REPORTAGE
Demokrati är ofta en viktig del av fredsskapandet, även om vägen dit kan vara våldsam. Anna Jarstad studerar fredsprocesser som inletts under 1990-talet, och de händelser som påverkat vilka typer av fred som utvecklats.
Många fredsforskare fokuserar på konflikter och säkerhetsfrågor. Tillsammans med nio kollegor inom forskningsprogrammet "Varieties of peace" vill professor Anna Jarstad vid Statsvetenskapliga institutionen istället studera fred bortom krig, och rikta fokus på hur fred skapas och bibehålls.
– Det finns många varianter av fred, i vissa länder är det endast fred i vissa delar av landet. Det är också stor skillnad mellan hur olika människor uppfattar freden.
Anna Jarstad, professor i freds- och konfliktstudier, Statsvetenskapliga institutionen, Umeå universitet.
BildMattias Pettersson
För drygt tjugo år sedan började allt fler länder avsluta konflikter med fredsavtal istället för genom militära segrar. I fredsförhandlingarna byggde avtalen på kompromisser som krävde politiska reformer.
– 1990-talet kom att bli inledningen till en ny era av fredsbyggande, och det gör att vi nu för första gången kan studera den sortens fred i ett långsiktigt perspektiv, säger Anna Jarstad.
Även om demokrati inte är någon garanti för fred, erbjuder demokratin institutioner och regelverk för att hantera motsättningar på fredlig väg. Därför är demokrati eftersträvansvärd och en viktig del av fredsskapande, menar Anna Jarstad. Men sambandet mellan fred och demokrati är komplext. Demokratier för visserligen inte krig med varandra, men vägen till demokrati är i sig ofta våldsam.
– Freden påverkas av internationella insatser som medling och bistånd. FN har i stort misslyckats med att åstadkomma demokrati efter krig genom internationella insatser: endast i tre av de 27 länder där de största fredsmissionerna genomförts är det demokrati.
"Varieties of peace" är ett åttaårigt forskningsprogram som finansieras av Riksbankens jubileumsfond med 43,2 miljoner kronor (2017–2024).
Text: Markus Välimaa Foto: Shutterstock
Denna artikel publicerades i magasinet Tänk nr 1 2018.