tal, ur boken ”Förädlarna” av Olle Lundqvist
REPORTAGE Det är i år 60 år sedan professuren i hygien inrättades vid dåvarande medicinska högskolan i Umeå och därmed inrättades också institutionen med samma namn. I dagarna firar Avdelningen för hållbar hälsa således 60 år vilket uppmärksammas på olika sätt. Detta är första delen i en reportageserie där tidigare och nuvarande professorer berättar om olika epoker i avdelningens historia. Först ut är Gunnar Nordberg som är Professor emeritus vid avdelningen.
Utdrag ur Umeå Universitets skrift om Professorsinstallationen 1980
Förste innehavare var Tore Dalhamn. Hans forskning var inriktad på att med en av honom utarbetad teknik mäta lungans reningsfunktion för partiklar och hur denna funktion påverkades av olika luftföroreningar. Andre ordinarie innehavare var Axel Ahlmark vars forskning var inriktad bl.a. på silikos.
Jag efterträdde Axel Ahlmark 1979 och blev emeritus 2008. Den artikel som jag här sammanställt ger några exempel på verksamhet vid institutionen under min aktiva tid.
Studielitteratur Arbets- och miljömedicin
BildGunnar NordbergSom ämnesföreträdare för hygien/miljömedicin inom läkarutbildningen var undervisning i ämnet en viktig uppgift. Läroboken ”Arbets- och miljömedicin” under redaktion av bl.a. mig själv användes i undervisningen och gör det fortfarande. Den 4.e upplagan är just utgiven (Edling m. fl. 2019).
Under 1970- och 1980-talen var det stor uppmärksamhet kring negativa hälsoeffekter i arbets- och omgivningsmiljön på metallsmältverket Rönnskärsverken i Skelleftehamn.
Detta blev en viktig utgångspunkt för forskningen vid institutionen och resulterade i flera avhandlingar vid institutionen för Hygien/Miljömedicin under 1980- och 1990-talen.
I Lars Gerhardssons avhandling från 1986, redovisade förhöjda risker för bl. a lungcancer hos smältverksarbetare. Metallhalter i vävnadsprov från avlidna arbetare visade höga halter av en rad metaller, jämfört med personer som inte arbetat som smältverksarbetare. Antimon och arsenikhalterna var särskilt mycket förhöjda. Dessa resultat tillsammans med andra forskares bidrag, ledde till sänkningar av de hygieniska gränsvärdena i arbetsmiljön för metaller på 1980 och 1990-talet. Ett viktigt bidrag till denna utveckling var de resultat som Birgitta Lagerkvist redovisade i sin avhandling 1989. Hon studerade förekomsten av Raynauds syndrom (vita fingrar) och vasospastisk reaktion i fingrarna hos arsenikexponerade smältverksarbetare.
Nervledningshastigheten mättes också. Förekomsten av Raynauds syndrom, nedsatt blodtryck i fingrarna samt nedsatt nervledningshastighet kunde relateras till arsenikexponeringen och detta underlag hade betydelse för sänkningen av det hygieniska gränsvärdet för arsenik i arbetsmiljön. Flera experimentellt inriktade avhandlingar bidrog ytterligare med underlag som visade biologiska mekanismer för uppkomst av skador orsakade av metaller (T. Jin 1987, X. Liu 1995, Per Leffler 1996 och T. Zhou, lic. avhandling, 1998, David Gunnarsson 2008). Nils-Göran Lundström vidareutvecklade de epidemiologiska delarna av forskningen om risker i arbetsmiljön vid Rönnskärsverken i sin avhandling 2007.
1980-talet var en mycket aktiv tid för arbetsmedicinsk forskning i Sverige. Förutom de underlag som togs fram vid vår egen institution, gjordes viktiga insatser vid andra institutioner i Sverige för många olika exponeringar i arbetsmiljön, inte bara metaller. Detta ledde fram till att de hygieniska gränsvärdena sänktes.
I en sammanställning (Nordberg et al 1988) påpekade vi att de hygieniska gränsvärdena i Sverige på 1980-talet i allmänhet var lägre än motsvarande värden i USA. Värden som fastställts av American Conference of Governmental Industrial Hygienists. Efter hand har alltmer forskningsresultat publicerats från andra europeiska länder som sammanställts inom EU av Scientific Committee on Occupational Exposure Limits och fr. o. m. 2019 kommer EU RAC (Risk Assessment Committee) att ta fram underlag för gränsvärden i arbetsmiljön i Europa.
Sverige var pionjär för detta arbete som nu övertagits och vidareutvecklats inom EU. Jag deltog i en rad internationella arbetsgrupper inom WHO, International Program on Chemical Safety, som gjorde utvärderingar av metallers och andra ämnens toxikologi. Sedan 1979 har jag deltagit som en av redaktörerna för “Handbook on the toxicology of metals”, som sammanställer egna och andras forskningsunderlag inom metallers toxikologi med fokus på sådan information som är av betydelse för riskbedömningen.
Handbook on the toxicology of metals
BildGunnar NordbergDen 4:e upplagan av detta verk publicerades 2015 (Nordberg et al 2015). En uppdatering i mindre format av 14 väsentliga metaller inklusive några nya som inte fanns med i boken, publicerade jag 2019 (Nordberg och Fowler 2019).
Som medlem av WHO Commission on health and environment 1992, medverkade jag till att definiera hur en hållbar utveckling kan åstadkommas som gynnar befolkningens hälsa i hela världen. Rapporten ”Our Planet, our health” var WHOs underlag till Riokonferensen om hållbar utveckling samma år. En hållbar utveckling fordrar bl. a. förbättrad resursanvändning och en cirkulär ekonomi.
Från slutet av 1970-talet var utsläppen till omgivningsmiljön från Rönnskärsverken och de hälsoeffekter som kunde relateras till detta en mycket aktuell fråga i den allmänna debatten. För begränsning av dessa utsläpp blev vår forskning vid institutionen för Hygien/Miljömedicin och vår roll som experter åt Västerbottens läns landsting (VLL) av betydelse. Jag medverkad som representant för VLL i ett flertal domstolsförhandlingar i Koncessionsnämnden för miljöskydd under perioden 1980 – slutet av 1990-talet när nämnden enligt Miljöskyddslagen avgjorde vilka utsläpp till omgivningsmiljön som kunde tillåtas från smältverket.
Sverige var ett av de första länderna i världen som i Miljöskyddslagen på 1970-talet införde principen om att industriutsläpp skulle vara så låga som det var tekniskt möjligt att åstadkomma. 1998 blev miljöskyddslagen en del av Miljöbalken. Där fastslogs att risker för ogynnsamma effekter på människors hälsa inte var acceptabla. Vi införde alltså på ett tidigt stadium försiktighetsprincipen (the precutionary principle). Denna princip har senare accepterats av EU men varit mycket omdiskuterad internationellt. Den har i viss mån vunnit acceptans även i andra länder.
Rönnskär 70-tal, ur boken ”Förädlarna” av Olle Lundqvist där man konstaterade att Rönnskär på 70-talet hade mer än ett (snarare 50!) miljökrav att ta itu med.
BildVid förhandlingar om utsläppen från Rönnskärsverken i Koncessionsnämnden för miljöskydd framlade jag vetenskapligt underlag om samband mellan exponering för metaller och andra ämnen och risker för människors hälsa i omgivningsmiljön. I samråd med Naturvårdsverket påpekade jag att utsläppen kunde förorsaka risker för människors hälsa och att de därför måste minska. Koncessionsnämnden bedömde att detta var fallet och att Boliden AB (där Rönnskärsverken ingår) därför inte kunde beviljas normal koncession för att bedriva sin verksamhet (10 års tillstånd). Bolaget beviljades i stället dispens med korta tillstånd för verksamheten och hårda krav på minskningar av utsläppen. Nya förhandlingar i Koncessionsnämnden hölls därför med några få års intervall. Successiva minskningar blev följden vilket gjorde att omgivningsmiljön förbättrades avsevärt. De hårda kraven på rening gjorde att bolaget tidigt installerade avancerad reningsteknik och blev ett av de renaste smältverken i världen. Bolagets verksamhet kunde därmed i de senaste tillståndsprocesserna på 2000-talet (enligt Miljöbalken) bedömas som acceptabel och normalt tillstånd (10 år) beviljades.
Smältverket Rönnskärsverken i Skelleftehamn har på senare år åtagit sig att återvinna metaller från elektronikskrot. I och med att verket uppfyller högt ställda miljökrav bidrar det numera på ett positivt sätt i strävandena mot en hållbar utveckling – en dramatiskt annorlunda roll än den förorenande industri som det representerade på 1970-talet. Detta har åstadkommits tack vare framstående insatser från medarbetarna i företaget, men våra bedömningar från Hygien/Miljömedicin i Umeå har stimulerat denna utveckling.
Gunnar Nordberg
Professor emeritus
Referenser
Edling C, Nordberg G, Albin M och Nordberg M: Arbets- och Miljömedicin – en lärobok om hälsa och miljö. 4e upplagan. Studentlitteratur 2019 under tryckning.
Nordberg G.F., Frostling H., Lundberg P. och Westerholm P: Swedish Occupational Exposure Limits: developments in scientific evaluation and documentation. Am. J. Ind. Med. 14: 217-221
Nordberg G.F., Fowler B. A. och Nordberg M. Handbook on the Toxcology of Metals, 4th Ed. Academic Press/Elsevier 2015.
Nordberg G.F. och Fowler B.A. Risk Assessment for Human Metal Exposures. Academic Press/Elsevier 2019
