Elfte IceLab Camp överträffade deltagarnas förväntningar

Vad är IceLab Camp? På den frågan gav lägerdeltagarna själva många olika svar. För vissa var fokus att träffa andra forskare som är ivriga att lära sig hur man kommunicerar över ämnesgränserna. För andra var målet att förvandla något som verkar tråkigt, som att skriva en forskningsansökan, till en möjlighet att skapa fascinerande vetenskap.

IceLab Camp är kort sagt en atmosfär där man kan växa in i rollen som forskare

För Martin Rosvall, föreståndare för IceLab och huvudinstruktör för lägret sedan starten, handlar IceLab Camp om att förbereda deltagarna för att skapa ny inom- eller tvärvetenskaplig forskning genom att först lära dem att lyssna på varandra - och att lära sig att ställa frågor. Denna färdighet är inte bara avgörande för att arbeta i tvärvetenskapliga grupper. Det är också en viktig färdighet som en forskare måste lära sig för att bli oberoende inom den akademiska världen.

Lasse Mohr, Leonie Neuhäuser och Rebecka Andersson presenterar en forskningsidé under en kreativ övning under IceLab camp.

BildAswin Gopakumar

– Studenterna har övat på att svara på frågor sedan första klass. Forskning handlar också om att ställa bra frågor, vilket kräver nya färdigheter. Dessa färdigheter får i regel lite uppmärksamhet och kan ta lång tid att förvärva, säger Martin Rosvall.

En ovanlig struktur

Under IceLab Camp får deltagarna lära känna varandra genom en rad kreativa övningar. På bussresan till Granö leker eleverna en intervjulek och hoppar mellan sätena i en timme. När de kommer fram till Granö ombeds de att presentera varandra, följt av en annan ”isbrytarlek” med rörelser och fler frågor. Efter lunchen blir det ännu fler lekar, där slumpmässiga grupper bildas och sedan får de kreativa uppgifter för att bilda forskningsfrågor. Slutligen organiserar de sig själva i så varierade grupper som möjligt och börjar söka efter den forskningsfråga som de ska utveckla till ett förslag - kursens resultat.

Deltagare i IceLab Camp röstar om vilket forskningsförslag de tycker förtjänar att få finansiering. Från vänster Samuel Martin Gutierrez, Rasmus Öberg, Nhu Tran, Angel Garcia-Casillas, Lasse Mohr, Carmen Regner, Sandro Sousa och Rebecka Andersson.

BildGabrielle Beans

IceLab Camps kreativa övningar, och hur de passar in i inlärningen av hur man skriver en tvärvetenskaplig forskningsansökan, kan verka oklara från början. För Sandro Sousa, postdoktor i gruppen NEtwoRks, Data, and Society Group (NERDS) vid IT-universitetet i Köpenhamn, är den inledande osäkerheten en positiv egenskap.

– Jag skulle inte vilja förstöra för framtida deltagare genom att berätta vad lekarna handlar om. Upptäcktsprocessen var superkul, säger han.

Carmen Regner och Lasse Mohr arbetar med sin grupps forskningsförslag.

BildGabrielle Beans

För Carmen Regner, doktorand från Institutionen för tillämpad och molekylär mikrobiologi vid Technische Universität Berlin, var de kreativa lekarna avgörande för att hon skulle kunna närma sig och lyckas med den utmanande slutliga forskningsansökan.

– Lägret kulminerade i att en grupp med fem forskare från olika discipliner försökte komma på ett diskret problem att arbeta med tillsammans, men det ögonblicket hade inte kunnat inträffa utan övningarna innan, säger hon.

Mellan alla övningar och projektarbeten tog deltagarna välförtjänta hjärnpauser för att lyssna på inspirerande föredrag, diskutera livet inom vetenskapen, vandra, leka samarbetslekar och växla mellan att svettas i en bastu och frysa i Umeälven, som kantas av gyllene björkar. Det var en bra blandning, enligt Filip, doktorand på andra året vid Institutionen för statistik vid Umeå universitet.

– Formatet var väldigt bra. Inte superstrikt men vi gjorde mycket under de här dagarna – och hade mycket roligt också, säger Filip.

Nyckelord på lappar användes i en av IceLab Camps kreativa övningar.

BildGabrielle Beans

De tvärvetenskapliga projekten

Deltagarna arbetade intensivt tillsammans för att identifiera genomförbara projekt som de var intresserade av och skrev sedan ihop förslag som skulle väcka intresset hos forskningsfinansiärers granskare att fortsätta läsa.

– Det svåraste var att komma fram till ett ämne tillsammans med gruppen. Jag var tvungen att kompromissa om ämnen som var viktiga för mig och låta andra styra inriktningen för att garantera ett jämlikt deltagande, säger Sandro Sousa. Vi tillbringade mycket tid med att diskutera vad vi skulle göra med vårt gemensamma intresse, när vi väl hade hittat det, säger han.

Den sista dagen på IceLab Camp var kort och slutade vid lunch.  Studenterna granskade varandras förslag, vilket var en värdefull inlärningsupplevelse i sig, eftersom de flesta deltagarna inte hade betraktat förslagen ur granskarens perspektiv. Denna övning hjälpte dem att se sina egna förslag i ett nytt ljus. För Sandro och många andra var detta den bästa delen av lägret.

– Det fick mig att tänka ur läsarens perspektiv. Det var väldigt avslöjande. Jag hade en aning om att det här var viktigt, men att uppleva det själv var mycket lärorikt, säger han.

Trots att jag har organiserat det här lägret i tio år blir jag glad varje år eftersom jag alltid lämnar lägret med nya insikter och färdigheter

Martin Rosvall ger feedback på ett forskningsförslag.

BildGabrielle Beans

Ämnena för de olika projekten är i sig oförutsägbara och en källa till ständig överraskning för Martin Rosvall.

– Trots att jag har organiserat det här lägret i tio år blir jag glad varje år eftersom jag alltid lämnar lägret med nya insikter och färdigheter. Något som alltid överraskar mig är kreativiteten och mångfalden av projektidéer som grupperna kommer med – de överträffar alltid mina förväntningar, säger han.

Årets projekt omfattade allt från att skapa en ny metod för vetenskaplig publicering, ett "sciencepedia", och studera hur samarbete mellan länder påverkar migrationsströmmarna till hur DNA:s struktur påverkas av att tillämpa molekylär kraft på en cellkärna och att tillämpa lärdomar från superorganismer till supersamhällen. Det sistnämnda projektet rankades högst av deltagarna på grund av hur välskrivet det var och att det tydligt innehöll viktiga delar av ett bidragsförslag som Martin hade delat med sig av under en tidigare Camp-session.

Reflektion över helheten

Vikten av kommunikation för att kunna skriva en bra forskningsansökan var något som, även om det inte uttryckligen nämndes under kursen, blev tydligt under veckan och var en av de viktigaste delarna som kommer att dröja kvar och fortsätta att påverka Filip Edström.

– Jag kommer förmodligen att minnas tipsen och tricken om hur man strukturerar ett förslag, och även de mjuka färdigheterna kring vetenskap, eftersom de verkar vara skillnaden mellan att vara riktigt framgångsrik i stället för bara framgångsrik. Kommunikation är kärnan i vetenskapen – det handlar om att dela med sig av sin vetenskap, säger han.

Filip Edström som sitter intill Nikolaos Nakos delar med sig av sin grupps omdöme om en annan grupps forskningsförslag.

BildGabrielle Beans

Eric Libby, universitetslektor vid IceLab och medinstruktör vid IceLab Camp, hoppas att studenterna kommer hem med nya insikter om hur man bedriver god vetenskap – och värdefulla verktyg för att bli mer kreativa forskare. Precis som Martin tycker han att lägret är en källa till inspiration.

– Det här är andra året jag hjälpte Martin med lägret och jag tycker att det är oerhört givande. Det är ett utmärkt tillfälle att lära sig av deltagarna och tänka kritiskt på vilka idéer som väcker min nyfikenhet och driver min forskning, säger Eric Libby.

Till slut hade alla inblandade goda saker att säga om lägret.

– Varför ingår inte detta i alla universitetets program? frågade Sandro Sousa på bussresan tillbaka.

Många fortsatte sina samtal från lägret på kvällen runt om i Umeå, på tåg och flyg, och tog farväl med varma kramar. Att träffa varandra var en höjdpunkt och kan ha bestående positiva effekter.

"Jag lärde mig en enorm mängd saker"

För Carmen var detta anledningen till att hon sökte sig till lägret. Hon är ensam i en grupp biologer och biokemister utan någon att ha djupa diskussioner med om bioinformatik och gennätverk och ville träffa människor som hon skulle kunna konsultera i framtiden. Carmen säger att hon uppnådde sitt mål:

– Jag lärde mig en enorm mängd saker. Jag tror att jag nu har ett nätverk av människor med kunskaper i matematisk modellering som jag kan anlita om jag behöver dem, säger hon.

Hur känner sig deltagarna i slutet av lägret? Filip uttrycker det ganska kortfattat:

– Lite trött. Glad. Och inspirerad.